Kapten Kolja

Motorstrul och lite fiske

2012-01-31T09:56:00.000-08:00

Motorstrul:

Efter grumsträffen gick jag in i en period så mörk att medeltiden tycktes som en ljus och trevlig plats. Anledningen stavades motorproblem. Av någon anledning var min tomgång högre än den brukade. Det hela upptäckes under en sjösättning vid spiken och en något besviken haj såg ut som om han tappat en del den smör, 20 mil hade han rest för att få åka Crescent. Tomgången låg på 1200 varv och det fanns tre alternativ. Ge upp, erbjuda en av spikens fiskebåtar en heldags bogsering och använda den som drivankare, eller lösa problemet. Trots uppenbar kompetensbrist valde vi alternativ nummer tre. Vi tog av kåpan och drog lite i saker sådär som man gör när man inte har en aning om vad som är fel. Utan att någon av oss riktigt förstod lyckades vi få ner tomgången till 900 varv och bestämde oss för att göra ett försök. Motorn funkade under dagen men gick inte att få ner den lägre än 2,3 knop. Fisketuren resulterade i en 5 + öring för hajen och en 65 cm lax för mig.

Efter den turen gick båten in i depå, tanken var att felet skulle avhjälpas. Nästa gång motorn startades var tomgången 1900 varv... Vi undersökte lite olika saker som skulle kunna vara fel, men hittade inget. Jag insåg att tid var en bristvara och bestämde mig för att koppla lin experthälp. Ringde till den aktoriserade Suzukiverkstaden och förklarade mitt problem, de hade ingen aning om vad det var. Efter en hel massa om och men fick jag köra dit båten så de kunde titta på den. Under två veckor mitt i högsäsongen stod stackars båten lika oanvänd som en vänsterpartists realistiska ådra.

Trots flertalet telefonsamtal till suzukis experter i Stockholm gick det inte att komma på vad som var fel. Möjligheten att köpa en ny motor började dyka upp allt mer frekvent i samtalen. Sen blev det jul, jag beslöt att dra med båten till Värmland. Både jag och min bror är måttligt förtjusta i den otroligt överskattade högtiden jul och ansåg att julafton är ett utmärkt tillfälle att felsöka en båtmotor. Julen är ju dessutom miraklens tid vilket ju bör vara fördelaktigt när stordåd ska utföras.

Ca 20 minuters surfande gav några ideer på vad som skulle kunna vara fel. Några fel, tex IAC ventilen kunde vi utesluta då de testat den under servicen. Ett annat av alternativen var en så kallad CTP-switch (closed throttle position). Det är en givare som berättar för motorn var gasspjället står. Med hjälp av det värmländska specialverktyget multimeter mätte vi fram att den var trasig. Vi kopplade förbi den så motorn trodde att spjället var stängt, och vips, så hade jag en tomgång igen. Ungefär 25 minuter tog det att laga.

Förvisso är det kanske aldrig helt rättvist att villkorslöst jämföra folk från Värmland med folk från Västra Götaland, det är liksom olika divisioner. Trots detta är det svårt att inte ställa sig frågande till expertisens förmåga att reda ut situationen. Både Multimetern och internet bör kunna anses som riksomfattande verktyg och hjälpmedel.

Efter lite rengöring funkar CTP:n igen, men den strular stundtals och motorn startar på 1900 varv igen. Då måste man knacka lite på den så hoppar den ner igen. En ny CTP-switch stod på önskelistan. Efter några samtal verkar det som om Suzuki inte säljer dem löst, man ska köpa hela jävla insugsmojängen för över 7 000 kr. Kjell och kompani hade en liknande brytare, den kostade 69 kr och börjar se ut som ett allt mer lockande allternativ.

Efter 3 600 problemfria timmar måste jag ändå säga att att motorn är fantastiskt, kunde inte vara nöjdare. Som jag förstår det så är det sällan de går sönder överhuvudtaget. Det ändrar dock inte det faktum att det är lite tråkigt om ingen kan laga dem, och det är tråkigt om föräldrarna knutsson (kgk) reservdelsvägrar när deras trotjänare hostar lite.

Så nu får vi se vad som händer, ska försöka prata med fler Suzukiverkstäder och se om deras slutsats är densama, om det är så att jag endast kan köpa en hel insugsmojäng... I sådana här lägen saknar jag Bosses Marinservice i Karlstad, de var lika trygga att ha i ryggen som en Suzuki.

För att lätta upp det hela lägger jag in lite bilder på några laxar från tiden jul och nu:)

På första kortet stoltserar Andreas Wikström med öringsvärldens svar på en Supermodell. Sjukt smal men rätt snygg. Högg på guldfärgad anchovy minnow

Andra kortet är en Ove Eriksson med lax på ca 6,5 kg på anchovy krippled bakom action disc på 7 meter

En lax på 9kg högg en anchovy krippled bakom en actiondisc på 8 meter.

Lax på 7,6 kg högg på en anchovy krippled bakom en action disc fiskad via 80 gram.

I mitten på Januari var jag ute med en arbetskamrat på vänern, vi körde då på ett dubbelhugg med laxar på 7,5 och 8,3 (anchovy crippkled action disc 80 gram samt anchovy krippled 20 gram) Har inga bilder på dem med det var ett fränt dubbelhugg :)

Grums Vinterträff ( typ 3 veckor försent)

2011-12-07T13:56:00.000-08:00

Hellvetes väder tillåter inget fiske, så vi för en flashback från Grums Vinterträff istället.

Av någon anledning har Kils-sportfiskeklubb alltid sin årsfest dagen innan grums fisketävling. Kanske är det för att man ska vara tvungen att välja, det ses inte med blida ögon på personer som visar sympatier för den högljudda grannklubben i väster ;) Årsfesten var som vanligt en trevlig tillställning och en prefekt uppladdning för en fiskehelg. Festen avbröts abrupt runt midnatt. Både Mor och Flickvän fanns på plats vilket borgade för en helt omöjlig förhandlingssituation. De ansåg att fest fram till midnatt var fullt tillräckligt när man ska upp och fiska 0530 nästa dag. Såhär i efterhand är det väll svårt att inte säga att det inte fanns en poäng i det resonemanget.

Under natten blåste det friskt, men när jag steg upp på morgonen hade vinden lugnat ner sig såsom prognoserna utlovat. 0600 dök Peter Eriksson upp och körde med bravur ekipaget till Grums, vi sjösatte båten och jag passade på att införskaffa en korv med brödfrukost, det bästa med trollingtävlingar är att det finns korv. Starten gick 0800 och tillsammans med sjukt mycket återvunna konservburkar (läs tre shark:ar) studsade Crescenten iväg mot den inre farleden som leder mot Hammarö. Vår taktik bestod egentligen mest av att inte vara där alla andra var, vi tänkte att alla andra är nog utanför Grums. Därför åkte vi mot prickgrund trots usla fångstrapporter därifrån.

Vi möttes av gamla dyningar när vi kom ut på andra sidan farleden, lyckligtvis var de ganska runda så vi kunde åka mot Hammarö i 25-30 knop. Vi sjösatte betena vid fiskviksgrund och inväntade vad vi hoppades skulle vara en riktig Dresdenarmada av måsar som skulle visa oss vägen till skitstora laxar och öringar. Måsarna uteblev och bilden på ekolodet såg lika ointressant ut som valfritt avsnitt av Halv åtta hos mig. Vi bestämde oss för att köra en sväng ner mot hönan för att se om det fanns något att hämta där. På vägen dit knarrar det till i ett djupriggsspö, första fisken visar sig vara en 3 kg gädda som föll för en bomber 15 sal 11 på 11 meters djup. Vi letar vidare efter betesfisk eller måsar men inget av intresse dyker upp. Först vid strax efter 1300 hittar vi ett område med lite betesfisk, vi vänder runt och gör ett varv till, snart hugger det på samma djupriggsspö som tidigare, vi kan efter en ganska odramatisk fight håva en 64 cm lax och är helt plötsligt med i matchen.

Vi gör ännu ett varv och missar då ett hugg på ett planerspö där vi hängt ut en likadan Bomber bakom 80 gram bly. Vi fiskar vidare och får snart ett riktigt tokhugg på en Bomber 15a RT fiskad bakom 40 gram bly. Fisken går snabbt upp i luften bakom båten i någon form av taildancliknande manöver, hela fisken är över vattenytan och jag ser att det är en stooor lax. Linan tickar ut från rullen i hastig takt innan fiske stannar upp , brottas lite, och kroken tappar sitt fäste... En jäkligt tråkig fisk att tappa. Det är alltid svårt att uppskatta fisk som är såpass långt bakom båten, men den här var stor... Nästa hugg är en 50 cm öring som sätts på återväxt.

Klockan tickar på och vi oroar oss för att vi inte kommer få någon mer chans innan vi måste åka mot målgången. Knappt hinner vi deppa färdigt innan ett djupriggpö agnat med en Ove pimpad minnow skalle bakom en actiondisc bockar till och signalerar fisk, när jag greppar spöet är dock fisken redan borta, upp kommer enbart en massakrerad löja. Jag riggar ut spöt igen och det går inte många minuter innan spöt bockar till ännu en gång. Den fisken är med i cirkus 10 sekunder innan den tackar för sig... Det vill sig inte riktigt för oss och vi är tvungna att plocka ut för att åka mot Grums. Efter invägning står det klart att vi klarat oss hyfsat i tävling trots vårt magra resultat (en lax + en gädda) vi ligger på 11 plats inför dag två.

Under lördagsnatten har det blåst en bra bit över 10 sekunder, vinden är nästan rakt ostlig och vi börjar inse att vägen till Hönan kommer bli hellvete då det kommer vara cirkus 20 distans i rejäl motsjö. Sporrade av gårdagens ganska bra avslutning på dagen bestämmer vi oss för att göra ett försök. Vi andas djupt och förbereder oss mentalt, köra båt i rejäl motsjö är det värsta. Om vi föreställer oss att man hittat botemedlet till Cancer sen skapar världsfred, lyckas vinna 100 miljoner och därefter fångar sitt livs fisk, så kommer man innan dagen är slut ändå vara på dåligt humör om man måste åka i motsjö för att komma hem. Resan till hönan tar nästan 1,5 timmar vår snittfart är kanske 11-12 knop och allt som kan lossna från båt och utrustning har lagt sig i en fin hög på durken.

Vi sjösätter våra beten så snart vi nått gårdagens hotspot. När vi sätter spö nummer 9 hugger det på mitt innerspö. Någonting har nappat över en specialare, en självlysande anchovy krippled fiskad bakom en actiondisc och 80 gram bly. Fisken håller emot ganska bra i det ganska guppiga vädret, efter 5-10minuter kan Peter håva en 64 cm lax, en fisk gjuten i samma storlek som den från dag ett. Efter första hugget dör fisket av, vinden håller i sig och vi guppar runt i området men huggen uteblir. Betesfisken tycks ha blåst bort under natten och vi letar oss vidare mot nya jaktmarker. När vi når en 20 metes topp med djupare vatten runt om hittar vi en del betesfisk. När vi lämnar toppen får vi ett hugg på ett ytspö. Ännu en gång är det en specialare det hugger på, dock inte en äkta då den den enbart har 50 gram bly framför sig. Fisken är rejält tung och bjuder på några rusningar. Rusningar som tyvärr går lite för långsamt, samtidigt som tyngden från fisken känns lite väl konstant. Ofta betyder det gäddvarning, laxar brukar simma snabbt åt alla möjliga håll, vilket dels ger snabbare rusningar, och dels perioder då fisken inte känns lika tung eftersom den simmar med/mot båten. Efter 10 minuters envist spöbrytande kommer en gädda på 6,5 kg in i båten.

Även tredje hugget visar sig vara en gädda och även den väger över 6 kg (som hugger på en specialre :). Då fiskedagen bara var 7 timmar lång, ditresan bedrövligt långsam och vågorna nästan lika stora får vi ge oss i tid och hinner inte fiska något mer... Vägen hem är i alla fall lite snällare då det är medsjö och tillåter en fart på sisådär 25 knop.

Efter invägning dag två står det klart att vi hävdat oss bättre än vi trott, totalt slutar vi på en fjärdeplats i tävlingen. Jakopff och Roger slutade tre, mentorn 2 och Team Galten från säffle vann överlägset tävlingen.

Gädd-KM

2011-11-26T11:21:00.001-08:00

Tyskland har Frankrike, Sverige har Norge, Färjestad har resten av elitseriekubbarna, ja alla har någon eller några kaxiga konkurrerande klubbar. Retardoz kaxiga konkurrent heter Karpkraft. En brokig skara fiskare som måhända hanterar själva fiskandet något sånär, men som gång på gång visat sig helt sakna karaktär efter klockan 2000.

En liten klubbkamp har utvecklats till något av en tradition och i slutet av oktober var det dags för årets tillställning. Utgångshamnen var i likhet med tidigare år Ångriket i Torsby. Ett vandrarhem som kanske inte håller den högsta av klasser. Ångriket omges av en mysig öststatskänsla där den mögelliknande doften är lite slarvet infångad i de sparsamt inredda rummen. Det råder dock inga tvivel om att Ångriket fyller sinfunktion som övernattningslokal och öl-stuga.

Tillsammans med Moa och en gästspelande Nyman från storfräsarklubben Zander begav jag mig upp mot klubbkampen. Vi åkte från mariestad redan på fredagmorgonen för att kunna fiska en extra dag, sjösättningen skedde i Sunne och tanken var att ägna fredagen åt lite höstgösar.

Redan innan vi hunnit lägga ut alla spöna kom första hugget, näst yttersta spöet med en blå westins tjockis löste ut. Jag kände direkt att fisken var tung, den gick ner mot djupet. Jag pressade den försiktigt mot båten, meter för meter kom den allt närmare, men sen hände det. Krokarna tappade greppet, fisken lossnade, spöt rätade ut sig och leendet försvann. Likt en pojke med bortblåst drake blir man liksom stående med den tomma linan i handen ett tag innan man inser vad som skett. Potentiella storgösar som lossnar på vägen mot båten är något som händer allt för ofta i trollingbranschen.

Resten av dagen är lite småtrög, vi flyttar oss söderut och fiskar kring några grund och fångar där en serie 2-5 kg gäddor men inget större. Vi beslutar oss för att ge oss i tid, trailar upp båten, kompensationshandlar lite på böjda spön och åker upp mot Torsby och ångrike.

Fredags kvällen är traditionellt lilla öl-km och så var det även idag. Lilla öl km var dock inte värre än att vi kom upp i tid för att prova på höstgösarna igen. Vi lyckades fånga en 3 kg gös på en supershad rap och missa några hugg innan morgon ruschen var över. Vi bestämde oss för att tackla om och fiska gäddor med levande betesfisk.

För att kunna fiska med levande betesfisk behöver man ner i en hastighet på i alla fall 1,3 knop, helst saktare. För att försöka åstadkomma detta slängde vi ut två drivankare, hastigheten sjönk till 1,2 knop. Vi hängde ut en ikea kassa i fören också och vips var vi nere på 0,9 knop. Jag letade fram de nyinköpta spöparavanerna och upptäckte då en liten miss i planeringen. Under packningsfasen hade jag tagit 6 spöparavaner ur spöparavanpåsen utan närmare eftertanke. Det visar sig vara 5 vänster paravaner och 1 högerparavan. Vi suckade djupt och tittade på varandra uppgivet, rent historiskt sett har det visat sig nästintill omöjligt att genomföra något företagsamt och vettigt när nästan alla medhjälparna enbart drar åt vänster.

För att lösa det hela bestämde jag mig för att fiska regnbågar via planerboarden istället. Enligt storfräsarsarpraktikan kan man inte göra så, men man får ju liksom försöka lösa problem. YMS pulkorna har flera hål man kan fästa planerlinan i, sätter man linan längst bak får man en pulka som drar riktigt bra även i så låga farter som runt 1 knop.. Jag skickade ut 3 regnbågar på planerboarden och fiskade dem 2-10 meter bakom, med 0-40 gram bly. Nyman riggade sin sida mer traditionellt via spöparavaner och vi började tuffa runt i 0,9 knop, en smärtsamt långsam fart. Att fiska över stora ytor i 0,9 knop känns ungefär lika segdraget som att försöka besegra transibiriska järnvägen med hjälp av dressin. Det är inte helt smärtfritt att försöka kroka på en vilt sprattlande regnbåge på 25-30 cm, de är sjukt halkiga och sprattliga. Processen försvåras av att man inte gärna vill sätta krokarna för djupt, risken är då att de inte lossnar vid mothugget och därmed inte fastnar i gäddan.

Efter någon timme får Nyman ett hugg på sin sida. Markus gör en en serie tvivelaktiva mothugg (8,6 fots djupriggsspön tillåter inga andra former av mothugg) och drillar sedan säkert och bestämt in en bättre gädda mot båten. När vi får se gäddan för första gången ser vi att det inte bara är en bättre, utan en bra gädda som huggit över regnbågen. Vi håvar fisken och kan först väga en gädda på 9,6 kg, det kändes som en låg vikt tyckte vi efter att ha mätt den till 122 cm. Vi vägde den igen och då väger den 10,7 kg, vilket förvisso fortfarande kändes lite, men i alla fall mer korrekt. (min electro samsong har spökat lite och vägt saker lägre än de borde vägt, börjar nog bli läge att införskaffa en bättre våg.)

Vi fångade ytterligare några gäddor på vara regnbågar innan mörkret föll, de flesta höll mellan 3 och 6 kg. Flera av dem högg på planerboarden. Att fiska regnbågar via planerboarden funkade bra ! En simmande regnbåge gör nästan inget motstånd och kan sättas mycket löst i linutlösaren. När en gädda sedan hugger löser det ut och när det löst ut det blir dessutom ett naturligt slack. När man sedan fått tag i spöet är det bara att göra mothugg för kung och fosterland, eller valfri annan symbol om man skulle vara missnöjd med kungafamiljen eller riket. Problemet med planerfiskade regnbågar kommer när det hugger i innersvängar, man kan då komma i en situation det linutlösaren inte löser ut, och man kan inte riktigt börja rycka loss den heller.

Lördagskvällen är enligt tradition stora ölkm och så var det även i år. Karpkraft hade tvingat upp Don Joan och det stod tidigt klart att han skulle bli deras enda representant på kvällens bankett i Torsby city. Enligt tradition ska banketten vara på björnidet, men det visade sig att det blossat upp fler uteställen i Torsby myllrande nattliv. Nya stället hette kort och gott hörnet och det var där vi spenderade kvällen. Det var en trivsam afton där där retardoz stod som självklara vinnare, inte minst efter Jinger kahns erövringar.

Inför söndagen hade Retardoz ledningen i Gäddklassen och vi hade redan vunnit öl-km med hästlängder. Jag Nyman och Moa valde återigen att försöka fiska gösar på morgonen. Vi belönades ganska tidigt med ännu en gös i 3 kg klassen innan fisket dog av. Vid strax före 10 högg det igen, sen sprattlade det till konstigt och det blev nästan tomt i linänden. Jag trodde linan hade gått av, men vad som hade hänt var att beteslåset hade hakat upp, och sedan krokat i bakkroken på wobblern. Att det händer torde vara ungefär lika osannolikt som att E-type enbart ser till sångförmåga när han väljer sina kvinnliga medmusikanter.

Vi tacklar om till betesfisk senare under dagen och fångar några gäddor. Bäst nappar det på oblyade eller lätt blyade regnbågar. Vi har även några mörtar ute men de har lite svårare att överleva, kanske har de svårare att klara farten. Vi får hur som inga hugg på mörtarna. Gäddorna vi fångar under söndagen är dock ganska små och inget vi kan räkna in i tävlingen. Vi slutar fiska så vi är i land vid 16 snåret. Väl i land visar det sig att karpkraft största kim fångat en ännu större gädda på 11 kg, men det kan jag inte föreställa mig att någon är intresserad av.

Bilderna håller högre kvalitet än vanligt och härstammar därför naturligtvis inte från min 2 mp mobilkamera. Det är Noyman på fiskesnack som tagit dem.

Gäddfestival, ett försök att börja blogga ikapp

2011-06-15T15:21:00.000-07:00

Uppdaterandet går inte riktigt som planerat, det är jag den första att erkänna. Men nu är det dags, jag ska blogga ikapp. Uppdateringarna SKA komma mer frekvent nu. Den relativt nytillsatta regeringen har dessutom börjat lobba för att jag borde skriva något. Kanske är det med en förhoppning om att slippa lyssna på så mycket strunt hon ber mig skriva ner eländet istället. I vilket fall så känns lobbyverksamheten lovande inför framtida inlägg. Egentligen är det nog inte särskilt schyst att kalla henne regeringen, det är mest roligt för det är ett så tröttsamt tragiskt uttryck. Ett annat faktum som gör det olämpligt är att till skillnad från regeringen visar Moa faktiskt ett visst intresse för sportfiskerelaterade frågor. Om man vill läsa om hur tex retardoz km och gäddfestivaler och nästintill fisklösa höstdagar på vänern ter sig i en konsthistorikers ögon kan man med fördel kika in på: http://dodgravarn.blogspot.com/search/label/storfiskarn

Initialt hade jag tänkt att redogöra lite för alla möjliga saker som hänt under sommaren/hösten, tex buss resa till norge , flyg resa till norge (flyg är att föredra, billigt inrikesflyg tycks vara en liten liten kompensation från guds sida för att han/hon/den helt glömde att lägga in förmågan att bygga vägar i Norskarnas genpol). Har även hunnit med att fiska trolling km från dödsfälla (dödsfälla =Skytteslantbruks eka) osv osv. Men jag insåg ganska snart att det blev åt helskotta för långt. Istället väljer jag nu att i likhet med Moderaterna, eller för den sakens skull den murförespåkande vänsterledaren Ohly att fullständigt ignorera min historia och fokusera på nuet. För att ha rimliga chanser att faktiskt blogga ikapp, börjar jag från den stora gäddfestivalen i slutet av september. Nästa inlägg kommer beröra det alltid lika spännande slaget under retardoz KM.

Gäddfestival:

I vanlig ordning var det tillsammans med arbetarklasshjälten Tobias från Mariestad det stora frykenslaget skulle utkämpas. I år fick vi dessutom förstärkning av Moa som tidigare fisketurer visat sig ha en naturlig fallenhet för att fånga gäddor. På premiärturen och på premiärhugget besegrades en 103 cm gädda som om den vore ingenting.

En viktig del av vår strategi i gräddfestivalen har rent historiskt sett varit att åka så långt som möjligt, så snabbt som möjligt. Man skulle kunna gå så långt att man säger att det är själva grunden i taktiken. All annan taktik liksom utgår från det självklara i att vi ska långt bort. När starten gick tryckte vi därför gasen i botten och åkte mot Sunne cirkus 4 mil norr om starten. Att köra fullgas i 40 minuter enkel resa är ett fint sätt att kombinera nöje med att stärka statskassan.

Vi började fiska på några grund där djupet mäter mellan 6 och 3 meter. Första dagen fångade vi ganska snabbt tre gäddor, men de var löjligt små. Fiskarna mätte in på mellan 51 och 55 centimeter. De nappade på blå super shad rapar samt en 14 cm FT magnum. Gädda nummer 4 var lite bättre och mätte in på 67 centimeter och föll för en stor Swimm Whizz i sal25 färg. Sedan uppstod det klassiska fenomenet som populärt benämns som hellvete-det-nappar-inte i vårt team. Hellvetet infinner sig ett tag efter att man inte är först längre, alla platser blir sönderkörda och båtarna börjar engagera sig i att vara ivägen för varandra så mycket som möjligt istället för att fiska. Gäddorna måste lirkas upp. I vårt team är vi betydligt bättre på att fånga gäddor som hugger på allt, än gäddor som måste lirkas upp. Vi lyckades inte fånga något mer på grunden och gick ut i sjön för att köra på en turgädda eller två. Turgäddorna uteblev och vi fick nöja oss med att mäta in 4 smågäddor efter första dagen. Det placerade oss på en ganska anonym plats kring 30 strecket.

Eftersom att det inte gick att åka längre åkte vi till samma plats andra dagen också. Vi fångade hyfsat snabbt 3 gäddor mellan 50-55 cm. blå super shad och Yu zurie. Även om det nappade började vi se uppgivna ut. Livet var sådär orättvist igen. Alla andra fick 90 cm och 100cm gäddor, varför fick inte vi det? Likt innvånare från säg ett medelhavsland med mycket öar satt vi med armarna i kors och suckade uppgivet. Kanske kunde vi bromsa oss ur uppförsbacken och strejka fram en lösning. Kanske var en bensinbomb det som behövdes?

Vi bestämde oss för att spela på turkortet igen, allt eller inget. Vi åkte mot en fläck där det brukar kunna bo några pelagiska (frivattenslevade) gäddor, tiden går och stämningen sjunker än mer. Då tecknar ekolodet ett rikigt textboksexemplar av ett betesfiskstimm alldeles i ytan. Samtidigt löser ett ytterspö ut och vi kan landa en 92 cm gädda på en Salmo withefish FT. Gött mos, vi är med i matchen. Snabbt riggar vi på några likadana wobbler och även en Westins tjockis i liknande färg. Precis när vi åker över betesstimmet så löser ett innerspö ut och vi känner att det är en bättre fisk. Fighten blir nervös, den här fisken betyder mycket! Efter några luftsprång och kortare rusningar kan vi landa en gädda på 104 cm som huggit en gul svart westins tjockis. Dubbel yes, det går fort i hockey och så även i trolling. Vi kör över platsen några gånger till men utan resutlat. Vi blir snart tvungna att riva ihopp grejerna och åka mot målgången.

Totalvikten för söndagen blir dryga 18 kilo. Totalt innebär det att vi fångat: 25 432 gram gädda. Det visar sig räcka till en fjärde plats bland de dryga 150 tävlande, en placeringen vi var mycket nöjda med med tanke på lördagens något knapra resultat. Kan nämnas att mellan 5 platsen och 1 platsen skilde knappt ett kilo, så det var ganska tight kan man säga...

Samtliga gäddor släpptes tillbaka enligt Kils sportfiskeklubbs föredömliga tävlingssystem där man kan välja att fota gäddorna mot en mätbräda i båten, för att sedan mäta in deras fiktiva vikt. (längden*längden*längden /130 = vikten i gram) På så vis spelar det ingen roll om teamen släpper tillbaka eller tar upp sin fisk. Då fiskarna släpptes tillbaka, och jag inte har kameran blir det inga fiskbilder.

Första bilden som återfinns i inlägget är som så ofta när det finns fina bilder på bladhbloggen, från Elis Wessmark i team mosbricka http://teammosbricka.blogspot.com/ De två andra härstammar från Miss Moe:s Telefon. Det ska även finnas lite filmer från Starten, i dagens datum har dessa dock ej kommit mig tillhanda, varför ett utläggande i nuläget är aningens besvärligt.

Premiärtur, lycka och tidsnog sedvanlig missär

2011-04-17T12:54:00.000-07:00

Här kommer en liten försenad (som vanligt) rapport som innefattar premiärtur och lite annat.

Efter ännu en fredag och ytterligare en lördag började båten äntligen bli färdig. Kärran hade fått lite kärlek och återfått sin bromsfunktion som varit satt ur spel sen en incident med kokande hjullager i vintras.

Jag var grymt sugen på att sjösätta ekipaget och testköra nytt ekolod, ny plotter och att få en känsla för hur övriga förändringar blivit. I ärlighetens namn är det ytterst sällan saker förflyter smärtfritt, därför var mitt humör en märklig kombination av uppspelt och oroligt på vägen till rampen. Det är ett välkänt faktum att Rom inte byggdes på en dag, men nog hindrade det inte skiten från att brinna ner på en natt. Det spelar med andra ord ingen roll hur många timmar, dagar och veckor man lagt på att fixa något. För att detta något ska gå fullständigt åt hellvete krävs ändå bara sekunder. Jag tuffade på mot rampen och klockan närmade sig 20:00. Mina testförhoppningar grusades när jag kom fram till rampen. Större delen av finlands befolkning stod nämligen i kö för att ta upp sina båtar. Jag skulle aldrig hinna i innan det blev mörkt. Jag åkte hem och laddade inför söndagen istället.

Premiärtur:

Jag ringde till Hajen som inte var sen på en fisketur från Laxhall trots att klockan var 22 och fisket startade 10 timar senare och enkel resa var 13 mil. Fiskare är enkla människor på det sättet. Avståndsdyslexi brukar jag kalla det, ska man fiska är massa mil spontant bilåkande inget problem. Med en fullständig likgiltighet inför transportkostnader och växthuseffekter gasar man med ett förväntansfullt leende mot fisketuren.

Vi tog lite sovmorgon och möttes upp vid Hasslemacken vid 0800. Sjösatte våra prylar runt 1000, ganska snart fick vi en förliten öring som följdes av en lite bättre fisk på riggen. Fisken var klart godkänd men sjabblades bort vid håvningen (Hajen så klart ;), sånt är egentligen aldrig okay, men under en premiärtur kan man visa lite mer förståelse för liknande händelser.

Mest betesfisk återfanns över cirkus 30-40 meters djup i anlutning till grundkanter vi koncentrerade vårt fiske där och kunde räkna in 3 godkända och 6-7 under mått innan fisket var slut.

Nästan premiärtur

fiskade några fler vändor och lyckades landa någon lax mer eller mindre varje tur. Fiskeplatsen var kring brommösund, på behändigt avstånd från laxhall. Det hela gick ganska bra, båten fungerade precis som tänkt och jag måste säga att HDS 7:an och HDS8:an fungerar förträffligt bra. Faktiskt fantastisk lättanvänd marinelektronik, den steglösa inzomningen är grym! Grym Elektronik, men ändock lite omotiverat dyra. Kan man bygga en bärbar dator för några tusen, en 32 tums tv för några tusen, ja då borde det inte behövas 20 000 till för att få skärmen tre gånger så liten och vattentät. Men vad vet jag, blott en tondöv speleman.

Allt förflöt i alla fall perfekt, bottenmålningen hade till och med ökat på en knop i toppfart och båtkärran bromsade som den mjukaste mercedes. Tanken att det gick för bra slog mig. Vanligtvis kommer nederlagen och bakslagen likt ett brev på posten så snart det börjar lukta framgång eller framsteg. Den positiva andan började smitta av sig och murphys lag var inte längre ett lika självklart förstahandsval när framtiden skulle förutspås.

Påsk

Påsk skulle firas på kållandsö. Mitt påsk sällskap var Don Joan. Tillsammans skulle vi fiska lax, äta bacon och kanske smutta på ett glas rött på kvällarna. En tämligen optimal påsk efter att i nästan 6 månader ha traskat runt i snöskor och överlevnadsdräkt i väntan på isfritt vatten. Varken suget efter ägg, påskägg eller sill kan hålla en på land då.

Första dagen öppnade vi fisket vid Stavas knall, det kändes dock inget vidare där så vi förflyttade oss mot kända storfräsarområden kring pålgrund och klasgrund. Där brände vi en fisk men mycket mer hände inte. Vi kanade runt lite och hittade några heta områden men vi var inte direkt ensamma om att hitta dem, det blev snart trångt och någon fisk lyckades vi inte landa trots att det håvades laxar både till höger och vänster om oss.

Efter lite prat med en kamrat fick vi ett tips om att vi borde åka mot Hindens rev och testa. Vi lydde rådet, rykte upp grejerna och transporterade oss ner cirkus 10 distans. Vi sjösatta våra prylar men fick ingen riktigt respons från laxarna. Vi fiskade på men huggen uteblev. Don Juan och jag är i regel ganska dåliga på att sluta fiska när vi väl börjat. Därför var ingen av oss speciellt förvånad när dagens 12 trollingtimme började närma sig sitt slut. Vi gav inte upp, men vi hade kommit till den nivån att det kändes mer sannolikt att det skulle komma mcdonaldsclowner ridandes på dinosaurier än att det faktiskt skulle nappa något på våra spön.

Därför kom det som en chock när en av rullarna knarrade till. Whaat? Bottennapp? Fiskmås? platskasse? Näe, det var faktiskt en lax. En fin 5 kg lax räddade dagen. Knappt hade vi hunnit vända innan det högg igen, denna gången en något finare lax på kanske 6 kg. Det började skymma men innan mörkret föll hade vi även hunnit landa och återutsätta en vildlax på 5-6 kg. Dagen var räddad! Efter samtal och tips från Adam Karlstad valde vi att söka natthamn på närmare ort än Kållandsö. Vi gled in i någon form av vik några distans ovanför hindens rev där vi hittade en fin brygga. Bryggan hade en ägare och denne sökte vi upp. Han såg lite förvirrad ut. Vi förklarade att vi kom i fred och att vi gärna lånade hans brygga. Det gick för sig. Sen bytte vi en lax mot elström så vi fick ladda telefonerna. 80-talsit som man är står man ju inte gärna utan telefon. Fast med dagens elpriser så undrar jag vem som gjorde den bästa dealen.

Dag två fortsatta lika uselt som dag ett började. Skillnaden mot dag ett var att dag två aldrig tog sig, trots att vi fiskade en bit in i mörkret. EN för liten lax var allt på hela dagen. Katastrof!

Dag tre åkte vi upp i värmlandssjön och tänkte fiska runt sjötungegrund, men det såg skit ut där så vi åkte vidare. Kanske fanns varmt vatten och massor av fiskar ännu längre norr ut? Vi fortsatte mot skarven. Där såg vi ett isberg. En låg isbergs frekvens är att föredra när man letar varmvatten... Vi blev bittra och uppgivna. Det slutade med att vi åkte bakom skarven, och sen bakom "bassängen". Där var det också kallt. Vi tröstade oss med att vi i alla fall var riktigt långt bort från där vi startade. Vi sjösatte grejerna och hittade kopiöst mycket betesfisk men inget som vill hugga. Övergick därefter till att öringköra på grunden vid bassängen. Efter någon timmes gnetande fick vi en öring, på 45 cm ... Livet kändes orättvist och när klockan slog 1600 tog vi ett ödestigert beslut. Vi skulle åka till underbara värmland och härö i morgon. Vi plockade upp grejerna och körde mot rampen för upptagning.

När vi närmade oss kållandsö slog vi av lite på farten och la oss som brukligt i mitten av farleden. Då kom det, det där bakslaget och nederlaget som legat på lur sedan den lyckade premiärturen. Helt plötsligt small det så inihellvete. Hela båten hoppade till och motorn flög upp inann den dog. Jag slängde ett öga bakåt och såg till min stora förskräckelse att motorn satt helt snett. Hellvete, det måste betyda att akterspegeln är pajjad, vilket måste betyda att vi tar in vatten. Fan ! det är för dyrt, jag menar för kallt att sjunka.

jag slängde undan igloon, paravaner och annat som var i vägen och la mig i aktern för att göra en besiktning av skadan, men det såg helt ut? Inget vatten sipprade in? Jag kikade på motorn igen och såg till min stora förnöjelse att enbart kåpan satt snett, det måste ha hänt när den slog upp.

Vi tiltade ner motorn och vred på nyckeln, den startade så klart, det är ju en suzuki. Det krävs mer än 23 knop i sten för att få en sån att lägga ner. På väg in i hamnen var jag lite nervös. vad skulle jag se under båten? Sprickor? revor? Hål? Sjömonster?

Vi hade sanslös tur, det enda som var trasigt var skäddan som hade upphört att existera. Propellerna hade klarat sig helt. Växelhuset hade dock fått sig en såpass smäll att jag var tvungen att byta det. Iövrigt hade båten klarat sig helt, inte ett märke fanns.

Som jag förstått det är det fler som gjort samma grej. Isen har nämligen flyttat farledspinnarna, så mitt i farleden är inte /var inte en färdväg att föredra (kanske fixat nu?) Fenomenet är nog inte helt ovanligt. Kan ju vara bra att ha koll på strax efter islossning i alla fall...Sensmoralen av detta är alltså: 1: Åk alltid full fart, mindre båt i vattnet = färre antal potentiellt farliga grund. 2: Elektroniken har alltid rätt på våren.

Båten är på reparation nu, och blir förhoppningsvis klar inom en vecka. Försäkringsbolaget Svenska Sjö har hittills varit väldigt bra att ha att göra med, det stämmer inte med mina fördomar Hittar jag nu en sosse som inte är skenhelig och en en mäklare som är rakt igenom ärlig så har snart hela min världsbild rubbats.

Fortfarande inte fått tillbaka båten, men hoppas att det sker i veckan!

Sportfiskemässa!

2011-04-02T13:33:00.001-07:00

I dag har jag varit på sportfiskemässan i Jönköping tillsammans med övriga i järngänget från Kils-sportfiskeklubb och vår prospect klubb Grums trollingklubb. En mycket trevlig tillställning även om jag vill minnas att den varit större tidigare år? Mässans höjdpunkt var en liten anspråkslös monter med överskriften "Olssons fiske". Tomic 50 kr, apex och strike pro 30-40 kr samt anchovy skallar för 50 kr/frp + lite annat smått och gott. Kul med riktiga mässpriser på en mässa :) De hade även fin fina egenmålade NK M80 skedar. NK m80 är en sked som jag anser onödigt ofta hamnar i skymundan bland alla deformerade ismo magnum. Den kan va grym! Även sporting bjöd på en serie egenfärgade trollingskedar, skoj! Mungiporna gick upp och livet i allmänhet blev lättare i takt med att shoppingkassen blev tyngre. Folk som påstår att man inte kan handla sig lycklig har uppenbarligen inte handlat tillräckligt. Det är nästan så man utvecklar sympatier för puckon i Lyxfällan. Under mässan hade jag det underhållande nöjet att få se hur en vanlig civil människa uppfattar en galen dansk som leker med fiskedrag i en pool. Fiskedrag med namn som "soft foreplay" "Swiming jerk" och "magic head" blir onekligen rätt kul om man ser det lite från utsidan. När jag återvänt till Mariestad tog jag en tur förbi Laxhall. där fann jag en äkta hjälte. Framför mig utspelade sig ett fältslag av sällan skådat slag. På ena sidan stod vintern och all dess jävlighet. På andra sidan fanns den långsamt flankerande våren uppbackad av ovannämnda hjälte. Hjälten hade dragit på sig vadarbyxorna och med hjälp av ett järnspett gav han isen vad den tålde. Det är inte utan att man blir lite tårögd när man ser dessa samhällets kugghjul in action. Jag skulle inte bli förvånad om det går att traila i vid laxhall under veckan! Lite panik att fixa det sista med båten, men förhoppningsvis ska det nog bli klart under veckan, snart blir det premiärtur! Jag väntar spänt på vad som ska gå sönder den här gången. Fisketurer i allmänhet och premiärer i synnerhet brukar sällan vara smärtfria. Förra våren klarade jag mig undan med ett pajjat gashandtag. Eller ja, ursprungligen var det egentligen inte trasigt, bara glapp. Det blev trasigt först efter att jag skrikit könsord och lagat det.

Projekt gös i nytt vatten

2011-03-19T13:33:00.001-07:00

Helt plötsligt gick det inte mer. Båtmeck i all ära men det kan aldrig till fullo ersätta en regelrätt fisketur. Mästerbärgare Tobias och jag bestämde oss för att vi skulle ut och försöka fånga en gös eller två.

Vi insåg ganska tidigt att det skulle komma att bli en ordentlig promenad till den tilltänkta fiskeplatsen. Hos en enkel statstjänsteman som spenderar sina dagar bakom ett skrivbord är i regel inte bra kondition den mest tongivande egenskapen. Vi började därför spekulera i åkdon som kunde underlätta den mödosamma färden. I närheten av Tobias är det aldrig brist på åkdon. Trots fyrhjulingar, scootrar, isbilar, lastbilar, traktorer, grävmaskiner och mule:ar(?) valde vi av någon outgrundlig anledning att gå ut till fiskeplatsen. Kanske hade vi påverkats av den klassiska "Nu börjar isarna bli dåliga" mentaliteten som börjar cirkulera bland gemene man så snart det inte är - 20 längre. Vi borde förstått bättre. Efter 5 månader sibirisk jävla vinter är isarna inte dåliga, de är glaciärlika.

I vilket fall som helst lyckades vi navigera oss ut till utgångsplatsen och parkera bilen. Det är en stor fördel att navigera tillsammans med traktens bärgare, hur långt åt hellskotta något än ligger har det alltid gått sönder en bil där.

Vi var spända av förväntan när vi la in dagens Waypoint på Gps:en. Ursprungligen var tanken att vi skulle få en waypoint av en kompis, men han blev full istället. Ett smärre bakslag är dock inget för en man född i uppförsbacke. Jag använde all min kartkunskap och jämförde en djupkarta med en eniro karta och försöka krysspejla fram punkten. Jag fick fram lite kordinater och det var dessa vi började gå mot, 4,5 km bort låg punkten. I mitten av sjön låg ett stort grund där det var 5-10 meter. Vi skulle fiska i kanterna där det brantade av mot 60-70 meter.

Efter att med hjälp av eltejp (vad annars?) ha maximerat vad som gick att få plats med på en pulka (Tack Wiliam 5 för lånet) insåg vi att det fanns en hel del kvar vi inte fått plats med. Vi löste det hela genom att improvisera fram en pulka i form av en släpad IKEA kassa. Mycket kan man säga om Ikea men världens bästa kassar gör de i alla fall. Vi blickade ut mot sjön och vår tilltänkta fiskeplats, avståndet var så långt att det skulle fått självaste Djingis Kahn att tveka innan avfärd.

Sällsynt målmedvetna började vi promenera framåt i rask preussisk takt, tyvärr omöjliggjorde blankisen de sedvanliga höga benlyften. Efter cirkus en halvtimme började vi skymta prickar långt ute på sjön. Prickarna blev större och det visade sig vara det lokala buset som befäst grunden med fyrhjulingar och abborrpimpelutrustning. Vi marscherade förbi dem, vår tanke var att fiska djupare. Första hålet uppmättes till olodbart, andra hålet visade 45 meter och där satte vi första spöet, sen steg det ganska behagligt upp till 20 meter där vi satte sista spöna. Om jag vore en nors, och betedde mig som de gör i vänern. Då hade jag stått och luktat gurka på precis ett sånt här ställe. Förutsatt att Gösarna vi fiskade faktiskt åt nors, och att det överhuvudtaget fanns nors, då var det här ett klockrent ställe. Mörtarna placerades på tilltänkt gösdjup 1-12 meter ner.

Första hugget lät vänta på sig. Vi åt istället. Dagen till ära hade Tobias letat fram ett morotsbröd ur frysen. Vi tittade skeptisk på blandprodukten och sedan på varandra. Att kombinera två i bästa fall mediokra mumsbitar i form av bröd och morot borde inte vara lyckat, och det var det inte heller. Betydligt mer logiskt hade varit att göra tex chokladbröd, eller varför inte baconbröd.

Mitt under en isbitssparkar tävling fällde ett av tobbes spön. Vi rusade dit och såg linan försvinna från spolen i en ganska rask takt. Mothugget möttes av motstånd och vi väntade spänt på om det skulle visa sig en fisk med lagom, eller alldeles för mycket fenor i hålet. (dvs en gädda eller en gös) Det visade sig vara en gädda på 4-5 kg i fantastiskt fin vinterkostym. (tyvärr ingen bild på gädda och det börjar bli tröttsamt att lägga upp en bild på Adam som äter banan varje gång det saknas en bild)

När sedan solen bröt igenom fick vi två fällningar ganska tätt inpå varandra. Den ena fisken brände jag i mothugget, den andra han spotta innan vi kom fram. Betesfiskarna såg relativt orörda ut, inte alls så rivna som de brukar bli av en gädda. Solen försvann och det var inte förens den några timmar senare började bryta igenom på nytt som vi fick några fäll till. Fiskarna hann dock spotta innan vi kom fram och kunde göra ett mothugg. Flera av huggen kändes ganska gösiga, även om jag kanske inte skulle sätta mina ofödda barns liv på att det var just gös.

Totalt brände vi 5 fäll och krokade en gädda. Vi funderade lite på varför fiskarna spottat. Kanske var det det faktum att vi lät som en medelstor flock gnuer när vi sprang mot spöna på blankisen, kanske fick fiskarna sänket i huvudet och blev varse om att det var något lurt på gång. Eller så var Gösarna helt enkelt bara gösaktiga den här gången. Som enkel lekman skulle man kunna misstänka att samtliga gösar är av kvinnligt kön då det är helt omöjligt att förutse hur de kommer att bete sig från gång till gång, även under tillsynes identiska omständigheter

Vi fick avbryta fisket utan att ha fångat någon Gös. Till råga på allt var vägen hem precis lika lång som vägen dit. Broddar hade förenklat den 4,5 km långa promenaden över blankis, nu staplade vi istället fram som skolpojkar på väg hem från kvarsittning på katolska söndagsskolan. (okay, jag ska snart sluta. Det har varit ganska mycket referenser till Katolska präster och deras till synes mer än undantagsvisa förkärlek till yngre akterdelar i den här bloggen, de har liksom fått sin känga snart)

Båtmeck och inköp

2011-03-11T15:22:00.000-08:00

Nytt Ekolod och Kartplotter

Sisådär, då var den tandkrämstubs-uppspjälkade kartplottern utbytt. Besökte England förra helgen och passade då på att inhandla ett HDS 8M samt ett HDS 7 ekolod från Lowrance. Köpte från sidan: http://www.electronics-marine.co.uk/ Företaget heter redcar electronics marine.
Sidan ser lite kalle-anka aktig ut och inledningsvis var jag någpt skeptisk till att skicka massa pengar men efer att ha mailat och pratat i telefon med dem kändes det bättre.

Jag skickade paketet till adressen där vi skulle bo under Englands vistelsen. (företaget har ingen riktig "fysisk" butik) Jag beställde sent på måndags kväll och onsdag lunch var paketet framme på adressen i England. Kanonbra feedback och kontinuerliga uppdateringar från företaget gjorde att man hade koll på vad som hände. Jag fick även ett fedex nummer som gör det möjligt att söka och se vart paketet befinner sig.

Jag sparade (eller som jag helst ser på det, tjänade) cirkus 8-10 000 på att köpa grejerna i England istället för Sverige. Jäkligt nöjd hitills men får väll se hur mycket jag svär när grejerna slutar fungera och Sverige vägrar hjälpa mig... Hur som, bara positivt att säga om Redcar electronics marine. Bland de hemsidor jag tittade på verkade de dessutom vara billigast.

För den som går i köpa från England tankar kan jag även tipsa om www.cactusnav.com som jag också mailat lite med. Fick bra vibbar av dem även om jag inte köpt något där. Båda företagen skeppade även till Sverige för rätt humana priser.

Båtmeck:

Förutom att installera elektroniken har jag (läs min händiga bekantskapskrets) även monterat en hydralstyrning i båten. Att montera en hydralstyrning är dyrare än man först tror. Först kostar hydralstyrnignen 6-8 000 kr, men det är först sen den rikiga smällen kommer. Har man en hydralstyrning så mer eller mindre måste man köpa en shyst Auto-pilot, annars utnyttjar man ju inte hydralstyrningen. Så det är bara att prioritera bort inköp av möbler till lyan i Mariestad några månader till. I dagsläget använder jag båtsoffan som TV-soffa, det är inte ett helt optimalt upplägg och det imponerar föga på de få gäster som lyckas leta sig ut hit till obyggden.

Jag (läs min händiga bekantskapskrets) har även fått till en riktigt shyst försärkningsbalk med infällda fack i aktern. Det blir skitbra faktiskt. Det här skulle kunna bli en vändpunkt i min båtreparations karriär. Jag har sett svart på vitt hur mycket bättre ett två veckors plastjobb under kunnig handledning blir än något jag själv improvisions plastat på en eftermiddag mellan morgon och kvällsfisket. I alla fall när det finns tid, jag tror jag skulle brista allvarligt i självinsikt om jag på fullt allvar trodde att fakta och logik skulle kunna förända mitt sätt att se på reparationer. Jag är tämligen övertygad om att när fiskesäsongen drar igång på allvar, då kommer tålamodet återigen att bytas ut mot en rulle eltjep och en näve buntband.

Its Alive!

2011-03-01T14:38:00.000-08:00

Huvudanledningen till att det varit lite tyst på bladhbloggenfronten är att det saknats permanent internetuppkoppling ett tag. Flytten till Mariestad medförde viss ofrivillig isolering från omvärlden, men nu är jag back online igen! Till min stora förnöjelse kan jag se att det strömmat in en inte helt oansenlig mängd läsarfrågor (2).

För det första måste jag erkänna att jag har väldigt svårt att inte se det komiska i att Jägarna hade svårt att fylla vargkvoten på 20 stycken individer, trots att stora delar av debatten cirkulerar kring att de är för många vargar i Sverige. De ställer till så förfärligt med problem, i alla fall på landsbygden. För bor man på landsbyggden vet man vilka problem vargen innebär. Myntar man något Onegativt ord om vargen, då är man nämligen från stan. Vart denna landsbyggd egentligen ligger är därmed något osäkert. Kil med omnejd är tydligen inte landsbygd. Jag anar att Mercedesarna på storgatan och 14 åringarna i deras baksäten jublar över den nyvunna stadsstatusen. Nåväl, nog om varg, känns som det ämnet avhandlades ordentligt förra året.

Angående Swedbanks äventyr i baltikum är frågan mer komplicerad. Jag anser att den initiala oron som rådde i finanskrisens begynnelse var starkt överdriven. Nog gjorde Swedbank en brakförlust, men sett till deras totala verksamhet var utsattheten i baltikum betydligt mindre än media blåste upp det till. Vi skattebetalare var ju dessutom snälla nog att skicka till dem ett litet kapitaltillskott som tack för alla ockerräntor. (Va fan, är det Ohly som skriver?) Faktum är att Aftonbladets ekonomiska artiklar, hör och häpna, ska tas med en nypa salt. Vilket förövrigt aftonbladets läsarkårs kommentarer också ska göra, nog för att de är underhållande men man har större sannolikhet att lära sig något vettigt av att se på någon arg bonde som dansar med snickare som har likviditetsproblem eller va fan det går för skit på tv nuförtiden.

Sådär. Då var läsarstormen avklarad. Antalet fisketurer har varit begränsade. Runt nyår gjordes en lak-satsning med Lak esset Don Jouan och eminenta storfiskaren Adam Karlstad. Tillsammans kunde vi summera in noll fångade lakar på pimpel. Don Jouan hade nog haft ett hugg en gång så han fick visa hur det skulle gå till. Temperaturen var neråt 20 minus och det var långt ifrån trivsamt på isen. Jag gav upp i ungefär samma stund vi gick ut på isen men dunkade pirken lite i botten för sakens skull, för syns skull. Det är aldrig särskilt häftigt att ge upp först. Jonatan fick rätt tidigt en liten lake. Jag trodde inte riktigt på den, fast jag såg den med egna ögon. Det kändes osannolik. Det kändes mer sannolikt att arbetsförmedlingen någonsin skulle ge någon ett jobb, än att vi skulle få tag i en Lake.

Strax därefter fick även jag en liten lake och sen kontrade Adam med en fin lake på 3,99 kg. Fisken högg dock på ismete, de urusla lakpimplarnas val. Många tror ju att det bara är att göra hål i isen och dunka något i botten.

Efter att ha dunkat ett sänke i botten högg ytterliggare en lake på mitt specialtackel. (100 g bombsänke, en enkelkrok och en lyspärla;) Den kändes lite tyngre och helt plötsligt dök en lake på 4,33 kg upp i det mörka hålet (isen...). Vi avslutade fisket strax efteråt eftersom luften kring oss typ började frysa. Vi försökte fiska några gånger till men utan resultat. Trots detta valde vi att se på lakpimpel som ett fruktansvärt enkelt och rakt igenom avklarat kapitel.

Några ismete pass har det hunni bli också en 9 + gädda i topp, fightade fisken under blankis vilket jag aldrig gjort förut, coolt som attans att se !:)

I övrigt händer det inte så mycket, meckar en del med båten. Har plastat om lite av det jag hast-plastade i våras. Vid närmare granskning visade det sig att hast-plasten inte hade den bästa hållfastheten och faktiskt gick att dra loss. Tack vare experthjälp från Mariestad har jag nu konstruerat en förstärkningsbalk i aktern som är så stark att till och med chuck norris skulle få problem att kicka av den.

Även passat på att byta ut min GPS och mitt Ekolod. Det var inte med helt torra ögon jag drog loss eltejpen och demonterade tandkrämstuben som det senaste året stadgat upp min Garmin 182a.

Ursprungligen skulle marinelektronik beställas från USA, men tydligen får försäljarna inte ens skicka sånna grejer till Europa längre (enligt i alla fall två butiker) Andra menade på att enheterna nu var Geo-lockade, att de skulle börja balla ur om man förde dem över en viss breddgrad. (något som ska ha införts på tillverkade enheter efter våren 2010) Det måste vara om möjligt världens sämsta funktion att bygga in i en GPS, att den ballar ur om man kör den över en viss breddgrad. Hoppas inte världsomseglarna har lowrance eller Humminbird. Mitt lillfinger rycker dock lite och indikerar att det hela luktar fuffens, dock är det för mycket pengar att chansa på ett plotter/ekolod som kanske ballar ur på hemmaplan...

Så det fick bli till att beställa från England istället, inte riktigt lika billigt men nästan, ca 2/3 av det svenska priset. Den orättvisa marknadsekonomen i mig ifrågasätter situationen. Om svenska bönder ska konkurrera med tysk mjölk och om Svenska hantverkare ska försöka matcha polska gästarbetare, ja då kanske svenska handlare borde tillåtas importera skiten direkt från utlandet och inte enbart via svenska grossister. Har fått för mig att de inte får det i dagsläget, fast jag är inte säker utan mest irriterad. En FUNGERANDE världsgaranti utan massa privatimport förbehåll vore en annan sak att önska sig. Något för EG-domstolen att bita i kanske, de gillar inte att man bråkar med fri rörlighet har jag för mig...

Sysslöshet och Arbete

2010-12-22T05:59:00.000-08:00

Dagstemperaturer kring -20 sätter effektivt hinder ivägen för alla försök att engagera sig i en meningsfull fritid. Dagarna passerar, de glöms bort, och de förpackas ner i ett suddigt och detaljlöst förflutet som innefattar större delen av november och december... Nåväl, om cirkus 100 dagar kan det nog förväntas vända, de e snart gjort.

Har försökt mig på att ismete några gånger när temperaturen varit något mer human (och "fiskman?") Sånär på lite smågäddor har det varit ganska värdelöst, dvs det har varit ganska värdelöst. Kylan har dessutom gjort mörtarna smått apatiska. Vi har snittat 2-3 mörtar per stuga. I en av stugorna hade vi samma halvkilos gädda i tre gånger i rad, vi har nu omöjliggjort för gäddan att gå in en fjärde gång.

Kan förövrigt meddela att jag tagit det stora steget och avancerat upp i arbetarklassen. Kommer att börja jobba på Skatteverket i Mariestad från och med den 3 Januari. Kommer att arbeta med utomlandsbosatta med fastigheter i Sverige, så så länge ni inte bor utomlands med fastigheter i Sverige behöver ni inte oroa er för mig ;)

Skall titta på en lägenhet där nere i samband med jobbstarten och kommer med största sannolikhet att flytta ner. Det verkar alltså som att jag byter utgångshamn, börjar bli långt till skoghall och ännu längre till Åmål och Ekenäs. Nåväl, laxhall och Spiken är inte fy skam. Avståndet till Vättern kortas dessutom betydligt så Mariestad ska nog gå att överleva, dessutom är det riktigt nära till Olssonsfiske :)

Sist men inte minst önskar jag eventuella läsare god jul och gott nytt år :)

Förmodligen säsongens sista Vänertur

2010-12-07T17:07:00.001-08:00

Trollingssäsongen var väll egentligen nästan över. Det sista hoppet om livet försvann när både Åmål och Lillängshamnen frös igen under samma djävulska natt. Under veckan som kom mjuknade vädret lite, både Åmål och Lillängshamnen gick upp igen. Man har ju mött ett och annat tåg genom åren när man jublande sprungit med med armarna över huvudet mot ljuset i tunneln. Därför var ja något skeptisk till nyheterna och anade att om inte kylan ställde till det, då kommer nog vinden, vargarna eller något annat otyg och gör det ofiskbart.

När klockan slog söndagkbäll tändes ändock ett hoppets ljus . Enligt Yr.no (Norskar är ju uppenbarligen bäst på Svenskt väder) kunde vi förvänta oss 2-6 sekundmeter och plusgrader större delen av dagen. Ett sånt här tillfälle gick inte att missa, framför oss fanns en lucka att lura vintern en sista gång. Jag slog en signal till Hajen som tyckte att det hela lät som en förträfflig ide. Vi valde att åka till Åmål med fokus på Tössekanten.

Vi lämnade Kil runt halv sju och trailade ner mot Åmål där vi möttes av en nyplogad och ny saltat/sandad ramp. Förträffligt! Väl på sjön kunde vi konstatera att det fanns viss risk att göra en i folkmun så kallad ”Titanic” (dvs köra på ett isflak). Utanför Fogden flöt en serie isbälten och försvårade trollingfisket avsevärt. Var det nu tåget skulle komma? Vi sickasackade oss igenom och kunde till vår förvåning och stora lättnad se att det blev allt glesare mellan isflaken på öppet vatten. Vi åkte ner mot metgrund och sjösatte våra prylar där. Efter att vi fått i nästan alla spön fick jag göra det alla kapten wannabes drömmer om: ställa sig och skrika ”ice berg ahead!”

Crescentens svar på Leonardo Dicapri, Hajen kunde snart konstatera att det huggit flera isflak på hans sida. Isflaks hugg påminner lite om göshugg. Vore det inte för det säregna visuella händelseförloppet där isflaket följer efter båten på ett stadigt avstånd skulle de vara lätta att förväxla. Man kan få isflak att släppa genom att ge slacklina och tokrycka några gånger. En väl intrimmad löja svarar dock dåligt på sådan behandling och bör riggas om...

Huggen uteblev, det snöade mest. Saker försvann under snön i båten. Vi började bli uppgivna, termospizzan var uppäten och det var slut på varma grejer. Baguetter var det enda som fanns kvar och de började få den där isglassliknande konsistensen man sällan eftersträvar när det gäller smörgåsar. Vi fiskade oss ner till djupskär men kunde inte hitta någon fisk alls att tala om. Det var bara isflak som högg och ekolodet visade upp en ganska fisktom undervattensvärd. Vi börjar bli lite uppgivna. Det enda som höll uppe humöret i båten var att radion behandlar ämnet Hajar som skrämmer slag på folk i Egyptien. Hajen gillar Hajradio.

Vi bestämde oss för att gå tillbaka mot metgrund där det i alla fall såg lite bättre ut på lodet. Vi fiskade oss dit och kunde konstatera att det fortfarande var lite mer betesfisk här. Måsarna cirkulerade området likt hungriga tanter cirkulerar den sista kakan på tebjudningen. Kanske fanns det bara en betesfisk kvar. Ingen av måsarna gjorde i sådana fall någon större ansats att fånga den . Utan nöjde sig med att på ett måsaktigt sätt försäkra sog om att ingen annan fick något heller. Det började blåsa och blev snart ganska kallt och bistert. Det var inte helt utan att jag ångrade vad jag satt på (som den katolska prästen sa?) för handskar.

När inget annat fungerade valde jag att ta till mitt säkraste och mest energieffektiva trick jag kan. Powernap tricket. Man kryper helt enkelt till kojs en stund och hoppas på att vakna av ett rulltjut. Tricket används med fördel när antalet fiskar är minst två. 10 minuter han jag vara borta, sen ropar Hajen fisk! Fisken bjuder inte upp till någon vidare fajt, vi överväger alternativet isflak. Det visar sig dock vara en lax vi fångat! Laxen föll för en löja i bästeskallen VK 102 eller 105 fiskad bakom 40 gram bly. Den visar sig tyvärr vara några millimeter för kort så någon nolla har vi inte suddat ut från dagens resultattavla.

Vi fiskar vidare och får snart ett mycket odramatiskt hugg. En fisk har fallit för en ljusblå UV VK skalle fiskad bakom 15 gram bly. Fisken ger upp direkt och bjuder upp till så lite motstånd att vi nästan förväntar oss att den ska se fransk ut. Snart ligger fisken som räddar namnet, äran och lyfter dagen i båten. Vi fiskar några minuter till men inser att vi nog bör ha lite ledljus om vi ska ta oss in till hamnen utan isflaks kollisioner. I hamn pratar vi med två andra båtar som upplevt en liknande dag. Ena båten har en 4 kg lax och den andra en för liten.

Skulle ha fiskat på tisdagen också men – 17 grader kändes kylslaget och vi somnade om. Trollingfisket är nog lagt på is nu. Blir till att försöka härda ut vintern genom det omständiga och eländiga substitut som kallas Ismete. Rekade lite isar idag. Glafsfjorde börjar närma sig gångbar i norra delarna. Runt tjuholmen och söder över var isen lika frånvarande som långsiktigheten i EU:s fiskepolitik.

Fruset i ramper, men öppet i fiskeaffärer.

2010-12-02T12:52:00.001-08:00

Trailerlagning floppade lite. Vi skulle bytt varjar i samband med backar och hjullager men hade fått fel. Så nu har jag nya hjullager och nya backar men inga vajrar. Kanske inte så dumt iofs, lär ju inte behöva byta bromsbackar på ett tag i alla fall.

Det mesta i rampväg är nu fruset. Lillängshamnen är precis frusen. SSRS var ute och gjorde ett spår ut, men det går nog igen snart i dessa temperaturer. Lite snälla vindar och någon halvtimme med järnspettet ska så det inte vara helt ogörligt ta sig ut. Baggerud funkar att lägga i, men det kan ändra sig snabbt vid förändrade vindar, kan va bra att ha i åtanke...

Allt är dock inte fullständig misär, trots vedervärdigt klimat. Det går att shoppa sig lycklig. Jag rekomenderar Bosses marin och fritid som säljer ut bomber för 39-49 kr. Förvisso ganska utplockat. De säljer även ut lite demo riggar och ekolod till helt okay priser.

Möjlighet till att göra klipp finns även på EL-GE fiske i Kristinehamn. 50 % på rullar och spön och mellan 30 och 50 % på diverse beten. Bomber och Tomic för runt 60 kr tex, finns en del shysta färger kvar, framförallt på Tomicarna. Finns lite gäddwobbler i form av Svimm-whizz och ciscokid mm, även de 50% tror jag. Själv åkte jag dit på att bla köpa ett nytt haspelspö, ett Daiwa Powermesh 20-60 gram som kostat 1900 och nu gick att handla för 900 kr, som hittat. Tror det är rea på precis allt i butiken.

Treklubbskampen inställd.

2010-11-26T10:17:00.001-08:00

Klubbkampen i morgon (lördag) är inställd pga eländig jävla vind. Inte helt otänkbart att vi gör ett försök att köra den nästa helg i samband med Grums Trolling Klubbs sista KM tävling. Långtidsprognoser lovar snällare väder då. Bara att hoppas ramperna inte fryser fullständigt. Information kommer!

Pajjad båtkärra...

2010-11-22T08:27:00.000-08:00

Den konstanta uppförsbacken, den eviga motvinden, den ständiga motsjön, kalla det va ni vill, den har i varje fall gjort sig påmind igen. Båtkärran har rasat... Efter ett pizza stopp i Grums på väg hem från Åmål har tydligen bromsarna bestämt sig för att ligga på, därmed uppstod friktion.
Ett hjul hinner göra ganska många varv mellan Grums och Kil, även en till synes ganska mild friktion förorsakar värme i klass med ringhals. Hade man haft en vanlig bil hade man säkert märkt att det gick trögt, men nu åker man ju Audi ”durschprung zum teknik”. Kärran behöver knappt ha hjul med en sådan dragbil.

Igår var dagen D då skadorna skulle inspekteras. Jag är inte så bra på just konstruktioner, teknik och mekanik. Därför var min käre bror med, vi kompletterar varandra ganska bra. Jag har sönder saker och han lagar dem. När trumman demonterats var det dock smärtsamt uppenbart även för enkel speleman som mig själv, något stod inte rätt till. Det ramlade ut massa broms och trumrelaterat material. Hjullagren glappade nått djävulskt efter att ha blivit kokta i sitt eget fett.

Därmed fastställdes att kärran numera är tämligen immobil. En trailerburen båt som inte går att flytta på är föga underhållande som ägodel. Som bonus kan tillskrivas det faktum att den står på en gräsmatta i snön, det väntas dessutom mycket mer snö. Bra utgångsläge för att fixa till ett bromssystem.

Får bli till att köpa reservdelar, tjata till sig assistans och inte minst, skotta snö. Tills dess står jag fast på land, ett obehagligt ställe att tillbringa för många dagar i sträck.

Jag avslutar med att länka till min favoritlag, den enda realistiska formuleringen av förväntningar inom fiskesfären, och förmodligen även resten av världen.
http://sv.wikiquote.org/wiki/Murphys_lag

Vänerpremiär:

2010-11-09T15:14:00.000-08:00

Här kommer en resumé från de senaste vänerturerna. De äldsta börjar bli lite inaktuella kanske:)´Den 24 oktober begicks i alla fall Vänerpremiär. Egentligen var det inte den riktiga vänerpremiären, den skedde utanför härö några veckor tidigare och resulterade i en 5 kg lax, en för liten och nått bomhugg. Egentligen var inte det hellre den riktiga vänerpremiären. Den riktiga premiären skedde utanför åmål i september. Då kastade Adam och jag oss förhastat ut på ett mycket vågigt Vänern. Vi gick en serie abborrar, en gädda och inte att förglömma, en Id.

Den 24 oktober slöt Don joan upp på en tvådagars tur på dalbosjön Vi bestämde oss för att bo ibåten, kan vara lite småkyligt såhär på höstkanten men det är inget som inte lite levandeljus och en varm sovsäck rår på.

Dag 1:

Det var inte helt utan förväntningar vi raceade igenom farleden och tog sikte mot den tilltänkta fiskeplatsen. Vi öppnade med att skicka ut Tomicar Bomber och lite annat smått och gott. Det såg sådär ut på lodet, det var inte alls samma ansamling av betesfisk som det var förra året vid samma tid. Efter att ha letat lite hittade vi lite mer betesfisk över djupare vatten. Ganska snart högg en liten öring på strax över 60 cm över en Tomic 103.

Sen var det dött ett tag. Vi började misströsta och övervägde en förflyttning, trollingens ständiga problematik spelades upp i våra hjärnor. Stanna kvar eller flytta på sig, få frågor kan vrida hjärnan så fullstädnigt ut ich in på en trollingfiskare som just den frågan. Lyckligtvis fick vi hjälp i vårt beslut av ett gäng måsar som började dyka runt båten och signalerade att nu var det jakt på gång.

Vi landade en till Öring på strax över 60 på en liten liten wobbler av märket daiwa. Sen var det dött igen. Vi mosade rakt igenom måsdyken men inget behagade hugga på våra beten. Vi bestämde oss för att byta ut wobblerna till löjor istället. Vi fick snart en öring till på strax över 60. Det var tydligen här 60 centimeters öringar bodde.

Måsarna fortsatte dyka längre bort. Vi styrde mot dem, på vägen såg vi ett område med massor av betesfisk på ekolodet. Vi vände runt och när vi nått punkten igen högg det på Djupriggen på VK swedish flag Glow 12 meter ner. Efter en bra fight kom det upp en lax på 8240 gram. Kul fisk! Nästa fisk högg på ungefär samma ställe, men föll för en VK skalle fiskad bakom 50 gram bly. Lite osäker på vad färgen heter tror det är UV105 (http://www.trollingcenter.se/shop/index.php?cPath=58_2_20&sort=2a&page=2) Men det kan lika gäran vara UV102. Jag har välsignats med en kraftigt begränsad förmåga att urskilja färger, det är bra i fiskekretsar. Det är mycket lättare för mig att hitta färger som är lika varandra. Ser inte jag skillnad gör nog inte fisken heller det. Färgen ser inte mycket ut för världen men har fiskat jäkligt bra många gånger! Fisken bjuder upp till en envis kamp tillslut kan vi landa en lax på 9 kg blankt. Nytt pers till Don jouan!

Vi fortsätter snurra fram tills att det mörknar. Missar flera fiskar men landar inget mer. Fem godkända med 2 fina toppar gör oss rätt nöjda ändå. Vi åker in till hamnen och förbereder nattsömnen. Vi firar det nya PB:t med pyttipanna och ett glas rött, lite stil får det lov att vara.

Dag2

När vi vaknar på söndagen har det styvnat ordentligt(!?). Det regnar och blåser jättemycket. Vi tittar trött på varandra men förstår snart vad som måste göras, har man båten i vattnet måste man ut och titta. Det blåste massor massor på vägen ut. Såhär i efterhand går det att diskutera hur vi resonerade, kanske var det läet i vågdalarna vi sökte. Vi nåde fiskeplatsen och det guppade ordentligt. Jag tog en livlina och ringde en vän för en vindrapport. 13 i medel och 16 i byarna var det visst. Vi kastade in handuken och åkte in och åt pizza istället.

Rond 2

Tre dagar senare var jag på plats igen. Som vapen dragare hade jag Andreas Dilen. Andreas visar tydligt och tidigt var skåpet ska stå och fångar en fin öring på bortemot 5 kg på utlägg. Fisken högg en Klunsilla VK fiskad på planern. Vi fiskar vidare men tillsynes utan resultat När vi kollar grejerna har vi dock flera rivna anchovy special löjor. Vi riggar ut igen men nästa hugg låter vänta på sig. Först vid 14 snåret kan jag kontra med en öring på min sida, runt 4 kg kanske. Fisken högg en Vk skalle i en ljus UV blå färg.

Vi bommar ännu några fler fiskar innan dilen tillslut lägger in en högre växel och fiskar ifrån totalt. I slut minuterna landar han två laxar runt 4 kg på samma klunsilla VK. Vägen in var spännande i bäckmörker. Jag tackar högre makter för att det var mjuk botten när ekolodet visade 0,3 meter och vi halvplanade... Stålpropeller is the shit, bara att tugga sig igenom geggan:)

Bassängen 13- 14 november:

Nästa tur gick till bassängen. Jag hade den stora äran att gästas av Noyman på fiskesnack och bredvid oss fiskade laxkungen luddvigsson och Don Jouan. Vi bodde på Örnäs fiskecamp och skulle lura laxar i dagarna två. Vi hade prylarna i sjön strax efter 0800. Första hugget kom runt 0900 men den brände vi. Vi såg fisken bakom båten och gissar på att det var en 3-4 kg fisk. Nästa hugg föll återigen på den tråkiga färgen UV 102 eller 105. Den fisken kämpade bättre och vi kan snart landa en Lax på 8240. Sen börjar trasslandet, vi trasslar med allt och lyckas knappt sjösätta några spön. Det hugger lite då och då men vi missar det mesta. Ett rigg hugg lyckas vi dock kroka (typ enda spöet som var i vattnet) en 4 kg (swedish flag glow) lax får följa med upp i båten. Vi missar sen några hugg till och får en för liten.

När vi väl får ordning på alla spön slutar det nappa. Laxkungen Ludvigsson och Don jouan har krokat 2 laxar på 6 och 7,5 kg i ruschen. Ingen av oss får nått mer den dagen. Väl på land konstaterar vi att det kommer vara mörkt länge. Nått borde vi göra. Det självklara valet (måhända lite planerat i förväg;) blir att besöka Hamncompaniet, Åmåls nattklubb och stolthet. Efter att ha frågat oss för hittar vi dit. Nyfiken frågar vi hur många som är där. Vanligtvis svarar vakter typ: "ganska många" eller "i kväll är det rätt lite folk" osv osv. I åmål räknar man, vakten svarar 3. Vi stannar några timmar men beslutar oss senare för att bege oss hemåt redan innan stängning. Sällsynt moget.

Dag två:

Dag två blåser det. När vi stiger upp tvekar vi inför om vi överhuvudtaget ska bege oss ut i eländet. Väderleksrapporterna säger att vinden ska ge sig. Vi kastar loss med vetskapen att det vi möter där uppe kommer var det värsta, sen kommer det bara bli bättre. Vi möts av 10-12 sekundmeter motsjö. Farten ut till gårdagens fiskeplatser är ganska låg, det tar lång tid innan vi kommer fram.

Väl där börjar jag direkt må pyton. Jag frågar noyman på fiskesnack om vi tyker det är värt det. Det tycker vi visst. Vi kastar i grejerna men på andra spöet får jag ta en kräkpaus, kanelgiffelfrukost börjar kännas som ett dåligt val. Nått mer lättjobbat hade varit att föredra, gröt kanske. Vi får ut grejerna. Nymans ansiktsfärg skvallrar om att jag nog inte kommer vara den enda som kräkts innan den här dagen är slut. Nyman får ganska snart till en liten kräkomgång och vi kan skriva 1 - 1 på poängtavlan...

Vi härdar ut i hopp om att en fisk ska göra mödan värd. Det blir ingen fisk, bara två halvkassa trollingfiskare. Nyman går upp i ledning genom en andra kräkomgång. Det börjar komma vissa indikationer från min medfiskare att det nog vore trevligare på land. Jag kan inte annat än att hålla med. Vädret har inte lugnat sig det minsta...

Samtidigt vore det väll fan om man inte kunde få nått. Vi kör över ett område som ser hett ut samtidigt som ett ytspö löser ut! Efter ett tag skymtar vi en 5 kg gädda bakom båten... Inte värt det. Vi bryter och åker in mot land. Laxkungen ludviggsson och Don Jouan har även de fiskar bom, det var ju tur det.

Tisdags:

I tisdags slog jag mig samman med Hajen för att fånga bamselaxar. Vi siktade återigen på Bassängen. Vädret var kanon och perfekt, helt underbart vindstilla och solen började värma upp tillvaron.

Fisket var dock råkass, vi fångade inget. Låg en del storfräsare i området men de verkade inte heller fånga något. Vart var fisken? Betesfisken fanns där och måsarna dök uppmuntrande. Vi såg tillochmed lax som jagade i ytan! När klockan närmade sig 1400 hade vi inte fångat nått, å ingen av båtarna runt oss hade vad vi kunnat se håvat något heller.

Vi beslöt oss för att testa ett område lite längre söderut. Hajen får första hugget på sin sida, en 4 kg lax fångad på en visten siklöja i en disko vk bakom 50 gram bly. Skönt att spräcka nollan! Vi snurrar vidare och nästa hugg kommer på min sida. En 4 kg lax till som fallit för uv 102 (eller 105) bakom 80 gram bly. Jag blyar ner ännu ett bete med 80 gram och snart löser det spöet ut! En 5 kg öring har bitit över en silver/blå VK. Vi fiskar in i mörket men får till slut ge oss.

Bristen på fräsarrapporter från dagen indikerar att fisket överlag nog var ganska segt. Bra fiskerapporter på hemmaplan i form av Hammarö dock. Det är inte rättvist, det ska löna sig att åka längst.

Gädd KM och Dansbands KM.

2010-11-04T07:01:00.000-07:00

I år var Gädd-km mer än bara Retardoz. I år var det en klubbkamp mellan Retardoz och Karpkraft. Ära och berömmelse och en hel hög med wobblers stod på spel när dessa giganter bland giganter gavs fria tyglar i en serie tävlingsmoment.

Fredag:

Förra året fick jag punktering på väg till Gädd-km i Torsby. Sen small ett hjullager på trailern och jag höll på att tappa däcket. I år kändes resan upp tryggare. Jag hade nämligen passat på att ha novemberstrulet redan innan jag åkte upp. Jag hade varit duktig och förutseende och bytt till vinterdäck, sprillans nya vinterdäck. Jag hann köra på dem ungefär 8 mil innan jag körde på nån vass grej på vägen och ena framdäcket gick fullständigt åt (f)anders. Bara att köpa nytt, det är skönt att ha någonstans att lägga alla pengar.

Målsättningen var att lägga i båten innan det blev mörkt på fredagen. Vi startade föga förvånande alldeles för sent för att ha någon som helst möjlighet att fixa den tidsplanen. Det fick bli mörker sjösättning i duggregn och en frisk sydlig vind istället. Det hela förflöt relativt smärtfritt och jag kunde efter en liten stock kollision förtöja båten i en vik utanför vandrarhemmet.

Armbrytnings KM

Fredagskvällen blev en trivsam tillställning med ett första test av Torsbys pizza-utbud och lite provsmakning av diverse medhavda drycker. Runt 0300 blev det ett spontant armbrytnings KM. Karpkraft lyckades inte ställa upp med något lag i denna tävling pga osedvanligt tidigt sänggående. Momentet fick avgöras rent internt för sakens skull. Efter en serie ronder med tillhörande rödvins-pauser stod det klart att Pär kan titulera sig armbrytningsmästare och Retardoz hade därmed 1-0 i klubbkampen. Efter att armbrytnings km avgjorts gick vi till kojs.

Lördag:

Det snarkades friskt i min lilla hytta där Adam Karlstad och Daniel sussade så sött. Jag kom på att jag skulle sova i köket istället. Ett beslut som visade sig ödesdigert när revanschsugna karpkraftare vände uppochner på stället vid 7 snåret. Adam insisterade på att vi också skulle ut så det var bara att gilla läget. Strax innan 0900 smög vi ut på sjön och la i grejerna. Vi valde att åka en bit söderut och låta betesfisk maffian vara i fred. Mörker sjösättningen eller stockincidenten hade satt sina spår i form av en avbruten ekolodsgivare. Tack vare Bladh-båtens aldrig sinande förråd av eltejp och buntband lagades detta sprättlätt. Enligt vissa undersökningar består nu Crescenten till ca 65 % av eltejp och buntbandsbaserade lagningar.

Adam passade på att sova lite. Enkelt att vilja åka ut tidigt om man ska sova resten av dagen...:) Vi fångade ganska snart dagens första gädda, en traditionell 3kg fisk som högg över en Westins tjockis. När klockan slog 1200 hade vi fångat 5 gäddor, eller ja, ska man va ärlig hade Adam fångat 5 gäddor. Betena var tjockisar och ”gäddmamman” (ser ut som en stor Jake eller Grandma.) Min sida förblev orörd. Jag var dock delaktig på det viset att jag väckte Adam när det högg. Trolling är en lagsport.

Vi fick nys om en Karpkraft fångad gädda på 118 cm. (efter en luddig omröstning kvällen innan hade vi bestämt att det var längst gädda som räknades.) Det är en fin fisk som vi förväntade oss skulle bli i alla fall etappsegrare. Retardoz allra mest morgonpigga gäng i form av Engström och Palmarna kontrade dock under dagen med 122 cm lång gädda. Jag och Adam fångade inga fler gäddor trots att vi envist fiskade fram till strax efter 1700.

Dansbands KM:

Väl på land var det återigen dags för Torbys pizza-utbud att visa vad det gick för. Pizzeria Arrarat får klart godkänt. Under pizzaätandet började planer smidas inför ett eventuellt björnidet KM. (Torsbys uteställe) Sagt och gjort, när klockan slog 23 begav vi oss mot Torsby centrum med hjälp av en förvirrad taxichaufför. Karpkraft lyckades inte ställa upp med ett lag i detta KM. Björnidet km visade sig sådär fartfyllt, inne på björnidet fanns bara en människa. Han hette Douglas och hade inget häpnadsväckande underhållningsvärde.

Efter att ha frågat folk var alla andra folk var kom det fram att kvällen till ära var det mycket fräscha nyskapande bandet Lasse Stefanz på besök. De spelade i en gympasal några hundra meter bort. Valet var enkelt, vi skulle ha dansbands km. Karpkraft ställde inte upp med något lag i detta KM. Dansbans km var en pärs, att uthärda så ruggigt dålig musik är otroligt krävande. Rent visuellt är det nästan en ännu större utmaning att ta sig igenom ”showen”. Vi snackar vedervärdiga vulgära ovårdade orakade rackare. Helförlamande personer skulle kunna bjuda på en bättre scenshow. Adam och jag försökte hinta att det behövdes mera fart i arrangemanget genom att skrika ”Raubtier” (Norrländsk hårdrock) mellan låtarna. Budskapet gick inte fram utan allt som hände var underliga blickar från män med hatt och Lasse Stefanz jackor.

När klockan slog två var det svårt att urskilja någon glasklar vinnare i dansbands km. Samtliga deltagare hade klarat av tävlingen utan att vare sig riva av öronen eller krafsa ut ögonen. Några deltagare lyckades acklimatisera sig till den milda grad att de faktiskt accepterades och fick umgås med de lokala damerna. En vinnare bör finnas bland dessa.

Söndag:

Klockan 0330 återvände vi till steam reich. Ett spontant hamburgerkastar km bröt ut men då reglerna i detta km var så oklara kunde inte någon vinnare koras. Fisket påbörjades runt 0900. Vi åkte återigen söderut, fast inte lika långt. Fisket var ruskigt segt. Vi gjorde vår bästa för att försöka få en älg att hugga. Älgen var en ståtlig 7 taggare som tycktes ha det lite jobbigt bland alla trolling båtar. Vi hade inget som föll älgen i smaken. Coolt att se en simmande älg i alla fall.

Båtarna i norra änden fångade någon 8kg fisk. Det dröjde ända fram till 12snåret innan solen lyste igenom molntäcket och vi kunde landa 2 gäddor, bägge på tjockisar. Största runt 4-6 kg kanske, inte i närheten stor nog att vinna någon tävling med. Vi fiskade vidare och kunde kroka på två gäddor på tomic 7 tum och en till på en tjockis. Totalt 5 gäddor dag två också. 4 på min sida den här gången så jag räddade äran lite.

Engstöms gädda på 122 cm (strax över 10 kg) höll ända fram och blev tävlingens vinnare. Tvåa blev en karpkraft gädda fångad av Jansson. (Inte Ranchägaren utan ”vem fan är du” Jansson) och 3a blev ännu en Retardoz gädda fångad av Lysviks-Lars. Båda Retardoz gäddorna fångade på wobbler och karpkraft gäddan bet i en mört.

Retardoz vann alltså 3 av 3 grenar. Vilken klubb som gick segrande ur klubbkampen torde därmed vara solklart till och med för den mest trogna paradise-hotell publiken, 3-0 är utklassning.

Gösfiske och Expedition

2010-10-24T13:46:00.001-07:00

Fiskat en del sedan senaste uppdateringen. Jag tänker skylla på min aldrig färdiga ångestframkallande skrivlust-dödande D-uppsats för att bloggen inte uppdateras oftare. Så sent som igår drömde jag vad jag upplevde var en mardröm som var tämligen uppsatsrelaterad. Jag drömde om att två olika smurfsamhällen förde statistik om Skattebrott på olika sätt och därför gick det inte att jämföra. Uppsatseländet måste få ett slut snart, annars är jag slut som någorlunda sinnesstabil.

Gösfiske:

Efter gäddfestivalen fiskade jag en del Gös. Gösfisket har tidigare år stundtals varit riktigt bra även i oktober. Så det var inte helt utan förväntan jag trailade iväg mot sjön. I tät dimma puttade jag i båten och skulle åka iväg. Då larmar motorn att något är fel, sen börjar den gå hackigt. Jag påbörjar den sedvanliga felsökningen, kontrollerar bränsleledningar och rycker i lite sladdar. Felet försvinner inte.

Jag överväger att åka hem, men något inom mig säger att det här är ett typexempell på ett fel man kan ignorera bort. Märkbart oberörd vrider jag på nyckeln och håller envist kvar tills motorn motvilligt hoppar igång. Suzukin hostar några gånger men förstår snart att här får man fan inte ledigt bara för att man är lite förkyld. Den går sen som en klocka resten av dagen?

vid 10 snåret släpper dimman och jag hoppas att fiskarna som dittills varit som bortblåsta ska börja dyka upp. Jag överväger att släppa gösfisket och leta efter gäddor på något grundare område. För att snabbare nå till gäddorna ökar jag farten till runt 2,5 knop. Strax efter fartökningen hugger det på en blå Supershad rap, långsamt och slött men samtidigt bestämt och tungt. Jag greppar spöet och anar ganska snart att det är en hygglig gös på ingång.

Första delen av fighten består mest av att gösen dyker och jag håller emot. Det är inte utan att man får lite havsfiskekänsla när en större gös skall pumpas upp, linan pekar nästan rakt ner och räkneverket står på 35 meter. Den första biten går oftast bra, det är när räkneverket närmar sig 15 meter som Gösarna brukar förstå att det var nått lurt med den här blåa trekroksförsedda plastfisken. Då börjar spänna-med-hela-kroppen-någon-gång-i-sekunden fasen. Spötoppen hoppar våldsamt upp och ner. I det skedet har otaliga storgösar tappats. överlever man 15 meters nivån väntar minst lika nervösa små-idiotrusningar-fasen som fortsätter från ca 10 meter upp till ytan.

Den här gången gick det bra och efter en nervös fight såg jag att krokarna satt bra, gösen hade slukat Supershadrapen rejält. Jag kunde håva en fin fin gös som jag trodde var ett pers, men det saknades några hekto. Gösen vägde in på 7,35 kg, en längd på över 90 cm skvallrar om att det fanns mer att ge. Gösen sattes på återväxt för att nå sin matchvikt lagom till nästa göshöst:) Fick senare 3 gösar till den turen, men ingen lika stor, någon 4 kg variant i topp. Nästföljande turer gav inte heller någon storgös utan bara mindre varianter.

Projekt 1

Efter gösfisket fick jag lite expeditionslust. Jag pratade med Pär i Torsby och tillsammans beslutade vi oss för att åka på projekt till en sjö där det tidigare fångats stora och många gäddor. Som sällskap fick vi med oss Laxkungen Ludvigsson och Hajen. 19 mil, så långt var det till projektet, enkel resa.

Pär hade fiskat i sjön förut och han skulle visa lite tips och tricks för nästkommande turer. Hela den tanken floppade lite när det visade sig att sjön var inbäddad i en tjock dimma hela dagen. Jag har i dagsläget förtfarande ingen aning om hur sjön riktigt såg ut.

Adam och Hajen fick ganska snart lite gäddor ui sin båt, inga stora men det nappade ganska friskt. Pär och jag hade inte en stöt de första timmarna. Först efter att vi förflyttat oss till ett nytt område började det hugga lite, dock ej på wobblerna utan på våra spöparavaner. Great white ser vist mumsigt ut underifrån. Vi hade totalt 5 paravanatacker under dagen! Exotiska upplevelser för en palnerboard fiskar. Några gäddor högg på wobblerna istället.

Den envisa dimman och den höga luftfuktigheten gjorde dagen sällsynt kall, jag huttrade och frös. Vid sidan av stranden fanns stridsvagnshinder från ww2. Det var inte utan att man fick viss känsla för stackars vänpliktiga som stått och gömt sig i kylan. 1941 hade tyskarna kört över Frankrike på någon vecka, nästan nått moskva och bombat skiten ur England. Det måste ha känts betryggande att det fanns ett gäng granar och en organiserad stenhög mellan Sveriges värnpliktiga och Tyskockuperade norge.

Fisket gick sådär, vi kunde räkna in ca 10 gäddor per båt. Laxkungen Ludvigsson toppade med en fisk på strax över 100 cm och nästan 6 kg. Upptagningen var lite spännade då det var typ vattenpölsdjupt i rampen. Det gick dock ganska bra om man backade bilen ut i vattnet. Vetskapen att man kan "backa ut i sjön" skulle visa sig katastrofal vid nästa expedition

Projekt 2

Projekt 2 gick av stapeln något närmare än projekt 1. Som expeditions kamrat hade jag Hajen, och redan innan vi nått fram till sjön började vissa problem. Vi visste nämligen inte riktigt vart sjön låg. Ska man på expedition får man inte förbereda sig för mycket, är expeditionen minutiöst planerat är det en resa. Resor är inte alls lika roliga som expeditioner. Vi öppnade handsfacket lite på chans och där låg en karta, och inte vilken karta som helst utan en Värmlandskarta! Vi fick via den minst sagt grovskaliga kartan några ungefärliga riktlinjer på hur vi borde åka.

Snart skymtade vi sjön. Då börjar nästa spännade steg i expeditionen, vart ligger rampen? Vi hade fått uppgifter om en ramp ganska nära där vägen kom upp jämsides med sjön. Det roliga med leken "hitta rampen" är att ramperna ofta är undangömda i slutet på en liten liten enkelrikrad väg. Lika ofta är den enkelriktade vägen enbart en återvändsgränd, och det är inte alltid man kan vända. Man kan leka den här leken med en liten båt, men det är lite som att gå av cyckeln i svåra passager, omanligt och helt utan insats.

Vi hittade rampen, den övertygade föga. Lågt vatten gjorde att rampen blev till sand som försvann ner i den mörka sjön. Jag gick ner och kände lite på sanden, den var stabil. Vi bestämde oss för att försöka, jag backade försiktigt ner båten mot stranden. Brak sa det, sen började vattenlinjen mycket tidigare än den gjorde förut. Den så stabila sanden visade sig vara frostfrusen. Den riktiga sanden som var vid vattnet var sällsynt mjuk. Båda trailerhjulen stod nu bakom kanten i vattnet och trailern låg platt med underredet mot marken. Det fanns inte en möjlighet att vi skulle få upp båten här.

Vi fick lägga av båten i sjön för att ha en chans att ens få upp bil och trailer. Sen fick vi leka hitta ramp leken igen. Hajen fick ta bilen och åka runt och leta efter en ramp så gjorde jag samma sak sjövägen. Vi hittade tillslut en naturramp. Sten grus och sand om vartannat i en tvivelaktig lutning.

Vi bestämde oss för att det säkert går att få upp båten här sen, nu ville vi fiska. Första timmarna är sega, det är först när solen spricker igenom som vi får ett hugg på en Westins Jerk, en tre kg gädda hjälper oss att spräcka nollan. Strax efter den bommar vi ett hugg på en stor Jaxxon gädda (30 cm). Se hugger en riktigt tung fick på en Westins tjockis, efter några rusningar börjar jag vinna några meter lina. Sen blir det helt plötsligt tomt i andra änden. Ett linbrott!? Inte okay, man kan tappa fiskar på många sätt men linbrott är inte ett av dem.

Vi fiskar vidare och landar ett gäng gäddor till, samtliga väger runt 3-4 kg och ser jäkligt fina ut, hade varit intressant att se en större gädda för att se om de höll formen. Bäst fiskar westinstjockisar i mörka färger men även tomic 7 tum lockar till några hugg.

Vi avslutar i tid för att kunna krångla lite vid rampen. Att säga att det krånglade vid upptagningen vore minst sagt en underdrift. Det var grundare än vi tänkt oss så vi fick backa ut bilen rätt långt ivattnet, det har ju gått förut... Det gick inte nu, när vi vevat upp båten på kärran grävde bilen ner sig så snart jag släppt kopplingen. Vi fick ta av båten igen, och försöka flytta upp bilen nån meter innan vi vevade på båten igen. Det hela resulterade i att vi körde fast, fast några meter längre upp än förut. Vi gick över på plan B, bygga en väg. Vi radade upp platta stenar under hjulen för att öka stabiliteten.

Vi åkte fram och tillbaka och fick upp ekipaget ytterligare några meter samtidigt som min koppling började protestera, nu spann inte bara hjulen utan lamellerna också. Vi fortsatte att krångla någon timme in i mörkret men fick tillslut inse att slaget var förlorat. Audin förlorade sin första rampkamp, sorgligt. Lyckligtvis hade Hajen en Hajsläkting som var och jagade älgar i området. Lika lyckligtvis hade de inte koll på vad vi hade för Varg-åsiker. En 4 wd lågväxeljeep kom sedan till undsättning och tillsammans med audins 4wd kunde 8 hjul få upp ekipaget ur rampen.

Expeditionslusten har av någon märklig anledning avtagit något efter ovanstående projekt. Nu hägrar Vänern istället! Kommer ett litet Vänerpremiär inlägg framöver.

Gäddfestival

2010-10-04T14:52:00.000-07:00

Förra helgen (24-25 september) var det Tävlingsfiske som gällde. Kanske kan vara bra att påpeka att fiskandet skedde i Fryken. Tydligen är det numera fler tävlingar som går den helgen. Det är ju skönt att tävlingarna går samtidigt så man inte glömmer bort när de är. Hoppas fler tävlingar lägger sig på samma helg nästa år, det tjänar vi nog på allesammans.

1200, då skulle Mariestadsfolket anlända och årets stora gäddfestival börja på allvar. Det har blivit något av en tradition att ha mariestadsfolket på besök under festivalen. Det revolutionerande med årets ankomst var att den skulle ske 12 på dagen, inte 12 på natten.

Då fiskesäsongen hittills iår gått fullständigt åt (f)anders var det liksom dags att bryta det mönstret nu. Laxsäsongen står framför dörren och innan dess behöver någon form av medvind hittas, i vilket fall vore det skönt om den värsta motsjön gav sig om än bara temporärt.

Mariestadsfolket anlände runt 1800 på fredagen. Båtarna trailades i och vi började de viktigaste förberedelserna inför tävlingen. Överst på listan stod självklart mat. Tävlingen till ära hade två nya mattermosar köpts in. För er som inte vet det så finns det i dagens moderna samhälle nu stora möjligheter att slippa undan dödligt tråkiga sönderklämda mackor i matsäcken. Tobias och jag införskaffade därför termos pizzor. Termos pizzor är som vanliga pizzor är mest, fast man rullar ihop dem i en termos efter tillagning.

Jag satsade på ett säkert kort, en grandiosa hämtpizza. Tobias gick lite crazy och köpte en ännu större pizza, en grandiosa big one. Jag sa till honom att det inte var helt säkert att det där skulle funka, ibland är helt enkelt termosen för liten. Tobbe bestämde sig för att satsa allt på ett bräde och valde den större modellen.
Tanken var att vi skulle städa och plocka iordning allt i båten under fredagsnatten. Vid något svagt tillfälle hade jag erbjudit mig att gå nattvakt 02-0600 på fredagen. Det ösregnade konstant hela kvällen och Tobias och såg inte fram emot nattvaktsäventyret. Lyckligvis dök räddningen upp i form av Skyttes lantbruk som tog vårat vaktpass. Får bli ett sponsorklistermärke på båten nästa år. Vi behövde därför inte vara vid starten förens strax före 0600 när kiosker och annat skulle startas upp för dagen. När vi anlände vid 0530 ösregnade det fortfarande. Flera tält hade vält och strömmen hade gått, kul start.

Händig som man är gav jag mig tillsammans med Carl ut på elfel-sökning. Vi följde lite kablar åt några olika håll och ryckte i några kabeldosor. Det var lite som när bilen stannar vid vägkanten. Även om man inte har en susning om vad man ska göra åt saken måste man ändå öppna motorhuven och spontant rycka i lite grejer. Funkar inte det kan man alltid sparka lite på däcken. El kablar och el stationer har inga däck, då är det inte lätt att veta vad man ska sparka på för att få dem att starta. Lyckligtvis fick vi snart uppbackning av en händig man som löste situationen gallant på några sekunder.

Lördag:
Regnet fortsatte och redan innan starten var man rejält blöt. Kaptensmötet gick av stapeln vid 0930 och när det var färdigt gick vi mot båten. Det blåste en ganska hård nordanvind och regnade friskt över startområdet. Vi insåg att transporten mot fiskeplatsen inte skulle bli alls kul i det här vädret. Vi hade naturligtvis valt att fiska längst bort, det är ju alltid bäst där.

Vi kastade loss båten (tror jag det heter) och tuffade på mot starten. Helt plötsligt gick starten precis efter att vi lämnat bryggan. Vi tuggade oss ut ur femknops området innan vi kunde gasa på och börja klättra norrut genom vågorna. Det slog rejält genom hela nedrefryken och vi var tvungna att hålla igen lite på gaspådraget. Väl på andra sidan nilsbysundet blev det betydligt behagligare och vi kunde tilta upp och race:a på mot de tilltänkta fiskeplatserna. Vi skulle fiska på några grund i norra änden som brukar vara relativt fångstsäkra. Då vi är lyckligt lottade med ganska bra fartresurser och en tillsynes fullständig likgiltighet inför bränslekostnader brukar vi hinna göra den första vändan i relativ avskildhet innan konkurrenterna anländer. Tobias och jag har en tendens att fånga precis all fisk under tävlingen i just första vändan, så har det i alla fall varit tidigare år. För att fånga fisk senare på dagen krävs finess eller någon annan egenskap vi uppenbarligen inte besitter.

Det ösregnade och blåste kraftigt när vi nådde dagens första fiskeplats. Vi sjösatte grejerna så fort det gick i den hårda motvinden och åkte sedan upp på första grundet. Första vändan gav inget och vi började omedelbart misströsta. Första vändan är bästa vändan... Vi vände och gick över grundet igen och nu högg det faktiskt. En liten 60 cm gädda hade fattat tycke för fegisbetet nummer ett i mulet väder: bomber 16 plo. Fler båtar anslöt till grundet och efter en resultatlös vända valde vi att testa nästa grund som fortfarande fått vara i fred.

På vägen dit rotade vi fram våra pizza termosar. Tobias fick ganska omgående problem att få ut sin mat ur termosen, den hade liksom fastnat. Det gick nästan att se paniken i ögonen, den varma goda pizzan var så nära, men ändå så långt bort. Det så kallade ketchuptricket med mycket skakande och slag räckte inte för att få ut härligheten. Synen var tämligen underhållande, inga bestick fanns i båten och själva förtäringen fick ske genom att gräva ut bitar med fingrarna. Jag var nöjd med mitt val av den lite mindre pizzan. Mitt i pizza massakern tjongar det till i ett innerspö. En Westeinstjockis i plo har lockat fram en gädda i snäppet större än den förra. Gäddan lyckas göra en fullständigt fenomenal variant av ”krokodilen” i håven och lindar upp allt löst håvgarn runt sig och betet, det sitter jättefast. I samma stund signalerar ett ytterspö hugg, en Yu-zurie denna gång. Gäddan kommer snabbt in till båten och vi har en lätt kaotisk situation med trassel och sprattlade gäddor. Vi lyckas få ordning på det hela och kan snart kasta i gäddorna efter att ha fotograferat dem.

Själva fotograferandet var ganska intressant på en halkig båtbotten i guppigt väder. Vi manövrerar runt bland båtarna för att ta oss tillbaka dit det högg. Under navigationen blir vi förvånade över vilken skillnad det kan vara på olika höger. I den bästa av världar borde högerregeln gå bothways, dvs ibland väjer man och ibland får man företräde, lämpligtvis beroende på om man kommer från höger eller inte. Att få uppleva företräde verkar mycket ovanligt i vår båt oavsett vilket höger vi kom ifrån.

Vi lyckades fånga två gäddor till under lördagen, en på bomber 16 plo och en på tjockisen i samma färg. Vi hade därmed 5 gäddor när vi gasade mot målgången. Tillsammans vägde de in på 14300 gram vilket gav oss en tredje plats inför sista dagen. Vi började känna oss festivalnervösa, en gång för många år sedan låg vi också tre inför andra dagen. Då vann vi...

Söndag:
Inför söndagen var vi taggade, men vi anade att det skulle bli svårt. Söndagens fiske brukar vara otroligt mycket svårare än lördagens fiske som i sig är betydligt svårare än vanligt. Vinden var lite snällare under söndagen och det regnade inte alls lika friskt. Nedre Fryken var betydligt lugnare än lördagen, mellan fryken borde vara riktigt medgörlig, oftast blåser det mest i nedre fryken. Tobias filmade lite av starten, kvaliten blev lite sådär stundtals men det låter ju fränt i alla fall.

Söndagen den 26 september var inte oftast. Halvvägs genom mellanfryken stötte vi på patrull i form av rejäla dyningar. Dyningarna harmonierade inte med mitt skrov och allt började studsa runt. Vi slog av på farten och kämpade oss uppåt, efter en stunds stampande nådde vi dagens destination. Planen var att fiska på ett par grund som låg något söder om de grund vi fiskat på dagen innan. Vi skickade ut prylarna och njöt av att vara någorlunda själva. När jag satt ut innersidan och skulle sätta det första ytterspöet löste det innersta spöt ut. Fisken går tungt i vattnet och vi anar en skaplig gädda. Gäddan har dock lyckats kroka sig lite konstigt och den visar sig vara i ungefär samma storlket som fiskarna från gårdagen, dvs runt 70 cm. Fisken Föll för en Yu-zurie.

Vi snurrar tillbaka över platsen men inget händer. Vi går upp på ett annat grund och hamnar lite väl långt in. Det drar i samtliga innespön och vi anar att bottennappet är nära. Vi klarar oss utan bottennapp men yttersta spöet slutar inte dra. Jag löser ut det och kan veva in en pluttgädda. 49 centimeter lång är den, minimimåttet är 50... Vi kastar i gäddan och konstaterar att i tävlingssammanhang är 49 cm gäddor och vildlaxar det värsta vi vet.

Sen är det dött för oss ganska länge och vi anar att vi kommer rasa hejdlöst i listorna och vi inte åstadkommer något illa kvickt. När klockan slår ungefär halvtid är vi tillbaka på platsen där vi fångade söndagens första gädda. Då hugger det på ett innerspö, en blå 7 tums tomic har lockat fram ännu en 70 cm gädda. Vi vänder runt några gånger till men grundet är stendött för oss. Vi bestämmer oss för att fiska norrut då många båtar redan tycks ha vänt hemåt. Vi får vara ganska själva på ställena från i lördags, men det är helt dött, vi fångar inget mer på söndagen.
Efter en nervös invägning startar prisutdelningen. Sammanlagt har vi samlat ihopp ca 20 100 gram, och vi är osäkra på hur långt det kommer räcka. De teamen som låg framför oss igår verkar inte ha förbättrat sina resultat nämnvärt. Det visar sig dock snart att teamen under oss har fiskat bra och vi får se oss omseglade av flera stycken.

Vi slutar på en 6 plats totalt vilket vi är mycket nöjda med, vårt näst bästa resultat någonsin! Extra roligt med årets tävling var att hyggligt många valde att fiska C&R och att sammanslagningen av c&r och c&k klasserna gick smidigt och problemfritt. Kul att alla kan tävla i samma klass! Jag hoppas att upplägget kopieras och att fler tävlingar nu kan erbjuda c&r som ett fullgott alternativ

Ännu fler misslyckade fiskepass

2010-09-15T06:45:00.000-07:00

Här nedan följer en liten resumé av några fisketurer. Det har inte gått så bra. Jag kan helt allvarligt inte minnas när jag hade en bra fisketur senast. Mycket uppförsbacke och lite medvind tycks det vara på fiskefronten (också?). Förhoppningsvis släpper fisket snart, kanske redan i helgen då Gäddfestivalen i Fryken går av stapeln. En vinst där vore välkommet:)

Vättern förra helgen:

I lördags de (11 september) var jag på Vättern tillsammans med Andreas Dilen. Vi åkte från kil 0515 och började sjösätta våra prylar utaför Karlsborg vid 8 snåret. Folk hade fångat fisk där tidigare och vi var ganska förhoppningsfulla när vi blev mottagna av ett sällsynt lugnt vätternhav. Jag tycker mig ha märkt att Vättern annars tenderar att vara blåsig precis hela tiden

Vättern visade tidigt att idag tänkte den inte samarbeta Lodet visade knappt någon fisk och våra beten förblev länge orörda. Efter några timmars letande hittade vi ett område med lite mer fisk, vi kunde se att de kikade igenom vårat släp på ekolodet men huggen uteblev.

Vi hade flertalet stigare, dykare och sjunkare.

För er som inte vet skillnaden så har Dilen och jag bestämt att stigare stiger upp mot släpet från botten, dykare dyker ner mot släpet från ytan.
Sjunkare simmar ur släpet mot botten. En dykare kan därmed utvecklas till en sjunkare om den efter att ha dykt ner i släpet likt sossar i en sifo-undersökning fortsätter dala mot botten.

Efter att ha fått SMS bekräftelse att någon faktiskt fått fisk i området ganska nyligen blev vårt mod något bättre. Vi siktade fören söderut för att finjustera vår position och hoppades på att att hitta mer betesfisk och annan fisk. Andreas får första hugget på sin rigg. Efter en minst sagt odramatisk fight kommer en för liten röding upp i båten. Rödingen har huggt på en lite spinn and glow på 95 fot bland de övriga 5 löjorna. Kändes bra.

Enligt expertisen på området är det lite standard att det blir så, små rödingar tycks föredra våldsamtsnurrande halvbögiga grejer medans de lite större individerna tröttnat på högfrekvent snurrande mat och istället gått över på de mer lågfrekvent snurrande löjorna. Kanske har det nått med ålderna att göra, gamla människor blir ju tex snurriga av dataspel, filmer och den snabbspolade delen av "på spåret". Vi fortsatte därför fiska med mestadels löjor, att vi fick en liten på spin-glow visar ju bara att vi gjorde rätt?

Vi gjorde några varv i området men lyckades inte lura fram några mer rödingar. Vi valde därför återigen att gå söderut i hopp om bättre fiske. Ganska snart insåg jag det idiotiska i att försöka använda sig av trolling som transportmetod när man kör i 1,5 knop. Samtidigt var det väll egentligen inget som sa att det var bättre 6 distans ner än precis framför oss. Det är samma kant liksom...

Efter lite åkande fick vi återigen ett karakteristiskt röding hugg på ett av Dilens riggspön. Fisken klev av på vägen upp. Enligt Andreas kändes den "lättare än den förra" vilket indikerar att förlusten av fisken inte är något vi borde gräma oss över i generationer.

När klockan slog 1900 hade vi trollat i över 10 timmar och haft två kontakter. Vi vägde ihopp detta med ett par big freezers i norra änden som hade fångat en godkänd, en för liten och haft ett hugg på två båtar under hela dagen. Vi tyckte därför att vi med gott samvete kunde muttra bittert att vi återigen prickat "en sån dag". Det var nog inte oss det var fel på, det var en sån dag. Nästan alla mina dagar på Vättern är sådana dagar.

I hamn mötte vi båtar som inte haft en sån dag utan hade vevat in lite rödingar. Förviss knappt några godkända men 5-6 kontakter hade de båda båtarna haft var i alla fall. Jag kom hem till KD vid 2200 och hörde ryktas om lite festligheter. Vädret inför söndagen såg dåligt ut och med den ofelbara logiken att "ska det va dåligt väder kommer jag ändå bara vara hemma, å ska jag jag bara va hemma kan jag gärna va trött i ögat" anslöt jag Korriander-kön och glömde snart bort ännu en misslyckad fisketur.

Gösfiske förra måndagen:

Det var med viss bitterhet i rösten jag svarade när den gode ranchägare rapporterade in bra rapporter på söndagsmorgonen. Situationen var dock tämligen självförvållad och jag tröstade mig med att min nuvarande livssituation gör det möjligt att ta igen en missad fiskesöndag ganska fort. "Seven day weekend" som Homer så fint utrycker det. Gjorde därför en morgon/förmiddagstur på måndagen som resulterade i två stycken 3 kg gösar (blå super shad) innan det var dags för synundersökning i KD. Härligt å billigt med nya glasögon förövrigt...

Jag har tyvärr inga bilder på gösarna så jag tänkte att jag sätter in en bild på Adam Karlstad som äter banan istället.

Fiskade även gös igår (måndag det också) med Hajen. Den dagen började lite i uppförsbacke med lastbilskollisioner (vi krockade inte utan två lastbilar skötte det) som försenade vår framkomst och sedan en vedervärdig dimma som höll sig kvar ända till middagstid. Fisket brukar sällan vara bra när dimman ligger tät. Vi lyckades skrapa fram tre gösar i 2-3 kg klassen, en på en westins tjockis och två på supershad. Vi brände även en gäng hugg på White Fish och Supershad.

Misslyckad Trolling KM avslutning

2010-09-06T05:16:00.000-07:00

Nu har det varit sådär dåligt med uppdateringar igen. Jag skyller lite på att jag åkte ifrån internetet förra veckan och fick spendera en vecka i Örebro helt isolerad från omvärlden. Nu är jag tillbaka på fötterna i Karlstad igen och Örebro är ett i alla fall för tillfället avslutat kapitel.

I dag blev jag officiellt arbetslös vilket rimligtvis bör påverka både fiskefrekvensen och blogguppdaterandet positivt. I vilket fall fram tills dess att en oundviklig likviditetskris blir ett faktum och börja sätta stopp för äventyren. Samtidigt håller jag hoppet uppe, för kan Ohly och Sahlin konstruera en budget och en framtid på nästan bara utgifter så kanske jag också kan klara det?

Om det är någon som sitter på ett lagom arbete till mig så får ni ju gärna hojta till. Tillsvidare blir det till att söka lite Skatteverksjobb runt om i landet, får man väll se vart man hamnar. Om man hamnar.

Har ännu inte lyckats skriva en Norge resumé men det kommer så småningom. Den blir nog bara bättre om den får vänta lite, fiskehistorer tenderar att behöva någon vecka innnan de blir riktgit bra. Tills vidare får jag nöja mig med en slutrapport från Kils Trolling KM. Efter att ha öppnat mediokert (nollade) missade jag att delta en tävling. Den tredje tävlingen gick lite bättre och jag lyckades efter några telefontips köra upp 5 eller om det var 6 gäddor. Fjärde tävlingen landade jag och Adam på totalt ca 24 000 poäng.

Trolling KM:
Totalt stod vi på en 6 plats inför sista tävlingen. Vi hade ett hyfsat slagläge som innebar att allt vi fångade skulle tillgodoräknas då vi enbart hade två tävlingar där vi vägt in fisk. Självklart skulle vi ju fånga fisk, det var ju 4 september och rimligtvis pelagiskt napphögtid.

Då vi stod inför en så viktig tävling måste man naturligtvis tänka igenom förberedelserna nogrant. Jag grundade därför ordentligt, förvisso inte med långsamma kolhydrater men i alla fall med mycket kolhydrater. Det var nämligen så att avslutningen med sommarvikarierna på Skatteverket i Örebro gick av stapeln kvällen/natten innan Trolling KM. Det hela blev en mycket trivsam tillställning med mat dryck och dryck.

Efter att ha lämnat Örebros nattliv åkte jag med en av Örebros mer mystiska taxichaufförer och efter många om och med hittade vi tillsut fram till Adam på Gustavsberg och vad som skulle komma att bli vår startpunkt på lördags morgonen, dvs vår statpunkt 2 timmar senare.

Vi åkte från Örebro strax före 0500 med Adam framför ratten. Initialt ansåg jag i mitt alldes för lilla huvud att det här nog var den sämsta iden någonsin. Vid Karlskoga började jag lyckligtvis komma på bättre tankar. Det var med en osedvanligt god tidsmarginal vi kunde koppla på båten i Kil och åka mot lämplig bensinmack för proviantering och tankning. Provianteringen floppade då det tydligen inte finns något i Kil som öppnar före 0800 längre. Tanka fick vi däremot göra och det får väll ändå anses som det nödvändigaste. Rent matmässigt hade vi grejer så vi klarade oss ändå, det var mest vätska det var brist på.

Vi åkte en bit upp på mellan Fryken och tanken var att vi skulle fresta pelaggäddor. Pelaggäddorna brukar vara samarbetsvilliga vid den här årstiden. Lördagen den 4 september var de dock inte det. Vi fick inte ett skit. Rapporterna från andra båtar indikerade att det var trögt, de få gäddorna som kom upp verkade bo på helt andra ställen. Vi valde dock att ignorera alla tecken och fortsatte envist med vårt koncept.

Timmarna gick, triangköks-hamburger-lunch tillagades men huggen uteblev. Vi började tappa hoppet och balla ur fullständigt. Det ena småtöntiga stället efter det andra besöktes men utan något som helst resultat. Vi trollade oss apatiskt söderut, med den i fiskesamanhang alltid lika geniala iden om att "då får vi närmare hem sen".

När klockan slog 15:55 konstaterade jag lite trött att "här står i alla fall fisken lite högre upp" Strax därefter löste en 7tums tomic ut men den fisken klev snart av. Vi vände runt och kunde snart se en wobbler bete sig konstigt, den surfade på ytan. Vi blev överlyckliga och tänkte att vi nog fått en Abborre, den får man väga in. Abborren visade sig vid en närmre titt vara en 25 cm öring som hade skallat en Swimm-whizz... Så den fick gå tillbaka samtidigt som vi började plocka in grejena.

Slutade 7 i serien, inte riktigt vad man hoppats på kanske.

Stundande Norge Resa

2010-08-05T14:34:00.000-07:00

Har fiskat gös några vändor men resultatet har i likhet med övriga fiskeresultat i år varit katastrofalt dåligt. Några enstaka 2-3kg gösar har bordats och ett gäng små gäddor, fisket är inte alls som det brukade och borde vara. Därför gör jag det enda rätta och söker lyckan utomlands.

I morgon åker kils-sportfiskeklubb mot Kvitbrygga för en veckas havsfiske. Havsfiske är bra, så fort man tröttnar och inte får nått kan man svinga iväg en häckla som snart fylls med småsej. Efter att ha fångat 5 fiskar på en gång så är humöret på topp igen, grymt duktig är man, att man någonsin tvivlade.

Förra året satsades det ganska friskt på hälleflundra, en satsning som inte rikigt bar den frukt man hade kunnat hoppas på. Det kommer nog att försökas en del på flundror i år också, men vi kommer nog fiska en hel del annat också.

Kommer en rapport här framöver:)

Trolling KM och gösfiske!

2010-08-02T12:19:00.000-07:00

Jag har semester! Semester är ett helt fantastiskt påfund, man får verkligen betalt för att vara ledig. Herre jösses, helt fantastiskt.

Trolling KM
I lördags var det Trolling KM på Fryken. 20 båtar ställde upp på startlinjen som stod uppställd innan jag var på plats. Det visar sig att det är precis lika svårt att komma i tid till klockan 12 som till klockan 08. Det är själva kommandet i tid som är besvärligt. När startskottet gått hade vi precis vält i båten, så det hela gick ganska bra ändå:)

Till min hjälp under KM hade jag Adam Karlstad. Vi valde att åka ganska långt innan vi startade fisket och sjösatte våra wobbler strax övanför prästbolsviken. Vi inledde med att fiska på frivattnet men detta tycktes helt resultatlöst så vi började sikta på några grund istället. Att fiska grundkanter var inte helt enkelt då vi sladdade ganska rejält i den sydvästliga vinden. Avdriften i en plattbottnad trollingbåt i 2 knop är inte att leka med...

Vi lyckades i alla fall köra på 3 gäddor på det lite grundare området. En gädda på 64 cm och en på strax över 70 cm, på yuzurie och Tomic 7 tum. Den tredje gäddan föll för den största Yu-Zurien som är runt 20cm. Den gäddan var 49 cm lång och kvalade inte över minimimåttet. Ambitiös gädda, helt klart.

Sen var det dött ett tag, vi snurrade runt lite och påbörjade det stora telefonprojektet. När man inte får något på en tävling vill man gärna kolla så ingen annan heller gör det. Då ringer man alla nummer man har, och kollar hur det går för folk. Eftersom att alla andra båtar gör ungefär samma sak behöver man oftast bara ringa ett par stycken för att få en känsla för hur det går. Just idag verkade ingen få något speciellt. Fisket verkade överlag rätt segt.

Adam och jag förflyttade oss till andra sidan sjön. När vi nästan var framme till den tilltänkta platsen, en grundtopp. Högg der på en Yu-zurie, fisken visar sig vara lite bättre och mäter 93 cm. I samband med hugget ser vi på ekolodet att här händer det grejer. Bågarna står betydligt högre upp i vattnet. Vi gör några varv och hinner fånga 3 gäddor till innan det är dags att ge sig. Gäddorna hugger på tomic 7tum yu-zurie och rapala 14 cm magnum, allt i blått.

Efter invägningen (inmätningen?) visar det sig att våra 6 gäddor räckte hela vägen till första platsen. Det var kul, länge sedan det gick bra på fryken nu annars. Ungefär 25 000 poäng samlade vi ihopp. Nuförtiden kan man välja om man vill bonka sina gäddor, eller om man vill släppa tillbaka dem. Gäddorna som släpps fotograferas mot en planka. Gäddorna som bonkas mäts istället för att vägas. På så vis tävlar alla i samma klass, oavsett hur man väljer att göra.

Gösfiske:
Fisketävlingen slutade 2100, efter den var det dags för lite samkväm i Nilsby. Drack några finöl och pratade lite med fiskefolk, det var trivsamt. 0215 blev jag hämtad av hajen, då var det gösfiskedags. Martin hade plockat upp min bil och båt och stod nu och väntade otåligt nedanför huset. Jag skyndade ner och hoppade in, förklarade för Martin att man behöver inte alls vända, man kan åka rakt här så kommer man rätt. Efter några km når vi en smal grusväg, vi vänder. Nån har dragit om vägen.

Vi välter i båten strax före 4 (hamburgerstopp först) och kan lite buttert konstatera att man borde verkligen kolla upp vädret innan man gör sånna här idiotgrejer. Det blåser ganska friskt och regnar än friskare. Vi biter ihopp och kör ut på sjön. Det borde varit ljust nu, men tunga regnmoln gör det ritkgit mörkt och tråkigt och framförallt blöttt. Jag beslutar mig ganska tidigt för att jag får sova fram bättre väder. Kryper in under sovsäcken och slumrar till.

Vid 0500 väcker Martin mig. En arg 7,8kg gädda har bitit hans bomber 17. Den gör rena laxrusningarna innan vi kan håva den. Den sköter håvandet rätt bra själv och hoppar mer eller mindre in i håven. Efter att den återutsatts kryper jag till kojs igen, enbart för att bli väckt igen. En 3 kg gädda har huggit en westinstjockis. Jag tvingas veva in den i ösregn och t-shirt klockan 0515, inte okay. Bland de ovärdaste fiskar jag fångat. När det hela är avklarat sover jag igen.

Vaknar vid 0900, det regnar fortfarande. Martin ansöker om att få byta av, tydligen har jag powernappat rätt mycket. Vi byter. Även om det är väldigt blött, och regnar väldigt mycket börjar vattenbristen göra sig påmind. Gårdagens finöl kan ha med det hela att göra. Martin vaknar vid 1200, då har vi bommat ett hugg sedan 09, det är inte stekhett... Vi fiskar en halvtimme till och krokar på två små gäddor vid ett grund. Vädret är lite snällare sista timmarna, men vi väljer ändå att bryta. Vattenbristen är total, vi avslutar fisketuren med en pizza och cola, balsam för själen

Om några timmar bär det av på gösfiske igen. Hoppas det går lite bättre och att det regnar lite mindre.

Efter jobbet Röding

2010-07-28T10:44:00.000-07:00

Redan på måndagen konstaterade jag att en liten afterwork vore på sin plats. Yr.no utlovade fin fina röding eftermiddagar både tisdag och onsdag. När klockan var 11:00 ringde den smått legendariska ranchägaren och rapporterade blåsigt väder, men bra fiske. Ett gäng mindre rödingar och en på strax över fyra hade varit i båten i det guppiga vädret. Det började kännas allt tyngre att sitta kvar på jobbet...

Vid 1500 började det lukta halvtinad löja på kontoret. Jag förstod att det var så dags att åka på afterwork fiske nu, annars skulle löjorna vara förstörda. Det finns alldeles för få löjor i frysen för att ha råd att förstöra dem. Jag satte mig i bilen och började åka mot E20 som är rätt riktning mot Granvik. Helt plötsligt står en förvirrad ungdom i orange väst och viftar febrilt med armarna mitt i vägen. De bygger visst om den här vägen, vilket jag iofs har full förståelse för. Det behövs verkligen byggas om i Örebro, för man kör fel precis hela tiden. Den förvirrade ungdomen vet inte riktigt hur jag ska ta mig till E20, men rekommenderar vägen till vänster. Det är visst inte bara på Skatteverket sommarvikarierna är okunniga.

Efter att ha irrat runt ett tag är jag ute på e20 och kan konstatera två saker: ETT hoppas innerligt att det blir en hallkig vinter med metermycket snö. Annars kanske det visar sig att valet fyrhjulsdrift framför AC inte var rätt och riktigt. För det andra kan jag konstatera är att 10 mil trailning är lite långt för ett AW projekt.

Stax efter 1830 har jag alla prylar i sjön. Jag börjar fisket en bra bit utanför Karlsborg, nästan mer i Motala. Ranchägaren kommer snart förbi, vi har skiftbyte, han ska åka hem. Han visar upp en 4+ Röding och en 3+ fisk, det hela kändes rätt lovande. Jag skickar ut en salig blandning grejer bestående av ett gäng löjor, en apex, och en pärlemorspinnare. Det ser sådär ut på lodet, ingen riktigt aktivitet. Jag gör några varv men letar mig snart längre ut på 30 meters flaket, där står det lite fisk. Efter några vändor signalerar översta spöet hugg. En liten 40 cm röding har bitit på pärlemorspinnaren på 16 meter.

Jag riggar ut och gör några vändor till, då hugger det på nedersta spöet. En 55cm röding har ätit en löja i salsaskalle fiskar precis bakom och strax ovanför en blänklänga på 30 meters djup. Hinner med att bomma två hugg, båda på löjor ganska långt ner, sen mörknar det. Klockan 22:20 plockar jag upp grejerna. Står ett tag och funderar på hur fan man förvarar blänklängor. Det känns som den optimala trassel produkten. Ett par blänklängor kombinerat med lite wobbler och några meter nylonlina så tror jag man har en helt fantastisk hög. Efter noga övervägande bestämmer jag mig för att lägga den bland alla kasserade löjtackel och halvtacklade flashers.

Hade båten på kärran strax efter 23 och påbörjade min resa hem. Strax norr om Granvik ser jag att det springer nått djuraktigt på vägen. Jag möter en husbil samtidigt så det är mer eller mindre bara att blunda och brace for impact. Det klunkar till i bilen, och sen i båten. Jag har kört på en Grävling... Stannar bilen för att se efter. Bilen ser hel ut, grävlingen ser mest ut som en bäver. En bävling?

Den biologiska ådran i mig säger att det är banne mig en bäver, den har både svans och jätteframtänder. Tämligen exotiskt roadkill. Bäver ser rätt död ut, jag får släpa in den till vägkanten. Den fick kanske ingen värdig begravning men den slapp i alla fall ligga där å bli påkörd igen. Vem vet vad nästa bil hade varit, en Prius?

Är lite osäker på om man ska ringa någon om man knockar en bäver? Ringer hur som polisen som säger att det behöver man inte berätta. Jag kommer överens med länsman att Bävern nog ligger rätt bra där vid vägkanten. Men vad händer nu? Hämtar nån den, eller ska den ligga där och lukta, bäver?

0200 är jag hemma. 11 timmar afterwork fiske med ca 4 timmar faktiskt fiske, 20 mil trailning och 30 distans båtåka, kanske är lite i överkant. Men men, nån ska konsumera oss upp ur lågkonjunkturen också.

Granvik helg:

2010-07-19T11:59:00.000-07:00

Hopplös tidsoptimist som man är hade jag proklamerat att min ankomst till Granvik skulle ske vid 1500 ungefär. När klockan var 1500 hade jag precis lämnat jobbet och hade fullt upp med att köra fel i Örebro. Näst efter Norrstrand är har Örebro den mest ologiska infrastrukturen som finns. I Örebro försvåras själva körandet i allra högsta grad även av alla dessa oförstående Cyklister. Det finns ju uppenbarligen en anledning till att de cyklar, de har inget körkort. Förmodligen fick de inget körkort just av anledningen att de överhuvudtaget inte förstår konceptet med trafikregler.

Efter många om och med slöt jag upp med Adam Karlstad i Askersund. Tillsammans skulle vi försvara färgerna i både röding km och öl km. Adam hade ett bra ingångsläge i röding km då fångstmetod inte var specificerad Adam jobbar som provfiskar och hade nätat en hel hög med rödingar. För att täppa igen denna lucka i regelverket kom bara fiskar som fångats under lördagen att räknas.

Efter att ha provianterat anlände till granvik strax efter 1800. Det var flera kil-båtar ute och det ringdes in ganska lovande rapporter. Vi kastade i båten och stack ut till fiskeplatserna strax söder om Granvik, axstål. Vi fiskade några timmar men huggen uteblev. En tuggad löja var allt vi hade när vi plockade upp grejerna för att åka mot land och första km-deltävlingen, öl-km.

Lilla öl-km.
När vi anlände till granviks stugor hade öl-km redan börjat. Lilla öl km skulle det vara, men en någorlunda uppmärksam trollingfiskare kunde snart konstatera att här fanns alla möjligheter för att det skulle bli stora öl km innan kvällen var slut. Mycket riktigt så eskalerade lilla öl km till ett stort, och även om några enstaka deltagare bjöd på riktigt läggmatcher så måste jag säga att det var en riktgit trevlig tillställning. Ett extra tack till trubadur Lersten som frikostligt och ogenerat bjöd på underhållning i form av fenomenal tolkning av Meduzaz mästerverk. De sista deltagarna la in handuken vid strax efter tre.

När jag klev upp på morgonen var det inga tvivel om att det var stora öl-km som gått av staplen. Vid 7:30 låg de allra flesta båtarna kvar på land och bland verandorna fanns slagna hjältar i sovsäckar liggandes i märkliga formationer på underliga arrangemang av trädgårsmöbler.

Röding KM:
vi hade i våra prylar runt 9 tiden på lördagen. Vi höll oss i det område som båtarna fått fisk vid igår och skickade ner 3 riggspön på varje rigg. Enligt storfräsar ideologin ska man inte ha några ytspön, rödingarna hugger ändå nästan alltid på något av de nedersta spöna. Det är bara krångligt att vända med paravaner och blysänken fastnar lätt i riggarna om man ska lägga ut dem bakom. Valet stod alltså mellan att vara effektiv och köra färre spön, eller att vara frän och köra ut hela artilleriet.

Vi valde att vara fräna, men ångrade oss snart bittert då Adam fullständigt bombarderade mina djupriggsspön med tunga sänken. Efter några trassel gick vi över till att vara effektiva istället, hoppas ingen såg. Jag riggade min sida med fryken slommar. Adam valde att fiska en apex några slom norsar.

Det nappade inget för oss, de andra båtarna fick lite fisk men för oss gick det lika dåligt som det alltid gör på Vättern och rödingfiske. Min fångststatistik från Vättern imponerar föga. Tillslut signalerar dock ett spö hugg. På typiskt rödingmaner så får vi rycka loss spöet och kan efter en lika typisk "är det nått på?" fight kroka av årets första Vätternröding, en 40 cm som snabbt får friheten åter. Fisken föll för en liten apex fiskad bland alla mumsiga norsar.

Vi får rapporter från Hjo, några mil söder om karlsborg att nu jävlar är det regn och åska på gång. Vi väljer att bryta ihop och åker till hamnen men ett rejält oväder strax bakom aktern. Vi passar på att besöka Olssons fiske i Tibro. Köper på oss någon blänklänga och ett gäng med sånna Spin and Gay. Det meningslösaste betet i världshistorien, men fungera verkar det göra. Iofs föga revolutionerade att fiska röding på små grejer som spinner/snurrar om jag läst min läxa rätt. Vi hinner även med att dissa Idas bryggas 189 kr buffé för att på äkta trollingmaner avnjuta en pizza med riktigt mycket grejer i sanslöst högt tempo.

Vi kommer ut på sjön igen vid 1600, åker rakt in i ett åskväder och får köra iland igen... Vid 1800 försöker vi igen. Nu är vättern platt och åskan är som bortblåst, vi passar på att åka lite längre och sjösätter prylarna strax söder om Karlsborg och åker mot djupkanterna utanför fjuk (kanske det heter). Ganska snart får Adam ett napp på sin Spin-and gay fiskad bakom en stor vk 2 flasher, en röding på 58 cm är det som visat intresse.

Tämligen omgående efter att vi riggat den sidan igen hugger det på samma apex som igår, fiskad bakom en vit bechold flasher. Den fisken gör något så ovanligt som motstånd, dessutom tar den lina. Herrejösses!? Fisken väljer dock att kliva av efter bara någon halvminut. Vi riggar grejerna igen och ganska snart hugger en 52 cm röding på spin and glow:en. Sen blir det dött. Vi plockar in grejerna vid 21:30 och fortsätter mot stugorna. Något osäkra på huruvida det blir något öl-km eller inte. Ryktet säger att deltagare från föregående kväll är lite trötta, och att farten överlag är lite dålig.

Väl på land sjösätter vi det alltid lika hopplösa projektet med att grilla manliga köttbitar på stockholmsaktiga engångsgrillar. Det tar sin lilla stund. Kvällen fortsätter i ganska lugnt tempo och sängdags blir strax efter midnatt.

Söndag:
När vi vaknar på morgonen vid 7 snåret är det blåsigt, tråkigt. Vi tar det lite lugnt och städar stugorna, käkar frukost ihopp om att det ska lugna ner sig. Det gör det inte. Vi väljer trots blåsten att stampa ner till platsen vi var igår, vi var ändå i kontakt med bättre fisk och både Adam och jag är sugna på en rejäl röding. Väl på plats kan vi konstatera att gårdagens betesfisk tycks försvunnen. Detsamma verkar gälla för andra platser där andra båtar har valt att lägga i sina grejer. Det tycks ha blåst sönder lite. Det går några timmar utan att det hugger. Sen bestämmer sig mitt djupriggslod för att gå till botten med sina problem, det där med ryckdämpare kanske inte är så dumt. Om inte annat är det nog så dags att byta djupriggsvire nu, för det var i ärlighetens namn inte första gången det där hände...

I samband med rigghaveriet kollar vi Adams rigg. Där sitter en liten röding och inväntar bättre tider. Rödingen visar sig vara 52 cm och hamnar i iglon för att förgylla den gråtrissta mattillvaron i en enkel skattmas liv. Rödingen högg samma spin and glow bakom en vk2a. Vi riggar ut igen och Adam bränner en fisk på en liten apex. Strax efteråt får vi en 50 cm gränsfalls röding på spin and glow bakom vk2a, den återfår friheten för att få växa till sig. För att göra en liten bekännelse så var det så att alla fiskar högg på adams sida. Mina mumsiga norsar nobbades totalt av vätterns rödingar som helt saknar känsla för finess utan mest tycks ha ett obeskrivligt hat mot humlor, vilket tydligen gör att de inte kan låta bli att försöka döda alla spin and glow.

Vi bryter ihop vid 1500 och åker mot land. För att summera vårt fiska så hade vi ett hugg på nors/löja! Resten var på små Apex (2,5 tum?) eller Spin and glow (mellan storlek i CG färg), fiskade bakom vk2or och bechold flashers. Flest hugg föll på mellan 90 och 70 fot. Flera båtar fiskade bättre djupare, men vi hade ingen fisk djupare än 90 fot. Vi fick all fisk där det var mellan 30 och 40 meter till botten. Mycket stigare och, sjunkare? men få huggare. De andra båtarna fiskade även de bäst på spin and glow, apex och i viss mån även norsar/löjor.

Kommande helg spenderas kanske på Vättern igen. Lite osäkert ännu, nån skulle behöva laga bromsarna på min kärra också. Det blir väll säkert jag som får fixa det:)

Ekenäs

2010-07-04T10:06:00.000-07:00

0650 krokade jag på båten för att åka mot besiktningen. Det var i dåläget fortfarande relativt oklart vart bilprovningen låg. Det hade dagarna innan visat sig att det fanns två bilprovningar i Örbro. Efter noggrant detektivarbete kunde jag konstatera att det var den i lillån jag skulle till. Vart lillån låg var dock inte helt klart. En gps skulle hjälpa mig var tanken, men Gps:en var utan batteri och det är aldrig någon som lagar mitt cigarettutag, så själva ägandet av en GPS hjälpte föga initialt i bilprovningsletandet. Jag fick lägga GPS:en i båten, låta den ladda upp sig undertiden som jag åkte mot vad jag hoppades var rätt håll. Efter några kilometer stannade jag och kunde då få liv i GPS:en. Tyvärr ville inte Gps:en veta av nått ställe som hette Lillån i Örebro. Viss stress började infinna sig då besiktningen skulle ske 0720. Ett samtal till 118100 gav dock önskvärt resultat och jag kunde snart mata in rätt adress.

Gps:en började genast tjata om låg batterinivå, så det blev en liten kamp mot klockan och rödljus. Med några sekunders marginal fick jag reda på sista svängen innan Gps:en dog, ibland har man ju faktiskt flyt. Besiktningsmännen var föga imponerade av bromssystemet som tydligen var både ojämnt och ingrep alldes för sent, det blev bakläxa på det. Sånär på bromsarna rullade ekipaget igenom och jag kunde fortsätta mot Ekenäs, 22 mil bort. Örebro är en sjukt ostrategiskt placerad stad. Förövrigt en stad med många barnsjukdommar. I centrum finns tex enligt mina beräkningar sammanlagt ungefär 2 bankomater, dessa är väl gömda i avlägsna gatuhörn. Kombinationen med ekonomiskt efterblivna kiosker och lunchställen som inte tar kort gör att man som normalbegåvad värmläning ställer sig frågande till konceptet... Någon form av konsult borde hyras in till Örebros stadsplaneringskontor, här finns stora öppningar för en enorm likviditetsförbättring.

Fredagen:
Jag mötte upp med UV Eriksson i Karlstad och vi styrde sedan mot Ekenäs för lite träningsfiske. Vi valde att testfiska områdena som vi fiskade i i fjol, ett grundområde mellan Djurö och Tärnan (25- 35 meter med stora djup runt omkring). Vi hade prylarna i vid strax före två, det såg sådär ut på lodet, varken bra eller dåligt. Vi öppnade med en gädda och fortsatte sedan med en vildlax på riggen som föll för en löja bakom en VK-flasher på ca 11 meters djup. Nästa hugg var en liten liten smoltis på ett innerspö med 80 gram salsaskalle och actiondisc. Fisken var kanske runt 30 cm...

Sen såg vi en firre som steg mot ett av våra djupriggsbeten. Ove gjorde riggtricket, ett trick jag aldrig sett funka i praktiken. Hela konceptet rigg tricket är roligt, framförallt när någon insisterar på att veva uppå och ner riggen någon meter i 1-2 meters vågor. Det lär ju hoppa runt där nere ändå... Ove fick det hursom att funka, strax efter att riggen sänkts ner igen löste Flasherspöet ut. Fisken bråkade lite och överaskade sedan oss båda genom att vara en gädda när den kom upp till båten.

Nästa hugg var ett lite bättre hugg. Ett ytterspö med en guldskalle actiondisc och 40 gram hade lockat något. Fisken går ganska tungt och avslöjar i ett hopp att det inte är en gädda den här gången. Efter en ganska snäll fight ser vi en fin öring bakom båten som relativt enkelt kan håvas. Fisken vägs till 6.40 och vi börjar känna oss nöjda med provfisket.

När vi river grejerna visar det sig att det sitter en liten smoltis till på ett ytspö med VK-skalle och 50 gram bly. Under vårt fyra timmar långa testfiske har vi alltså landat en "godkänd" vildlax, en 6,4 kg öring, två för små och två gäddor. Hyfsat lovande.

Lördagen:
Med vårt skapliga träningsfiske i ryggsäcken bestämde vi oss för att åka till ett helt annat ställe på lördagen!? Stora fiskar rapporterade från dalbosjön gjorde att vi kände oss osäkra på om det skulle gå att hålla jämna steg med de vanligtvis något mindre Värmlandsfiskarna. Vi tog helt enkelt en rövare, friskt vågat hälften vunnet. Vi stack därför ut på dalbosjön i jakt på jättelaxar och megaöringar. Vi öppnade fisket ganska hårt och hade omgående ett hugg på flasherspöet på 10 meter. En 55 cm lax kunde snart krokas av... Ove meckade på en ny löja till flasher spöet och medans han gjorde det sänkte han ner det stackade spöet till samma nivå. Det tog inte många sekunder innan det högg igen, en 50 cm lax... Alla laxar i dalbosjön väger visst inte 10 kg.

Timmarna går och sånär på några tuggade löjor låter fisken vänta på sig. Båtarna bredvid oss rapporterar heller ingen fisk, det ser mörkt ut. Titelförsvarandet går inte helt enligt planen. Det ser stundtals riktigt bra ut på ekolodet, men det vill sig inte. Vid 13-14 00 ringer Team Wikström in en rapport som innefattar 3 fiskar! En 64cm lax opch två öringar på mellan 6 och 7 kg. De fiskar några distans söder om oss så vi bestämmer oss för att åka ner och på ett fullständigt osympatiskt sätt kompisköra lite i deras kölvatten, eller ännu hellre, framför dem.

Taktiken misslyckas dock, medans Wisktröm båten bestånde av Big Wick, Small Wick och Roger fortsätter landa fiskar kör vi fullständigt bom. Samtidgt är hettan nära på olidlig och jag försöker på alla möjliga sätt komma undan den. Bla via varianter på mumien. Originalet mumien är ett blött lakan som lindas runt kroppen, man pallar hur mycket värme som helst då. Något lakan finns dock inte i båten och en juniormumie får istället iscensättas En nydoppad t-shirt lindas runt huvud och hals. Den så kallade "påskärringen" är därmed uppfunnen.

Efter en powernap vaknar jag strax före 1700 och frågar om vi kanske skulle bryta ihopp? Vi får ändå inget och det kan vara skönt att få upp båten i tid. Förslaget gillas och vi vevar in alla prylar och ger fullgas över ett spegelblankt vänern, det svalkar bra. Väl i hamn är vi typ ändå sist in och får gott vänta någon halvtimme innan vi kan vinscha upp båten. Större delen av tysklands befolkning har dessutom valt att sjösatta sina kanoter i rampen samtidigt som 40-50 trollingbåtar är påväg upp. Deras strategi går kanske ifrågasätta, men tyskar har väll rent historiskt sett aldrig gjort sig kända för att vara särskilt sympatiska, smidiga eller samarbetsvilliga under sina härjningar utomlands.

Team Wikström vinner föga överaskande hela tävlingen. 3 öringar runt 7 kg och 64 cm laxen gör att de fullständigt utklassar allt motstånd. Inga tvivel om att de grabbarna är från Kil! Kolla bilder på fiskarna på deras blogg: http://www.teamwikstromtrollingkil.blogspot.com/ Super grattis Jakop, Roger och Ronny!

Nu stundar en vecka i örebro igen, missminner jag mig inte helt är det Kils Sportfiskeklubbs KM nästa helg? Tills dess lämnar jag Karlstad nynnades på den här låten: www.youtube.com/watch?v=pYEUau4otPc ta er tid och lyssna på den, det är fantastiskt bra text.

Ekenäs i Helgen!

2010-06-30T12:42:00.000-07:00

Göspremiären i lördags gick skapligt, fyra gösar körde vi på med en topp på 3,5 kg. Premiären avklarad och nu kan det bara bli bättre. Lite varmare vatten så blir det snart på topp.

I helgen är det dags för en av årets trivsamaste tävlingar, Ekenäs. Vädret på tävlingen brukar vara kalasbra, och så ser det ut att bli även iår. Sommarvarmt och snälla vindar! Efter att ha stampat sönder på östersjön i alldes för många timmar ser jag verkligen fram emot en tur utan motsjö, det är underskattat. Fast man ska kanske inte säga för mycket, Murphys lag är trots allt en av få lagar jag faktsikt tror på, den och inkomstskattelagen.

Jag fiskar tillsamans med UV Eriksson. Ska besiktiga kärran i Örebro klockan 0720 på fredagen (vart nu bilprovningne ligger?), men efter det bär det av mot Ekenäs, vi ska försöka provfiska lite under fredagen. På fredagskvällen nalkas grillning samkväm och kanske någon liten finöl! Slut upp!

På lördagen är tanken att fjolårets vinst ska upprepa sig. Andra försök att försvara titlar har dock visat att det sällan är helt enkelt att visa vart skåpet skall stå två gånger i rad. Vi får se om vi lyfter något skåp överhuvudtaget, men vi ska väll göra ett försök i alla fall:)

Misslyckade Östersjöförsök

2010-06-15T10:56:00.000-07:00

Det är skamligt långt mellan uppdateringarna. Jag vet inte ritkgit vad jag ska skylla på. Jag tråkar fortsatt med uppsatseländet som tydligen inte gick igenom, och jag gör fortsatta försök att vara arbetarklasshjälte. Det här med att jobba var inte så roligt som jag tänkt mig. Det är bara att hoppas Sahlin vinner så man slipper eländet. Den utlovade rapporten från Vänertrophy börjar kännas ungefär lika aktuellt och uppdaterat som vänsterpartiets planekonomiska framtidsdrömmar. Därför kommer en liten resume från två eländes resor till singö.

Första singö helgen:
Första turen skedde för ca 3 veckor sedan och det var Jag och Don jouan som skulle fresta österslölaxar. Vid 1800 på fredagen började vi känna oss sådär änglsiga, vi började instinktivt låsa dörrarna så snart vi stannade bilen och vi isnåg därför att nu närmade vi oss Stockholm. Det är hemsk att resa när Stockholm är målet. Stockholm, det levande beviset för att folk fullständigt mister sin sympatiska förmåga om de tvingas leva för tätt. Vi gled igenom eländet och närmade oss sedan slutmålet Gräsö. Vi trailade i båten och åkte till rävsten där vi gjorde ett litet basecamp. Sedan han vi med en liten fisketur på kvällen, men fiskarna behagade inte hugga. Sanslöst mycket båtar ute dock, mycket storfräsare som gormar om högerrelar på VHF:en. Själv är jag av den åsikten att sunt förnuft ibland kan ersätta högerregeln, man kan faktiskt väja av fri vilja, även om man kommer från höger. Vanligtvis ligger det i bägges intresse att inte köra ihopp.

Strende som också spenderade helgen på ålands hav rapporterade in en kanon fisk på fredagsvällen. En lax på över 16 kg som föll för en liten frogsked bakom en VK flasher 40 fot ner. Vi fick inget... Vi plockade in prylarna vid 23 och åkte in till Norrskär för att sova några timmar. Väl där försökte vi ankra, men vi var inte så på bra att ankra. Efter några misslyckade försök började en båt vifta till oss. Vad nu? Det här stämmer inte, en välvillig människa i detta storfräsarland? Snart insåg vi dock varför han var så trevlig och sympatisk, han var turist. Det var en finsk löjfiske båt som bad oss borda dem, och köla lite grann. Vi möttes av en enorm språkbarriär, vad vi fick fram var att de fiskat löjor i 1,6 knop, de hade flashers på nästan alla spön, och de hade snittat en fisk om dagen i 4-5 dagar och flera var över 15... Den finska båten bjöd på öl, Koooskenkorva, Brandy, vin... Spriten hjälpte inte, vi förstod fortfarande inte varandra, men det gjorde inte så mycket. Vi lekta charader och imiterade olika trollingskedar.

Tanken var att vi skulle upp i ottan och köra, men det blåste rejält när vi vaknade. Vi skjöt starten lite och var inte ute på sjön förens 0900. Om möjligt ännu fler båtar söder om märkesskallen, nästan löjligt mycket båtar. Vi snurrade i gröten hela dagen utan att få ett napp...

Söndagen var vi på sjön strax före 0500 och fiskade fram till 14, men inte ett hugg. Livet var hårt och orättvist och vi åkte hem medans storfräsarbåtarna bollade runt på laxar bredvid oss.

Försök nummer två:
Adam Karlstad fölljde med på försök nummer två. Vi hade bra fiske året innan och tyckte väll att det borde vi kunna göra om. Vi åkte från Örebro ganska sent, idiotstressade för att hinna med sista färjan till gräsö 23:30. Vi hann med fem minuters marginal, då sa någon i kö till oss att macken på gräsö inte tog kort. Attans bananer! Vi slängde oss iväg mot en bankomat och hämtade ut tankbudgeten.

Vi hann precis med färjan. Väl på gräsö åkte vi till macken, där fanns ingen bensin pga leverantörsmiss... Så där stod vi utan bensin nog för att fiska och utan vägfärjor som gick tillbaka. Vi trailade i båten och skulle leta på en sjömack, klockan var 0130 det regnade och livet var återigen hårt och orättvist. Då dog motorn, den gick som en påse skit. Jag suckade lite lätt och tänkte på de visdomsord som Fredrik på tidigare bosses marinservice sa till mig. "är det något strul så är det endera elektrisk eller bränse, nått annat strular inte på en Suzuki" Vi letade i bränselsystemet, men det såg bra ut. Jag gick senare vidare mot handtaget, min achilleshäl. Det handtaget har strulat många gånger... Lyckas komma fram till att det är nyckelhålet som gängat upp sig, handtaget chockar hela tiden. Det hela var lätt fixat och vi kan åka mot sjömacken.

Sjömacken är stängd, den öppnar 1000. Vi suckar lite, och åker till öregrund för att springa med dunkar till landmacken. Landmacken ligger 4 km bort. Vi suckar igen och försöker sova. Uteställen spelar dunka dunka och fulla människor skriker könsord, somnar runt 3 snåret. 0800 går vi upp och åker till sjömacken. Vi ringer ner en av Sveriges absolut mest bakfulla sjömacksbiträden som ber och bönar att vi ska betala med kort. Vilken tur att vi bara har kontanter. Vi får dock tanka ändå, om vi lovar att tanka för jämna pengar. Bensinen kostar 15 kr litern, som hittat. 1 500 kr senare är vi tankade och kan sticka ut.

Strax innan vi är utomskärs kommer dimman. Vi ser inte ett skit, åker lite sakta ut mot understen och dör nästan av en kollision med en bogserbåt. Utan bakgrundskarta i plottern är det inte helt enkelt att leta sig ut utomksärs. 2 timmar tar det innan vi når de tilltänkta fiskeplatserna...Vi åker runt i dimman men får inte ett skit. Några andra båtar får lax, vi felkrokar en spigg. Fram mot kvällen tätnar dimman ännu mer, vi ser inte ett smäck. När vi inte ser våra egna paravaner anar vi odåd. Vi kortar släppen rejält och fiskar paravaranerna 10 meter från båten. Det är spännade att kryssa runt, rätt vad det är har man en båt eller paravan framför sig. Vi är riktigt nära att köra ihop oss några gånger men det klarar sig. Förmodligen tack vara att även den andra båten var långvägagäst, för den väjde faktiskt trots att den kom från höger. Vi ger oss runt 1900 då vi tröttnar i dimman.

Uppstigning 0300 nästa dag och havet visar sig från sin bästa sida. Ingen dimma och ingen vind, wow! Tyvärr ä'r det ingen fisk heller. vi fiskar till 15:00 sen skiter vi i det. Totalt fiasko alltså.

Osäkert om det blir någon mer singötur, kanske kan hinnas med näst nästa helg, om fisket håller i sig. Eller det spelar iofs itne så stor roll, jag får ju ingen fisk när det är bra heller, å säkert mindre båtar om fisket är urkass. Om några timmar blir det gösfiske. Följer rapporterna den nuvrande tidschemat så kommer en rapport om en månad ungefär.

Lillängshamnen fortfarande öppen!

2010-05-26T13:37:00.001-07:00

Det har varit lite dåligt med uppdatering. Jag har varit begravd i bedrövlig uppsats och påbörjat mitt liv som arbetarklass kille och har därför haft lite fullt upp. Båteländet har inte varit i ordning på år och dar heller, men det börjar ordna upp sig nu. Båten är fit for fight och ror för nya äventyr. Uppsatshellvetet lämnade jag in igår, efter att suttit uppe några hela nätter och gått till jobbet efter en timmes powernap blev den klar. Min handledare belönade insatsen med ett "lämna in uppsatsen, men det känns tveksamt". Underbart uppmuntrande. Tydligen var det något oroväckande i framför allt mitt sätt att hantera metod delen. Jag utryckte viss tveksamhet och ifrågasatte om jag var tvungen att använda verklighetsfrånvarande ord som "rättdogmatisk" "subjektiv intentionstolkning" och liknande. Ord som samtliga uppsatser innehåller, men ingen egentligen förstår. Det fanns dock tyvärr ingen som helst substans i mina revolutionära åsikter, så jag fick klämma in lite fancy-pants ord där de tycktes passa in. För en lekman i uppsatsskrivande kan det tyckas märkligt att orden är viktigare än innehållet. Fast viss förtåelse får man ha, utan mäktiga ord skulle ju vem som helst förstå, och vem ska jag i framtiden konsulta åt då?

Dalbosjön
Jag har faktiskt hunnit fiska lite. För tre helger sedan var jag och Noyman på Fiskesnack ute och gjorde en tvådagars i dalbosjön. Rapporter om kanonfiske gjorde oss förvantansfulla och ivriga. Precis så vuxna som vi trots allt blivit så väntade vi ändå med att åka, det utlovades hårda vindar på lördagsförmiddagen så vi siktade på att ha båten i vid lunch och köra kvällspas plus nästkommande dag. Vi provianterade rejält på vägen, vi skulle trots allt vara borta i en och en halv dag. Ett kilo kareskivor, en kyckling, 4 kycklinglår, 16 ägg, någon limpa, massa godis, energidryck och lite potatissallad. Det borde två karlar äta upp i sin meningslösa strävan att imponera på varandra.

Fisket började kanon, nästan för bra, det är farligt att öppna för hårt. Vi la oss i medvind så vi kunde börja lägga ut spöna båda två. När Noyman på fiskesnack lagt ut sitt första spö tjongade det till i planerlinan. Fisk! Upp kom en öring på ca 4kg. Vi riggar ut igen, den här gången hinner noyman på fiskesnack få ut två spön, sen tjongar det till igen. Den fisken bränner vi men ett luftsprång avslöjar att den var i ungefär samma storlek.

Vi snurrar vidare och rekognicerar. Under kvällen hinner vi missa 3 eller 4 fiskar till, Inget riktigt flyt alls. Fiskarna äter planerfiskade siklöjor med 20-60 gram bly framför. Vi plockar in grejerna vid 21 och åker mot vår natthamn. På vägen in studsar vi fram i medsjön, det är skönt att vara på sjön. Jag tittar på mina fina nytillverkade transportspöhållare i aktern. Där står 10 tekotarullar med spön och gungar med i vågorna, jag myser. Det rasslar till!? Jag tittar bak, de 10 fina transportspöhållarna med tillhörande trollingspön har blivit 9. Förvisso fortfarande fina, men 9 är en för lite. Den nytillkomna luckan och förlusten på en bra bit över 2000 kr som den innebär är mycket ovälkommen. Får någon en tekota med Hardcore spö utanför Skarven så får ni gärna säga till:)

Väl i land svär vi lite över förlusten och passar på att dra åt lite skruv, det där ska helst inte hända igen inom överskådlig framtid. Vi grillar istället. Få saker får en på så bra humör som en överdriven mängd kött serverat på ett nästan lite slarvigt sätt, helt utan fjantiga servetter, bordsvett och mineralvatten. Noyman på fiskesnack visar sig vara en lätt match i grillat kött fighten. Kanske lät han mig vinna, pga dagens förlust. I vilket fall är det alltid skönt att vinna en tävling med substans. Vi kryper till kojs och jag kan snart konstatera att här i båten, där kommer inte jag somna. Noyman på fiskesnack somnar i en mening och drar sedan timmerstockar av allra största sort. Jag smyger upp till bilen och lägger mig i baksätet med benen ut igenom dörren, Skönt. Storfräsare Lundqvist skrev en gång att man inte får ligga för bekvämt, för då orkar man inte upp och fiska i tid. Det ligger något i det för jag och framförallt min rygg var klar med sömnen redan efter någon timme.

Vi stack ut och kände oss rätt laddade. Riggade ut våra nio spön och började leta. Timmarna gick... Timmaran fortsatte gå och vi bestämde oss för att gå in lite närmare land, vattnet var betydligt varmare där. Tjong tjong sa det så hade vi dubbelhugg. 2 gäddor. Vi fortsatte sedan dra 6 gäddor till innan vi stack därifrån. Inget mer hände den dagen. Båtarna runt om hade också rätt kasst fiske, vi hade kommit för sent. Ett av livet största problem sånär vid tvåsamhet. Vi bestämde oss för att ge oss i tid, plockade upp grejerna vid 18.30. Det innebar att Anders kom tillbaka till örebro (där jobbandet sker) redan 0030. Huruvida det var i tid går kanske att diskutera.

Har fiskat vänertrophy också, kommer en liten notis om den i morgon kanske?

Lillängshamnen öppen!

2010-04-16T08:19:00.000-07:00

Lillängshamnen är nu öppen! Var ner och kikade förut idag och det såg inbjudande ut:) Hoppas kunna begå premiär snart. Båten är ännu inte riktigt färdig men jag hoppas innerligt att den blir det hyfsat snart. Kanske blir någon form av fiskarfänge på lördag eller söndag, det är nu det kritiska ogonblicket kommer, finns det några vänner kvar när jag inte kan stå för båt!?:)

I övrigt är jag tämligen sysselsatt med att begrava huvudet bland lagar och förarbeten, skriver nämligen D-uppsats, det sista jag ska gör innan jag är klar... Ett mycket trivsamt nöje i vårsolen. På så vis är det väll bra att båten inte är i ordning, det är inte så lätt att bara skita i uppsatsen och åka ut på sjön.

4 dagars katastrof dåligt fiske...

2010-04-05T08:26:00.000-07:00

Tisdagen bar det återigen av till platsen där Adam fångat sina 4kg gösar under lördagen. Vädret var på topp och det hela kändes klockrent. Som vapenbroder hade jag UV-Eriksson vid min sida och tillsammans marscherade vi ut mot fiskeplatsen. Minusgraderna under natten hade gjort dubbelisen behagligt solid och det var inga som helst problem att traska ut. Vi hade grejerna ute stax efter klockan 0830 och jag var lika förväntansfull som en socialdemokrat på skatteplanerings seminarium.

Första huggen lät vänta på sig och återigen blev det bevisat att även om det är lätt ibland så är det fan i mig aldrig enkelt i längden. Under dagen fångar vi 4 gäddor på mellan 2 och 4 kg. Vi missar lite hugg som skulle kunna ha varit gösar. Jag har fått lite känslan av att gäddor som bor i frivattnet överlag laddar ganska hårt när de tar betet, gösarna verkar vara mer gösiga även ute i pelagialen. Därför kan man med hjälp av förhastade slutsatser ganska enkelt få en uppfattning om det är en gädda eller gös som varit framme, övervarvar spolen är det en gädda. Står det mer still är det en gös...

Onsdagen:
På onsdagen var det dags för ett rejält jäkla långskott som jag och Andreas dilen skulle utföra. Tanken var att om det gick att fånga gösar strax under isen på andra sjöar, borde det funka även i hemma sjön fryken. Vi packade bilen full och åkte mot sjön. Under oss fanns uppskattningsvis 80-100 meter vatten och våra mörtar skulle dingla där strax under isen, det kändes lite hopplöst. Jag inledde dagen med att skära av mig större delen av vänster tumme på borrskäret. Tack var minusgrader och snabbt agerande med liten handuksbit och eltejp kunde blodvitet skjutas upp lagomt till hemkomsten.

Vi placerade våra mörtar på allt mellan 2 och 15 meters djup. Strax före lunch högg första fisken på en ytligt fiskad mört. Spolen nära på övervarvade och efter att ha krokat fisken kunde vi snart landa en gädda på 4-5 kg. Nästa fisk högg även den en ytigt fiskad mört, fast på ett mer försiktigt vis? Efter mycket möda fällde vippan och linan rullade ut i ganska långsam takt. Gös? Jag gjorde ett mothugg och möttes av ett nära på obefintligt motstånd. Efter några vevtag kände jag nått, som kanske var lite tyngre än mörten... En gädda på ca ett halvkilo tyckte att 2 meter under isen mitt ute på fryken var ett bra ställe att bo på.

Under dagen kan vi konstatera att den mörka fläcken mellan mina och Andreas spön faktiskt var en nästan öppen råk, vi gick omvägar till Andreas spön efter det... Återigen ser vi hur viktigt det är att följa den urgamla regeln. "Föreställ dig isen som en serie anställningsintervjuer, sen är det bara att slingra sig fram och försöka undvika de allra mörkaste områdena."

Innan dagen tagit slut hinner det fälla två gånger till, vilket resulterar i två gäddor till, även de av mindre format. Vi får även vår belönig för att ha härdat lite extra i form av ett regn som sveper över lagomt till att vi ska traska in till bilen. Bilder från onsdagen finns på anderas blogg: http://salmontroll.blogspot.com/

Torsdagen
Gösfisket hade gått sådär, därför kanske man skulle fiska gäddor? Jag, Adam karlstad och Wikström junioren åkte därför ut på Fryken för att fiska gäddor. Vi placerade våra spön lite med hänsyn till att gäddorna kanske snart skulle in och leka. Något i det tänket gick allvarligt snett och under dagen kunde vi räkna in 1 fällning, den brände vi. Dagen var dock inte helt bortkastad utan kan faktiskt ses som en satsning på ungdomsverksamheten i klubben, en ismete dag. Som kanske borde inletts med en kläddag. Wikström-junioren fick använda sig av plastpåsar kring sina föga fältmässiga tennisskor:) Men han ska ha all heder, han klagade förmodligen minst på att det var kallt under hela dagen...

Wikström junioren stod dessutom för torsdagens bästa kommentar. Jag och Adam mumsade nygrillade jättestora jättegoda hamburgare (med burgare i den här gången), Wikström käkade grillad falukorv (utan nått till) Därför frågade vi lite försiktigt om han var avundsjuk. -Avundsjuk!? Jag har ju falukorv!..
Svaret kom snabbt och självklart, som om vi ställt den dummaste frågan i världen. Man blev rörd och nästintill tårögd, genast återfick vi tron på Sveriges kommande generationer. Vi fick det svart på vitt att framtiden består av mer än lattedrickande, modebloggande, paradisehotelltittande 90-talister med drömmar om en statsjeep utan terrängegenskaper.

Fredagen
var det fosterställning som gällde efter att ha välkomnat påsken inte bara med ägg.

Lördagen
Inspirerade av framgången på torsdagen (ett fäll) tänkte vi att det där gör vi igen. Jag och Wikström junioren möljde ut ett gäng spön i ett underbart vårväder. Vi testade en ny plats och hade ganska höga förhoppningar, det kändes lite rätt. Men solskenet bedrog, det var inte ett dugg rätt. Ett fäll hade jag och det brände jag i mothugget... Vi packade ihop stax före 1600 och traskade hem över en allt mosigare is.

Jag tror inte iseländet håller att gå ut på i så många dagar till, snart kanske man kan sysselsätta sig med något vettigare? Ismete-grejerna är hur som helst inställda i förrådet igen, förhoppningsvis behöver de inte åka fram på ett rejält tag. Nu längtar vi efter öppet vatten och färdigställda båtar.

Gösprojekt på nya domäner

2010-03-29T08:22:00.000-07:00

Jag, Adam Karlstad och Don Joan (Jonatan) bestämde oss för att testa ett nytt gösvatten. Ett litet projekt är aldrig fel, eller ja de är faktiskt nästan alltid fel rent fångsresultatmässigt men om man bortser från den lilla detaljen är projekt riktigt kul.

Klockan 0530 slöt vi upp och började packa in alla prylar i bilen, ganska snart kunde vi i vanlig ordning konstatera att en Audi A4 har häpnadsväckande små innerutrymmen. Ska man lasta prylar är det liksom volvo kombi som gäller. Man kan säkert ha en jeep också men i ett storleksfixerat samhälle känns det aningens onödigt att skyllta med att det är precis där det brister. En Volvo kombi som inte drog kopiösa mängder bränsle, en Volvo kombi som inte hade som vana att köra fast så fort det inte var nedförsbacke, det vore en exemplarisk bil.

Med GPS:ens hjälp navigerade vi oss ut i obyggden och kunde lite förvånat notera viss islöshet under broarna vi körde över, jaha? När vi anlände till platsen vi skulle gå ifrån blev därför den oundvikliga frågan: finns det ens någon is därute i dimman? Det var duktigt långt till den tilltänkta fiskeplatsen och vi var mycket nöjda över det förutseende beslutet att lägga in en punkt i en bärbar GPS. Så vi lastade släden med fiskeprylar och gick utåt, in i dimman, sen såg vi inte land på ganska många timmar... Sikten var kanske 50-60 meter och vi fick hela tiden kika på gps:en så vi gick år rätt håll. Det hela började kännas precis sådär hopplöst som ett projekt i inledningsfasen så ofta gör.

Ungeför klockan 0800 kunde vi borra de första hålen, vi letade efter en friliggande platå på 10-12 meter som är omgiven av djupare vatten. Ganska snart fann vi vad vi sökte, vilket var högt över förväntan eftersom dimman inte lät oss ha någon aning om vart land egentligen bodde. Vi riggade ut prylarna, mörtarna placerades från iskanten ner till 12 meter. Ett uppfriskande vinterregn svepte över oss och en behaglig blöta började sprida sig över kroppen, det blev lite väl fuktigt när dimman allierade sig med snålblåst och regn. Vi började längta efter de där hamburgarna vi skulle grilla senare, oj vilken värme de skulle sprida. Vid 0900 fäller det för första gången, en högt fiskad mört har lockat en 2-3kg gädda till hugg. Fisken återutsätts snart och det fäller på ännu ett spö, en lite bättre gädda på 4-5 kg är uppe och vänder på isen, även denna faller för en mört ganska högt upp i vattnet. Sen fäller det igen, den här gången är det bättre motstånd men strax innan iskanten smäller floucarbon tafsen... Gäddorna tycks talrika, men vart bor gösarna?

Klockan närmar sig 10 och vi börjar prata hamburgare på allvar. Jag förklara stolt att jag länsat mitt kylskåp och vi har ost, tomat, gurka, sallad ketchup dressing och allt möjligt, mums skulle det bli. Vi avbryts i våra lunchtankar med ett försiktigt hugg på ett av spöna, vippan stannar i hålet. Ett lite sådär typiskt gösbeteende vissa dagar. Adam Karlstad springer dit och kan ganska snart hissa upp en fin gös på isen, 4,1 kg och hela 80 cm lång. Fränt, det funkar tänker vi och tittar på varandra i det dimmiga regnblöta och allmänt vedervärdiga vädret. Sen fäller det lite längre ut, återigen på Adams spö. Adam visar att det är biolog man ska vara och slänger upp ännu en gös på isen, snäppet större än den första, 4,3 kg och 82 lång. Båda gösarna bet mörtar 2-3 meter under iskanten.

Vi återvänder till basecamp och ska laga hamburgarlunch. Jag inser ganska snart mitt misstag, nog för att jag har tömt hela kylen på ätbara grejer, men det är i frysen hamburgarna bor. Jag försöker förklara för mina förhistoriska medmänniskor att kött är inte allt, vi kommer kunna göra jättegoda vegetariska hamburgare. Argumentationen är dock helt meningslös och Adam och Jonatan ser ut som om de tappat sista glasskulan i sanden. Lunchen var kanske inte världsklass, det fick helt enkelt bli hamburgarbröd med lite grönsaker och ost som värmdes på grillen. Det konstanta regnandet gjorde att ena sidan blev blöt och andra sidan blev rejält bränd. Blött bröd med bränd underdel, mums!

Efter lunchen fortsätter det att fälla lite, men vi krokar nästan inga fiskar, vipporna strular lite och fäller inte som de borde. Bitmärken ser lite gösiga ut även om det naturligvtvis är svårt att vara säker. Vid 1230 börjar mina hungriga och blöta medfiskare låta lite som en dagisklass på en regning friluftsdag, det är inte mycket som är bra. Det hela vill sig inte bättre än att vi viker oss strax efter 1300 och går in i dimman igen.

Projektet fungerade och ett nytt försök blir nog redan i morgon:) Jag är ledig några dagar då förhoppningsvis sista tentan i mitt liv skrevs i morse, snart tar dock uppsatsskrivandet vid men det tar vi när det kommer. Först ska det firas tenta med bamsegösar:)

3,5kg gös lite gäddsnärtor

2010-03-21T11:11:00.000-07:00

Laddade till tänderna med alldeles för lite mört begav vi oss mot bamsegösarna runt sju snåret på lördagsmorgonen. Vädrets makter log mot oss, en av de soligaste och varmaste dagarna på länge hade vi prickat in. Vi laddade släden med alla prylar och gick ner mot sjön. Efter det självklara och nära på obligatoriska vältandet kom vi ner på sjön och kunde traska ut. Sånär på lite snö och små områden av dubbelis var det en ganska samarbetsvillig våris under våra fötter. Vi kopplade släden efter jaktlabben Hugo och fick därigenom en miljövänlig fyrhjulsdriven dragbil, helt perfekt. Lika bra att löpa linan fullt ut och försöka undvika alla former av motion om tillfälle ges.

Väl på plats började vi loda in oss,grundaste. Spöna placerades ut över 4-15 meters djup. Tidigare år har huggen kommit lite högre upp i slutet på säsongen, men i år är inte som tidigare år och frågan var om gösarna hade märkt det eller inte. Vi satte mörtarna på varierade höjd ovanför bottnen. Ganska snart efter att jag satt ut mitt sista spö fällde det på ett spö, men den fisken missades. Direkt efter fällde ett annat spö men även den fisken missades, kvar fanns dock en mört med tydliga bitmärken efter någon som rimligtvis var en Gös. Jag riggade ut mörten igen (vi hade 4 extra mörtar så återanvändning var liksom det enda rätta) Efter att jag riggat färdigt hör jag hur det plingar på samma spö där den första fällningen varit. Jag springer dit och linan rinner iväg från spolen i ganska sakta takt. Mothuggets möts av några halvtrötta knyckar och ganska snart ser jag tafsen i hålet, följt av ett göshuvd. Trevligt:) Gösen väger 3,5 kg och högg på ett av de grundare spöna. Klockan är 0900, första gösen är landad och vi har 3 reservmörtar... Vi anar stundande mörtbrist...

Efter göshugget är det dock dött ganska länge, Adam Karlstad har några fällning men visar sig ha missförstått det hela och börjar rada upp gäddor på löpande band. När dagen är slut kan han summera 3 stycken av mindre variant.

När klockan är 1100 kan vi efter några sega timmar väntan äntligen påbörja dagens lunch, grillad fläskfile med klyftpotatis och pepparsås, mums mums. Den kraftiga blåsten gör grillen lite svårtänd, lyckligtvis har adam med sig en engångsflaska tändvätska (en liter) och efter att ha tömt stora delar av den blir det fart i lådan. Slutresutlatat är en av de finare ismete måltider jag upplevt.

Efter lunchen var det återigen ganska dött, några fällningar resulterar enbart i bommade mothugg eller några små gäddor. När klockan är 1700 bryter i ihop Slutresultatet blir alltså en styck 3,5 kg gös och 4 små gäddor, och när dagen är slut har vi faktiskt en mört kvar, inte dåligt:) Väl hemma möts jag av nyheten att det varit vattenstrul i karlstad, vattnet går visst inte att dricka. Det är dock lördag och det kunde varit mycket värre, det kunde varit öl det var slut på. Idag är det söndag och bristen på drickbart vatten har känts betydligt mer oangenäm.

Ismete i morgon:)

2010-03-19T13:49:00.000-07:00

Imorgon bär det av på ismete! Rekade isar idag och vi kunde konstatera att det inte var så bedrövligt blött på isen, morgondagen kan nog bli rätt trevlig. Viss risk att de utlovade 7 plusgraderna under dagen kan komma att förorsaka syndafloder, men vatten är bättre än en halvmeter snö. Tanken är att det ska ismetas gös i morgon. Det blir tredje göspasset iår och vi hoppas naturligtvis på stordåd, även om de två tidigare passen lämnat mycket att önska.

Det bästa med ismete är att man inte behöver släpa så mycket fiskegrejer. Förvisso är mörthinken rätt tung, men det kompenseras av att man kan dra den på pulka. I övrigt är tackelboxen ganska moderat:) Sånär på eventuella gösar förväntas morgondagens höjdpunkt bli en gourmé middag bestående av marinerad fläskfile och klyftpotatis. En grill gör sig helt enormt bra på isen, och då menar jag ingen sån futtig engångsgrill som slocknar när det är dimma ute, utan vi pratar om rejäla doningar för rejäla grillbitar.

Båtmeckar projektet står lite still, men beräknas ta fart om någon vecka när tid finnes. Har varit där och skissat lite och har en anfallsplan relativt färdig. Jag tror det kan komma att bli riktigt bra, ytan i aktern kommer blir rejält mycket större än förut. Ett av frykens största dansgolv kan bli ett faktum. Dock kan man aldrig vara helt säkert på att det blir som man vill, så när jag var på biltema köpte jag på mig lite prylar utifall att det värsta skulle hända. Det tinget som är så trasigt och förstört att det inte går att laga/rädda med silvertejp, den finns helt enkelt inte.

Båtmeck

2010-03-12T14:04:00.000-08:00

Bristen på vettigt fiske får en att göra de mest märkliga saker. Själv har jag lite spontant börjat såga loss saker i båten. Ett liknande fenomen är tidigare känt i Värmlands nordligare provinser och kallas då för okynnesamputering. Mer om okynnesamputering finns att läsa på retardoz gästbok några sidor bak. (http://www.retardoz.se/)

Tanken är att båten skall optimeras lite, större fiskeutrymme skall uppstå genom amputering av diverse onödiga estetiska detaljer. Det första som får stryka på foten är soffan. Efter tre års flitigt användande kan jag konstatera att en sol/bad soffa inte alls lockar bikini-brudar i mängder till båten, det är visst bara i reklamblad sånt händer. Rent fiskemässigt är soffan en katastrof, och om den inte innebär regelrätta bikini-besök har den sedan länge överlevt sitt syfte. Soffan plockades egentligen ur redan för nått år sedan och ersattes av en föga optimal träskiva, en garderobsskiva som mirakulöst nog passade perfekt över balkar och tank. Garderobskivan var i övrigt inte alls särskilt bra och vägde i slutet av säsongen ungefär lika mycket som resten av båten. Skivans densitet och soliditet hade kommit att likna blöt masonit, den behövde avlösas av en mer långsiktig konstruktion.

Långsiktighet har aldrig riktigt varit min filosofi, står valet mellan att parkera båten någon vecka och fixa en bra lösning, eller att döda en av mors garderober och låna luckan för att kunna fiska redan samma kväll, ja då faller sig garderobsalternativet helt naturligt. Den senaste tidens något bistra omständigheter med snö och is inom all överskådlig framtid fick mig att göra slag i saken. Jag konsulterade några bekanta som berättade att plast det är enkelt att jobba med det.

Båten kördes därför till ett inomhusgarage och efter lite telefoninstruktioner fick jag reda på ungefär vad som borde göras, och var tryckluftssticksågen fanns. Jag visste inte riktigt vart jag skulle börja, men samtidigt fanns det ingen tid att förlora så jag slängde mig in i projektet. Stötte på patrull ganska tidigt då jag misslyckades kapitalt med att få loss slangarna till tanken. Tanken slog mig att jag kanske inte borde gå vidare med projektet om jag inte ens klarar av det mest väsentliga av förarbetet. Men jämna mellanrum kikade en snubbe in i båten för att uppdatera sig kring den mycket jämna matchen mellan Anders och Slangen. Han jobbade med något i rummet bredvid och verkade vara sån händig snubbe överlag. En sån karlakar som aldrig lämnar in bilen, ständigt håller liv i sin gamla gräsklippare och om det behövs utan en min kan stadga upp ett brutet ben med lite eltejp metallskrot. Jag kände mig lite omanlig och felplacerad, och ville helst att slangjäveln skulle lossna innan jag tappade ansiktet fullständigt. Lyckligtvis lyckades jag i samma vända spilla bensin över hela mig. Jag rörde inte en min och skakade bara av händerna lite. Incidenten jobbade till min fördel och jag vann lite lite respekt och kunde fortsätta min kamp men ett uns av respekt kvar.

Slangen gav till slut med sig och snart kund jag lyfta ur tanken. Flyttade senare på batterierna och började efter detta snegla på den trycklufsdrivna sticksågen. Jag ska öppet erkänna att jag aldrig sågat i någon båt förut, jag har knappt sågat i nått alls. Det faller sig inte riktigt naturligt i mina ögon vad man kan såga bort, och vad som rimligtvis borde vara kvar. Jag började såga och fick loss lite bitar. Sågen blev allt sämre. Fan också, nu har jag förstört nått också, just typiskt jag ska inte hålla på med sånt här… Drog några djupa suckar och föreställde mig ett stillsamt liv bakom ett skrivbord, rent verktygsmässigt är allt man behöver kunna hantera en penna och en dator, enkelt. Under självömkan slog det mig att det är nått med tryckluftdrivna verktyg och lufttillförsel. Efter att ha slagit på kompressorn flöt det på mycket bättre. Glad i hågen kapade jag bort den stora balken i aktern som soffan legat på. Kapade även några andra små väggar och det ser faktiskt rätt bra ut (bilden).

Första delen av projektet är nu klart, jag har tagit bort de gamla delarna. Nästa steg blir att plasta nytt. Jag skall vara öppen och ärlig och säga att jag har aldrig plastat i en båt heller. Jag tror dock att det kommer att ske under övervakning och förhoppningsvis flitiga ingripanden från en sån där händig man. Så det ska nog gå vägen. Skall passa på att installera en länspump också, trött på vattenpölar i alla möjliga vrår. Blir nog en reparering och optimering av den sedan några månader avkörda planerboardmasten och spöhållarna i allmänhet.

Gamla fisketurer i Thailand.

2010-03-02T11:29:00.000-08:00

Eländigt jäkla skitväder. Har suttit och drömt mig tillbaka till fjärran länder med trivsamt klimat. Jag tänkte att vi skulle ta upp en gammal, men knappt påbörjad tradition. Det är nämligen dags för den utlovade adventsspecial nummer två. Den tycks vid första anblicken något försenad, och det är en helt korrekt iakttagelse, andra advent var för ganska länge sedan.

Dagen till ära kommer det att bli en liten resume av tre olika fisketurer i Thailand. Det är inte alltid helt enkelt att komma iväg på ”rätt sorts” fiske när man förvirrad och solbränd skall förmedla sina önskemål på knackig thaiengelska till någon som svarar ”No problem” till precis allt man säger. Om vi ska ta slutsatserna redan nu, så får man vid fiske precis som vid allt annat ungefär vad man betalar för, och att man som total fiskeidiot kan får svårt att förklara sina märkliga prioriteringar och önskningar. Ingen aning om vart våra bilder tagit vägen, det blir därför precis som vanligt en skildring utan bilder…

Den aktuella thailandsresan skedde under gymnasietiden, jag skulle tippa på att det var typ 2005. Två veckor skulle vi spendera på svenskön Phi-Phi. Resesällskapets (Mossing) moster jobbade som dykinstruktör där så tanken med resan var att softa, ta dykcert och fiska lite. Vi hade packat med oss ambitiöst mycket fiskeprylar, 3-4 spön var som vi tyckt mer i ett avloppsrör. En paketering som uppenbarligen såg osedvanligt ovanlig ut för vi fick dra skiten genom varenda kontroll som fanns. ”ni måste följa med här...” Efter detta förstår jag precis hur jobbigt det måste vara att flyga som Muslim.

Första turen:
Dag tre var det dags för första fisketuren, fisketuren förmedlades av dykmostern och tillsammans försökte vi få fram att vi ville fiska stora fiskar, GT, Barracuda, kingfisk osv osv. Det var lugna puckar lovade vår fiskeguide som vanligtvis jobbade som taxibåtschaufför. För en kostnad av 70 kr per person!? Skulle vi leta oss ut på en liten kvällstur. Nåväl, de verkade trevliga och 70 kr känndes överkomligt:) Vi åkte en bit ut innan vi skickade ner diverse handhållna fiskeprylar över vad som verkade vara en 10-15 meters djupt grund. – ”Vi ska nog fiska betesfisk”. Tänkte vi och började veva upp små korallfiskar för blotta livet, den ena såg mer utrotningshotad än en andra. Timmarna gick och vi började fundera på om vi snart inte hade nog med betesfisk. Timmarna fortsatte gå och det tycktes allt mer uppenbart att det var decimeter stora korallfiskar på handhållna 0.80 vindor som var dagens fiskeupplevelse. Vi försöker förmedla att vi gärna fiskar nått annat. Under diskussionen tycker jag mig uppfatta ordet trolling. -.”Jajjamen, det vill vi göra!” Hojtar jag glatt. Mr thailand och den andra besättningsmannen börjar leta lite i våra lådor. De ratar Rapala magnumar, supershad, sliver och diverse andra wobbler man som novis skulle kunna tänka sig att använda. Istället fullständigt lyser det i ögonen på dem när de ser en liten, liten Nilsmaster Big Mouth, den är visst bra den. Till spö nummer två håller de fram en reflexspinnare, den är visst också riktigt, ritkigt bra.

Båten intar trollinghastighet på 8-10 knop och vi får instruktioner att släppa ut våra beten. Vi försöker protestera, att trolla en reflexspinnare i 10 knop kommer inte under några omständigheter att bli bra. Det kommer tvinna linan nått fruktansvärt! I thailand verkar dock inte spinnare tvinna linan, den skulle ut bakom båten. Sen åkte vi farligt nära land bland snorklande västerlänningar och bränningar. Jag kan faktiskt ha haft hugg på min big mouth, men det var minst sagt svårt att känna skillnad på hugg, sten eller snorklare i thailandsfart. Vi blir mätta på trolling ganska fort och signalerar att vi vill hem. Vi vevar in prylarna, eller försöker veva in dem. Minsta lilla slacklina på spö nummer två resulterar i 500 varv snurr runt toppöglan. Så då fick vi det bekräftat också, spinnare tvinnar linan även i Thailand, 50 meter flätlina fullständigt åt fanders.

Ny taktik:
Vid nattens eftersnack konstaterar vi att fisketuren inte riktigt var vad vi hade hoppats på. Trots medling från dykmoster väl införstådd i det något säregna språket thaiengelska hade vi inte riktigt lyckats förmedla våra önskemål. Vi bestämmer oss för att försöka igen. Valet faller på Mr Blue, en härdad öldrickande tysk. Vi träffar honom på en bar kvällen innan vi ska ut. Han är lite sådär tyskt myspysberusad och förklarar att han gärna vill ut och fiska. Språkbarriären svenska-engelska-tyska känns mer lätthanterlig. Han har fiskat från Phi-Phi länge. En dag för många år sedan tröttnade han på tyskland och sålde bil, båt, hus, och fru för att flytta till Thailand där han öppnade en charterverksamhet. I vanliga fall brukar han ta mer betalt, men det var så länge sedan han var ute så vi får åka med lite billigare. En 24timmars tur utlovas mot 1 200 kr per skalle. Ett pris som känns ganska schyst, mr blue besitter en fullutrustad big-game båt och vi kommer vara de enda gästerna under de 24timmarna. Vi bestämmer möte morgon efter, klockan 0800 smäller det.

Andra turen:
Strax efter 0800 dyker herr Blue upp, han ser lite trött ut. Mr blue väljer en annorlunda hälsningsfras. Han tar några staplande steg mot oss, ser oss djupt i ögonen och säger. ”OKAY,… SO WE BUY BIG CASE OF BEER!?” Vi tittar lite förvånat på varandra och säger, jo det blir nog bra. Vi delar öl-lådan rakt av i affären och går mot båten. Vid den här tidpunkten i mitt liv var jag en skötsam kille som ännu inte kommit underfund med det fenomenala upplägget att på svenskt vis supa sönder alla utlandssemestrar. Jag insåg därför situationens allvar, det kommer förmodligen inte ens finnas vatten på båten. Jag ursäktade mig och sprang in på en affär och köpte 3 liter Coca-Cola. Mr blå tittar på mig, lyser upp och säger något i stil med ”good thinking!, i have samsong on the boat” Samsong är då Thailändsk whiskey.

Väl på båten känns det riktigt bra, det är lite tiagra rullar och sånt som står uppställda på sidorna. Tiagra rullar brukar seriösa skeppare ha, det har jag sett på bilder. Vi tuffar ut på sjön och mr blue presenterar oss för besättningen. Där finns en thailändsk kapten (jag tror det måste vara en kapten från thailand) samt en annan tysk. Tysk nummer två är en långhårig övervintrande hippi som förmodligen väntar ut bättre tider utomlands. Ganska snart kan vi smyga ut lite små bläckfiskar bakom båten. Vi får förklarat för oss vi fiskar betesfisk, det känns bra att veta. Det nappar friskt och vi kan vinscha in flertalet tonfiskar på några kilo. Ganska exotiskt för en lantligkille från kil. Jag laddar ett 9 fots spinnspö med en 7000 rulle och skickar ut en liten bläckfisk bakom båten. Får några tonfiskar, största på kanske tre kilo som faktiskt bjuder på ganska härligt motstånd. Vi hänger ut betesfisk på de stora spöna och trollar oss mot slutmålet. Slutmålet är ett avlägset rev där det inte brukar vara så många som fiskar, mr blå tror på potentiellt kanonfiske. På vägen dit cirkulerar vi lite kring några träd som är ute och flyter, träd är visst grejen inom big-game fiske. De drar visst fisk som inget annat. Vi ser några mai-mai(?) och upptäcker även ett par spjut (svärdfiskar) som spanar in våra beten, men det faller tydligen inte riktigt i smaken.

Vi trollar vidare och fortsätter fånga en hel del mindre tonfisk och några barracudor. Fram mot eftermiddagen börjar vår övervintrande tyska hippi tillaga en lunch. Han väljer att göra det enbart iförd ett par Adidas-tanga, förmodligen mest för att han vill visa upp sin piercade bröstvårtor som tillsammans med den utsläppta frisyren ger ett nära på oseriöst intryck rent kockmässigt. Maten smakade det estetiska till trots helt fantastiskt gott och bestod av rykande färsk tonfisk, lite ris och någon brödvariant. Vi anländer till slutdestinationen strax innan det mörknar. Vi ska meta lite på kvällskvisten innan det är sovdags. Mossing fångar en long tom som är något av en exotisk variant av vår näbbgädda. Den mätte över 105cm och var därmed ett fint exemplar. Vi siktar främst på hajar med våra meten, men de verkar inte intresserade. Jag svingar lite poppers ut från båten, det har redan blivit mörkt. Mitt i invevningen plaskar det till nått djävulskt, det låter som om en hel flock gnuer korsar oceanen, men inget händer? Det plaskade nära min popper men vad det var eller om det försökte döda den har jag ingen aning om. Resten av båten slumrar snart till och är sådär charmigt båtberusade precis som brukligt i Thailand. Själv kan jag inte sova utan går fram och tillbaka på båten och filosoferar. Bestämmer mig för att bottenmeta lite. Firar ner ett tackel med några små fiskbitar på. Det tar en stund innan det nappar, det är kolmörkt och tyst. Jag börjar veva upp och kan i skenet av en svag lanterna urskilja en märklig fisk. Piggar överallt och den ser verkligen uppenbart giftig ut. Jag håller fisken i linan och kikar på den mystiska varelsen. Ingen aning om vad det är, den ser helt livsfarlig ut. Bestämmer mig för att kalla in experthjälp, går till tanga-tysken och frågar vad det är som hänger i linan. Tanga-tysken tittar på mig med trötta ögon och säger ”wery tierd now, we do that tomorrow” sen vänder han sig om och snarkar vidare. Jaha!?. Lyckas efter några om och men hålla fisken mellan två skärbräden och dra ut kroken med den längsta tången jag hittar. Kastar fisken i havet igen och bestämmer mig för att sluta meta. Har än idag ingen aning om vad det var jag fångade.

När vi vaknar på morgonen vill det sig inte bättre än att vårt avlägsna rev invandrats av japanska dykturister som simmar runt harpunerar valar eller vad de nu brukar pyssla med. Så typiskt japaner att ta för sig och tro att de äger hela stilla havet. Vi gör ett försök att trolla lite på sidan av revet med det dyker snart upp fler dykbåtar så vi styr hemåt istället. Vi riggar ut lite rapala magnumar och kör trolling hemåt. Det hugger ytterliggare några fler barracudor men ingen med riktig storlek. Efter ett tag kommer ett hugg som får tiagra rullen att sjunga toner vi inte haft glädjen att höra förut. Jag får spöet i handen och kan i samma stund se en stor sailfish (svärdfisk med jättestor ryggfena) fullkomligt flyga fram över vattenytan. Rullen nästan övervarvar och jag myser. Då dyker en nybajsad mossing upp, han har suttit på toaletten (man gör det ofta i thailand) och poängterar att det faktiskt var hans hugg. Han har rätt, med darrande underläpp lämnar jag över spöet. Fighten som kommer är inte så mycket att hurra för, fisken tog ut sig ganska rejält i första rusningen. Mr blå poängterar att vi måste ta det försiktigt, sällan sailfisharna hugger på wobbler, och krokarna sitter förmodligen dåligt ute i svärdet. Ganska snart kan vi få tag i tafsen och bryta ombord en rejäl sailfish. Minns jag rätt vägde den 28kg och var ca 240 cm lång? Jäkligt frän var den i alla fall. Då vi köpt en rabatterad tur skulle den avlidas, fisken skulle säljas till fiskmarknaden för någon oansenlig summa pengar, detta för att ligga och se frän ut på någon fiskresturang. Tydligen äter man knappt sailfish i Thailand, men man använder dem ofta i skyltfönstren för att övertyga västerlänningar om att det är på just deras seefood-bufe man ska bli magsjuk.

Vi återvänder till hamnen och är helt klart nöjda, många upplevelser rikare. Förutom de landade fiskarna får vi även se en brutalt stor manta simma runt båten. Vi stiftar även bekantskap med en blåsfisk. Fruktansvärt underhållande varelse, lite som en kamakazie pilot, fast den startar i vattnet och åker mot ytan, och jag tror dess möjligheter att döda något när den bryter ytan är stark begränsade, men den delar kamakaziepilotens ganska unika självmordsbenägenheten under den okontrollerade uppstigningen. Många fiskar dör av någon dykarsjuka variant efter att de på detta geniala sätt flytt fältet.

Tur 3
Jag känner mig inte helt färdig med fisket, jag bestämmer mig för att försöka en gång till innan vi åker hem till Sverige. Mossing åker på dyktur istället och får simma med både valhajar och mantor… Jag åker ut med Thailändare vars namn tydligen är förvånansvärt likt mr kyckling på Thai. Ingen aning om så var fallet, men vi kallar honom i brist på annat för mr kyckling. Mr kyckling och jag kommer överens om att det är stora fiskar Anders vill fånga. Sailfish och kingfisk barracudor osv osv. Vi hoppar i mr kycklings båt och vi tar sikta mot vad jag tror är en ganska grund sandbotten, firar ner en varsin häckla och firar snart upp några små silliknande fiskar. Vi fiskar ganska mycket sillimitationer och jag börjar ana missförstånd igen. Men mr kyckling visar att vi övervunnit språkbarriären och förstår varandra till fullo, han pekar utåt mot måsar som dyker för blotta livet och säger kingfish tätt följt av massa annat jag inte förstår. Jajjamensan säger jag leende och förväntansfull. Framme bland måsarna kan jag konstatera att det för det första inte är några vanliga måsar, de är sanslöst snabba, och ännu snabbare är betesfisken och ännu ännu snabbare är fiskarna som jagar betsfisken. Stora områden av jagande fisk åker runt i faslig fart kring båten, det bara smäller till så är de 100 meter bort.

Mr kyckling börjar tackla våra två spön. Groteskt stora saltvattenshärdare pennrullar och 5fots spön med action som en vedklabbe är det som ska användas. En enkelkrok fäst i några decimeter vajer knyts på linorna, vi sätter enkelkroken i ryggen på betesfisken och skickar ut några meter lina. Sen bygger vi ett flöte av en frigolitbit, vi fiskar alltså mer eller mindre med betesfisk och frilina. När vi kommer till andra spöet visar det sig att det är trasigt, det går inte att släppa ut lina. Mr kyckling tycker det är helt okay med ett spö. Jag letar fram mitt resespö som jag smög med mig, ett 4delat 9 fots 40-80 gram spö med en calcutta 400 på. Mr kyckling tittar på mig med en blick jag anar att killarna i pridefesivalen får ofta, mr kyckling var inte imponerad, flätlinan var inte något mr kyckling trodde speciellt mycket på. I mr kycklings ögon var min utrustning ett muminspö. Jag fick dock hänga ut det och hoppades att jag skulle kunna visa att man kan uträtta stordåd även med nedskalad utrustning.

Sen började väntan, det var ruskigt jävla varmt. Jag drack vatten för blotta livet och höll på att dö av värmeslag under soltaket på longtailbåten. Mr kyckling satt i solen och rökte något som gjorde honom allt gladare. Timmarna gick och jag tror jag slumrade till i min kamp för överlevnad. En munter mr kyckling väckte mig, det knarrade till i den kraftigt överdimensionerade pennrullen. Mr kyckling gjorde mothugg och gav mig senare spöet. Det gick inte att veva, slirbromsen var åt fanders och den gick inte att ställa hårdare. Mr kyckling fixade dock biffen och började handveva in min potentiella storfångst, jag fick order om att veva in alla lina han drog in, så lite delaktig var jag. Efter den föga upphetsande fighten kunde vi håva en 9kg kingfish, en fräsig fisk som nog hade gjort sig på vettig utrustning. Strax efter att vi landat fisken så är det dags att dra sig hemåt. Jag får halva fisken och mr kyckling tittar lite bister på mig när dricksen uteblir. Jag lämnar min halva till thaifolket i dykshoppen som bjuder till på grillad kingfish, sällsynt gott!

Ismete på norsk fjord!

2010-02-16T12:12:00.000-08:00

Ranchägaren ringde på fredagen och undrade om det inte var på någon norsk fjord söndagen borde spenderas. Jag kunde inte annat än att hålla med, något bättre sätt att fira alla hjärtans dag kunde jag inte komma på. Även Stefan K slöt upp på expeditionen. Efter lite efterforskningar stod det klart att sandefjord, det var stället det. Enligt rykten hade det fångats både fina torskar, koljor, olika plattisar och några formr av haj och rockor. Några batterier återfanns ej i kameran så berättelsen blir helt och hållet textbaserad.

0430 reste vi från kil och styrde kosan mot Norge. Jag hade prioriterat att sova 10 minuter längre (vilket gav hela 3h sömn...) och därför hade jag ingen massäck med sig. Det styr vi på en 24h mack tänkte jag världsvan som man ändå är. Det visade sig lättare sagt än gjort, ingen 24h mack dök upp (lite väl enkelt att handla redan i Karlstad eller Grums, "det kommer säkert en till") Jag slumrade till och väcktes vid en mack någonstans i vårt Norska grannland... Det var en kostnadsmässigt avskräckande upplevelse att proviantera på en norsk mack, lyckades till slut handla en panino? som var någon form av varmt bröd och en korvskiva, 59 norska och en liten choklad bit för 22nkr, sen var jag klar.

Efter ett tag vaknade jag igen, då väntade vi på en färja. Det var länge tämligen osäkert om det skulle komma någon färja, men tillslut trotsade färjan den kraftiga strömmen och de otaliga isflaken och skjutsade oss över. Väl på andra sidan var det inte helt kristallklart vart vår fjord egentligen låg. En första oroväckande faktor var det faktum att det var öppet vatten på det mesta i havsväg vi såg. Vår fjord dök turligt nog ganska snart upp och vi kunde konstatera att det stod partytällt på isen, norskarna vet hur man myser de.

Nästan alla Norskar satt nära land. En av de mest grundläggande reglerna inom fiske är och förblir att det alltid är bäst längre ut, så vi bestämde oss för att lite ödmjukt visa precis vart skåpet ska stå. Vi gick förbi de mängder av flexnäs som återfanns på isen och gick mot djupaste delen och brantaste kanten, mot det bästa stället. Väl där började vi penetrera isen med våra 150mm borrar. En liten disskussion uppstod hur vi skulle landa eventuella rockor genom våra 150 hål. Ranchägaren löste det hela genom att insiktsfullt förklara att man kan göra "pizzan" dvs rulla ihop dem och dra upp den ur hålet. Nöjda med infon började vi fira ner diverse kreationer under isen.

Ibland känns det som man underskattar fisk i havet. Är det abborre man fiskar så ska det var tunna linor och små beten, gärna mormyska... Är man i havet är det dock fritt fram att använda jättestora pirkar och häcklor agnade med jiggar, fiskbitar osv osv. Ranchägaren han inte mer än fira ner sitt tackel innan vippan signalerade hugg. Första fisken under lilla norge km visade sig vara en magnifik Glyskolja(tror jag) på bortimot ett hg. Ranchägarens spön fortsatte dra hugg medans jag och Stefan öppnade lite försiktigt genom att kamma noll.

Ranchägaren drar några vittlingar, jag får också några. Storleken lämnade mycket att hoppas på. Stefan avbröt oförstående Vittlings KM med en torsk på någon decimeter. Det smånappar lite mest hela tiden, men det är riktigt små fiskar. Jag lyckas fånga en knot på något hekto, den såg i alla fall ganska ball ut:) Att fånga en knot öppnar även för den fantastiskt roliga frågan "är det knot?" varje gång det hugger. (Engelsk utal på knot då)

Efter hårda överläggningar om eventuellt platsbyte bestämmer vi oss för att flytta oss inåt Vi får ta prestigeförlusten och åtevända till flexnäs domäner. Vi laddar ut prylarna igen, denna i gång precis i utkanten av flexnäs koncentrationen. Djupet är mellan 30 och 46 meter. Jag laddar på lite större sillbitar (Ranchägaren har med en kassa Gullmarsill) och firar ner några ismeten. Efter ett tag signalerar det hugg, ett hugg som fäller vippan! Herrejösses, nu kan det vara vad som helst tänker jag och springer märkbart oberörd fram till spöt. Jag gör mothugg och möts av en tyngd några snäpp värre än det jag hittills känt på under dagen. En torsk på massiva 0.92 kg får syna isen. Ranchägaren och Stefan försöker desperat kontra men det närmaste de kommer är en riktig babytorsk på 0,82.

Norskarna verkar inte få särskillt mycket fisk de heller. Vi enas om att det "nog är en sån dag". De flesta norskar verkar sitta på 15-30 meter på lite plattare bottnar, så förmodligen har det ju nappat där någon gång i alla fall. Det fortsätter nappa lite för oss, vittlingar, torskar och glyskoljor(kanske) är det som hakar på. Stefan fångar inte en enda glyskolja, det känns tungt för han. Det är lite för Glyskoljorna man åker till sandefjord som jag och Jesse brukar säga. Vi plockar ihop grejerna strax efter 1600 och börjar vår resa hemåt. Jag somnar illa kvickt... Lilla norge KM blev inte den riktiga succe vi hoppats på, lite större fiskar hade varit välkommet. Man kan dock inte få allt utan man får vara glad över en trivsam alla hjärtans dag i exotiska Norge.

Får se när det kan bli något fiske nästa gång. Ovanligt fullt på schemat, kombinerar en kurs i skolan med att göra praktik på skatteveket i Örebro. Långa dagar (tidskrävande transport) kombinerat med fullständiga oförmåga att lägga sig i tid suger energi och omöjliggör det i studentkretsar så fördelaktiga vardagsfisket. Får se om det kansde blir något fiskarfänge i helgen.

Inte en fisk...

2010-02-05T14:38:00.000-08:00

Efter att ha plockat ordning på mörtarna åkte jag mot den tilltänkta fiskeplatsen. Det såg snöigt ut, det össnöade(?) hela vägen till sjön. På vägen ner mot sjön fick jag släpa släden i nedförsbacke, en varningsklocka kan tyckas. Men jag ville fiska och tänkte att det nog löser sig på hemvägen, då är det ju uppför. Tog mig tillslut ut på isen och började gå mot fiskeplatsen. Inte så farligt med snö på isen jämfört med på land, strax över en decimeter kanske. Det hela förlöpte relativt smärtfritt och jag kunde snart börja loda in mig. Efter massor av hål åt alla möjliga riktningar kunde jag lokalisera mig, det är rejält mycket svårare att hitta någonting från is än från båt med ekolod och gps...

Så vid strax före 10 hade jag alla prylar ute och då började den långa väntan. Det slog mig hur hopplöst overksam man är under vissa typer av ismete. Har man ett område man vill punktmarkera blir man mest sittandes, finns liksom inget att göra. Är det händelselöst på trollingen kan man alltid svänga lite och rita en giraff på plottern, leta efter alldes för grunda grund och liknande. Vid ismete blir man väldigt stilla, fiskar man själv blir det väldigt tråkigt väldigt fort.

Testade att höja upp mörtarna lite så de skulle synas i det lilla ljus hålen klarade av att frambringa i det vintermörka vattnet under den snötäckta isen. Sånär på ett blindfäll hände inget. Blindfället gjorde förvisso den här turen till en av de bättre jag haft på sjön, vanligtvis fäller det inte alls, överhuvudtaget.

När klockan var 1620 hade jag fortfarande inte haft ett hugg. Jag packade ihop och begav mig hemåt. Då slog det mig, det är ju nedför som är lättare... Uppför kommer bli hårt, och det blev det, nådde en puls vi ekonomer inte alls är vana. Kom några meter, sen fick jag vila, kom några meter, vila osv osv... Blev rejält ismete mätt, nu kan man nog klara sig utan idiotfiskeprojekt någon vecka till.

I morgon blir det lite socialt fiske på Alstern, korvgrillning och gösmete med fokus på korvgrillning. Mig veterligen finns inga uppförbackar i närheten och tillsamans med lite trevligt folk tror jag på en toppendag.

Stilltje...

2010-02-03T08:32:00.000-08:00

Kan börja med att varna fiskeintresserade läsare att det här inlägget inte kommer vara mycket att ha. Det händer nämligen inte mycket nu, eller ja, det snöar förvisso ganska mycket, så nått händer ju. I övrigt är det en tämligen händelselös period, det har inte blivit något fiske på senaste. Faktum är att jag bara fiskat två gånger sedan nyår, det är någon form av all time low.

Däremot har jag hunnit med den årliga skidresan som blivit tradition i och med att den genomfördes för andra året i rad. Platsen var Vemdalen och tidpunkten var lämpligtvis Student Ski-week. Har dock fortfarande inte riktigt blommat ut som utförsåkare. Jag är ganska dålig på att svänga höger samtidigt som jag överhuvudtaget inte kan svänga vänster. Inte heller vågar jag åka rakt fram då det resulterar i en alldeles för hög hastighet som alla människor med sunt förnuft inser att människan inte var menad att uppnå under transport på snö. Min åkstil blir därmed ganska defensiv och händelselös. Veckan bjöd ändock på sina höjdpunkter, bla fick jag se en naken man springa ut igenom dörren utan att öppna den, med en krossad ruta, ett förvånat flin och en småtrasig axel som resultat. Hade även det tvivelaktiga nöjet att agera överlevnadscoach åt en annan man (faktiskt naken han också) som vomiterade och gjorde nummer två samtidigt med öppen dörr.

I övrigt är det som sagt stilltje. Har ägnat några händelselösa timmar åt att söka några jobb inför studiernas slut i Juni. Det känns lovande. Vanligtvis efterfrågas en medarbetare med: Akademisk utbildning, social kompetens , gillar människor, självgående , kunna jobba under press, flexibel, minst livstids brancherfarenhet samt förmågan att flyga och även röntgensyn är meriterande. Shit, sånna verklighetsfrånvarande önskelistor är knappt ens okay att skriva till tomten.

Skrev ovanstående igår (men publicerade aldrig?), idag känns det bättre, sätter mig snart i bilen:) Dax att släpa sig igenom snön för att fiska lite gäddor. Rapport kommer tids nog.

Ismete Lördag och Söndag

2010-01-18T16:06:00.000-08:00

Så var då ismete premiären avklarad. In i det sista var det osäkert var vi skulle ta vägen. Finns några projekt sjöar som vore intressanta att testa. Att ismeta gös på fullt främmande sjöar är dock vanligtvis förenat med total avsaknad av just gös. Vi var inte riktigt beredda på det, premiärpass är till för att skapa mersmak, en mjukstart liksom. Därför valde vi valde att förlägga vårt fiske på en sjö där vi hade hyfsat fiske förra vintern. Kanske inte något mängdfiske, men ett flertal fiskar över 4 kg och Adam toppade med en gös på 5,9 kg, detta på två eller tre pass om jag minns rätt.

Vanligtvis brukar gösarna hugga på någonstans mellan 6-10 meter. Förra året förklarade jag omsorgsfullt upplägget för Adam som dock ändå skulle ha några spön på grundare vatten, 3-4meter, trots att man bara får smågäddor där. Förra året kunde 5,9 kg gösen och även några fler gösar tillskrivas Adams något grundare hål, jobbigt när folk inte lyssnar:)

I lördags var vi tre personer som vandrade ut mot gösarna. Vägen ut var precis som brukligt kantad av stundom dubbelis och stundom snö och vatten. Vi försökte leta efter Vargstigar på sjön, ofta uppstår stigar vältrampade som motorvägar när Sveriges massiva vargstam patrullerar glesbygden i jakt på något ätbart. Ingen vargstig hittades, vi fick göra en egen stig genom eländet. Adams stridsvagnsliknande släde möljde dock över hindren likt en tysk pansarkolon, det hela förflöt smärtfritt. Stefans släde hade större problem, och la sig på rygg likt en fransk infanterist när dubbelisen blev för mycket.

När vi anlände till den tilltänkta fiskeplatsen spred vi spöna över förra årets heta område. Döm om min förvåning när Adam gjorde samma misstag i år igen, två spön hamnade över 3-4 meters djup:) De djupaste spöna sattes över ca 12 meter och höjdes upp lite grann. Det brukar kunna gå att fånga någon gös även pelagiskt. Jag brukar vifta bort lite snö runt de hålen och motivera det hela med att gösar som simmar runt och letar mat i mellanvattnet nog är mer på bettet och gillar att mörtarna syns lite. Det funkade i alla fall en gång.

Vid strax efter 0900 hade vi ute våra spön, första hugget lät vänta på sig. Först strax före 11 plingar det till i ett av Adams grunda spön. Han springer dit och känner efter, något håller i mörten. Mothugget resulterar i fast fisk och efter en kort fight på ca 3 meter syns en gös i hålet! Ännu en gös i fel hål!? När undantaget börjar bli regeln kan det vara dags att överväga taktikbyte, men det ingår inte riktigt i det Värmländska kulturarvet att vara öppen för förändring. Undertiden som Adam drillat har det fällt även på spöet bredvid! Jag får en gös i handen och Adam springer vidare till nästa spö. Även där är det fast fisk efter mothugget, en gädda på runt kilot återutsätts snabbt. Gösen vägde ca 3 kg och dagen kändes lovande.

Strax efter gäddan fäller även ett av mina spön, men jag misslyckas med att kroka den. Även nästa hugg missar jag. Sen är det dött en bra stund. Efter lunch fäller det några gånger igen, på både Adams och mina Spön. Stefans mörtar förblir lika orörda som grönsaker på en riktig mans tallrik. Adam fångar ännu någon liten gädda och jag fortsätter att bomma mina fiskar... Måste kanske förändra mitt gös-tänk. För tillfället består det i lätta sänken, långa nylon/fluo tafsar, en 4ans trekrok och bamse mörtar. Jag har alltid noterat flest hugg på stora rörliga beten när jag ismetat gös. Problemet är att det krokar katastrofalt dåligt, framförallt på mindre gösar (tror jag, de jag har landat har varit större i alla fall). Samtidigt var det ju det där med förändring:) Stefan räddar tillslut äran med en gös på ca 1kg, den återutsätts och får gå på tillväxt. Det innebär att den enda som inte fångade något var undertecknat... Klockan 1530 viker vi ner oss och motionerar oss mot bilen.

Söndagen:
Söndagen åker vi till samma ställe igen, tanken är att lördagen nog bara var ”en sån dag”. Söndagen är säkert bättre. Vi har bytt ut Stefan mot Kung Kursu. Vi är på plats tidigare och grejerna är ute redan 0820. Första timmarna är det lugnt och stilla. Första hugget kommer strax före elva. Det är ett av mina spön som fäller. Jag springer dit och känner försiktigt i linan. Något tuggar på min mört, jag väntar, men inget händer. Tröttnar tillslut och laddar på ett mothugg, mothugget möts inte av något. Kroken har ryckts ur mörten… Laddar på en ny mört och väntar. Det fäller snart igen men ännu en gång misslyckas jag med att kroka. Mörten följer med upp den här gången och av bitmärkena att döma är det en liten gädda som försökt sätta i sig en lite väl stor mört. Tredje gången det fäller lyckas jag kroka en gädda på ca halvkilot, måttligt spännande fisk att veva upp. Adam missar något hugg i samma veva.

Söndagen utvecklar sig till en sällsynt seg dag, inget händer. Det verkar inte bättre än att även söndagen är en ”sån dag”… Det blåser och är kallt. I brist på fäll att springa på för att få upp värmen utvecklar vi en ny sport. För den oinvigde kan man lätt få känslan av att det uppstår en homoerotisk stämning under utövandet, men kan coola killar brottas i kalsonger på TV borde vi kunna komma undan med det här. Så här gör man: armarna skall in i flytoverallen, dvs man får inte ha dem i ärmarna. Sen brottas man, eller man mest välter okontrollerat. Det är sedan en ganska svår procedur att ta sig upp från isen i en flytoverall utan att använda armar, och varm blir man.

Efter lunch fäller det igen, återigen på mitt spö men ingen krokning. På väg tillbaka till ”base camp” ser jag att ett spö över lite djupare vatten har fällt. En mört på ca 8 meter har lockat till hugg, spännande! Jag känner efter men det känns tomt? Drar flera meter innan jag känner motstånd. Något håller i mörten! Vevar in löslinan och viftar lite med spöet, fast fisk! Fisken kommer med ganska snällt, men tungt, det känns lovande.. Pumpar den allt närmre hålet och snart kommer en gössida glidandes under isen, fisken ser rätt bra ut hinner jag tänka, sen sitter mörten fast i iskanten och gösen är någon helt annanstans. Den klassiska kroken i iskanten har inträffat, gösen har krokat av sig själv mot iskanten, skit! Svårt att säga hur stor den var, men det var en skaplig gös i alla fall.

Det händer inte så mycket mer utan vi packar ihop grejerna vid strax före 16. På vägen hem stannar vi på Pizzeria Lusten i Forshaga och avnjuter en nostalgisk måltid med minnen från Gymnasietiden. Utan tvekan dagens höjdpunkt.

Ismete premiär i morgon!

2010-01-15T16:43:00.000-08:00

I morgon är det dags för detta substitut och otyg som kallas ismete. En tålamodsprövande sysselsättning som vanligtvis kantas av snö, väta och dubbelis som tillsammans resulterar i en ständigt vältande mörthink. Frusna fingrar, frusen Anders och små vassa krokar precis överallt.

Ändå är ismetet och alla olägenheter ett nödvändigt ont för att överleva tills dess att det går att rampa båten igen. I morgon fiskar vi Gös, bamsegösar som gider runt med kaxiga leenden och letar mört. Bamsegösarna stortrivs i kolmörker under ett tjockt snötäcke, det är planen. (får vi en stor gädda är det möjligt vi fiskar gädda med just det spöet)

Kommer förmodligen bli fiske även på söndagen. Rapporter kommer framöver. Till dess säger jag som brukligt: Akta er för Vargen!

Ett litet förtydligande och någon kommentar.

2010-01-06T12:51:00.001-08:00

Oj, här tog det fart, kanske är jaktbloggare man ska bli, verkar vara mer fart på området:) Väljer att göra ett nytt inägg, min blogg, my rules. Ska försöka förtydliga lite vad som stör Anders, varför detta lilla utbrott tog plats. För er som tycker jag bara pratar dynga, ha tålamod, om det slutar vara så kallt/isarna går upp har jag snart inte tid att skriva mer rovdjurskramande inlägg.

Jag kan egentligen inte påstå att jag är någon gigantisk motståndare till vargjakt, förr eller senare behövs den säkert. Som jag skrev i förra inlägget så ser jag det naturligt att man skjuter individer som beter sig mystiskt. Att skjuta problemvargar är inte problemet. Att skjuta genetiskt dåliga vargar till förmån för friska invandrare låter också ganska sunt. Vad jag ogillar starkt är jägarnas enastående förmåga att göra vargproblemet så mycket större än det verkar vara. De gör den största höna av en obehaglig fjäder.

I min lätt fördomsfulla värld finns det bland många jägare ett stort sug efter att utrota vargen helt, huvudorsaken till detta torde vara att det är roligare att skjuta en älg än att titta på ett älgkadaver. Skjut Gräv Tig mentaliteten är obehagligt utbredd bland jägarna. I min lätt fördomsfulla värld är den här hetsjakten ett första steg i den riktningen, ett steg som gick att ta tack vare en överdrivet blodig stig fabricerad av duktiga lobbyister från en fanatisk jägarkår.

Att tala om jägarna som en liten grupp är kanske felaktigt jämfört med andra intressegrupper. I relation till Sveriges samtliga invånare känns dock de 270 000 starkt färgade jägarna som en högljudd tonåring som nu äntligen skrikit sig dit de vill. Att pressa fram en hetsjakt på varg genom att förstora förhållandevis hanterbara problemen, det irriterar mig.

Jägare har alltid viftat ifrån sig allmänhetens åsikter genom att så fint förklara att folk i stan ska sköta sitt. -Släpp en varg i riksdagshuset får vi se hur roligt de tycker det är!. Skrattar den allsmäktige karlakarlsjägaren innan han häller upp mer konjak i kaffet. Så fort man bor i glesbygden (och inte är ute i en båt då tydligen), ja då kommer vargproblemen som ett brev med posten. Det hela är, blåst ur proportion…

Som arbetsledare Magnus påpekade är det faktiskt förbjudet att jaga från fordon, det framgick inte av mitt inlägg som därför kanske är en aningens missvisande. Fordon får inte heller användas till att förfölja eller genskjuta vilt. Det finns förvisso undantag som innebär att man får transportera vissa vapen på snöskoter, men jag känner mig övertygad om att görs det något fel på området finns där säkert någon paragrafryttare i skogen som rapporterar incidenten.

Hörde precis att de sista vargarna som dödades i Gävleborg hade 8 valpar. Detta tillsammans med att det sköts en varg för mycket i Dalarna känns betryggande. Förhoppningsvis behövs inte så mycket till anfall om jägarkåren fortsätter göra självmål. Kanske slipper vargarna okontrollerad hetsjakt nästa år.

Vad tycker bladhbloggen om vargjakt?

2010-01-05T09:43:00.000-08:00

Så har vi då äntligen fått börja jaga varg, och tur var väll det. Den enorma vargstammen har växt till över 220 individer i det lilla landet Sverige. Ett tag såg man vargar överallt här i Värmland. De gick i stora flockar och länsade glesbygden på tamboskap, småbarn och inte minst jakthundar. Det är en hemsk tid vi gått igenom, men nu när vi skjutit av ett 20-tal bestar kanske livet kan återgå till det normala. Kanske vågar jag mig ut genom dörren igen?

Man behöver inte läsa många jakttidningar innan det tycks uppenbart att jakthundar är vargens absoluta favoritföda, har en varg väl smakat väldresserad drever, ja då duger det inte med vanligt vilt igen. I jaktpressen är det inte helt ovanligt med stora blodiga bilder på massakrerade jakthundar. Hemska bilder, det är jag den första att hålla med om. Det måste vara en fruktansvärt att förlora en jaktkamrat som det investerats massor av tid, kärlek, energi och pengar i. Att jaga med lösgående hund på Vargens bakgård tycks alltså farligt, en risk man ogärna tar, ett argument som vid första anblicken faktiskt håller för att knäppa några vargar.

Samtidigt kan vän av ordning ifrågasätta om det finns några andra risker när man jagar med lösgående hund? Kan det möjligtvis vara så att jakt med lösgående hund innebär vissa risker? För att undersöka detta använder vi oss av försäkringsbolaget Agrias statistik över skadade/dödade hundar under perioden 1997-2007. (Behandlar förvisso alla hundar, och inte bara jakthundar.) Utav samanlagt 12 851 dödade/skadade hundar ser vi att hela 97 % av fallen gick att härleda till trafiken. 2 % avsåg vådaskjutning och 1 % gick att härleda till attacker från vilt. I de fall där vilt skadat/dödat hundar är den selektivt jakthundsätande vargstammen inte alls särskilt imponerande. Under perioden rapporterades det in 122 fall där stora stygga vargen varit gärningsman. Övriga vilt får följande poäng: Älg 64, lodjur 34, björn 19, örn 15 och ”ospecificerade vilda djur” får dela på 126.

Det är kanske inte helt rättvisande att titta på ett enda försäkringsbolags siffror, men det ger ändå en fingervisning om ungefär hur mycket livsfarligare vargarna är än övriga faror. Även en B-student i ekonomi som jag själv kan med hjälp av dessa siffror göra den smått pinsamma upptäckten att det skjuts fler hundar än vargarna äter upp. För att inte tala om hur många hundar som dör en tragisk död under någon bil. Ändå är det av någon mystisk anledning mycket sällan vi får höra om jakthundar som råkat ut för trafikolyckor, eller jägare som i sin iver att avrätta något skjutit fel djur. Man skulle lite drastiskt och förhastat kunna påstå att det målats upp en lite väl röd ring runt Vargen som jakthundens fiende nummer 1.

Det finns naturligtvis fler genomtänka argument för att jaga varg. Mitt personliga favoritargument till varför vi bör jaga varg att de gillar att äta människor, framför allt småbarn. Småbarn tycks tillsammans med dyra jakthundar vara den absoluta favoritfödan om man är hungrig som en varg. Det finns faktiskt dokumenterade fall i Sverige där varg dödat människor. För att styrka detta påstående behöver man bara bläddra i några gamla kyrkböcker från 17-1800talet. I dessa är det inte helt ovanligt att vi kan läsa om blodtörstiga människoätande vargar på ena sidan, och att Näcken rövat bort några barn på nästa. En mycket aktuell och sällsynt trovärdig källa som på ett föredömligt och rättvist sätt speglar dagens förhållanden.

Visst, det är inte omöjligt att vargar faktiskt dödar människor. En undersökning visade att det hänt 4 gånger i Europa de senaste 50 åren, samtliga i Spanien. Vi kommer att behöva mycket ammunition om vi ska anse alla djur som dödar mer än 4 människor/50 år som livsfarliga. Gissningsvis tex: Hästar, kor, getingar, ormar, spindlar, myggor, hundar osv. Listan blir nog rätt lång och en riktig utmaning för jägarkåren.

Ett nyligen uppkommet argument är den blivande klassikern: - Vargstammen är för stor, långt mycket större än 220 individer, annars skulle vi aldrig kunna ha skjutit så många på så kort tid! Man syftar då till att vi ”fiskade fullt” på varg redan första dygnet. Jag vill påminna om att vi mer eller mindre lyckats utrota vargstammen förut, det gjorde vi utan mobiltelefoner, gps:er och riktigt gott kaffe. I veckan åkte 12 000 jägare ut med snöskotrar, fyrhjulingar och säkert stridsvagnar, på ryggen hängde en välpolerad dubbelstudsare. Det borde ge oss bättre odds än förra gången. Jag är som ni kanske redan anat ingen jägare men jag misstänker att även Vargar lämnar spår i snön. Att hålla koll på ungefär vart de håller hus en sån här vargavinter torde inte vara någon oöverkomlig svårighet. Jag tror det var raka spåret mot vargflocken som gällde när startskottet gick…

När jakten väl genomfördes gjorde den det på ett mycket genomtänkt sätt. Ett av huvudargumenten för att skjuta varg (om vi bortser från de kopiösa mängder jakthundar och småbarn de äter) var att den svenska vargstammen är inavlad. Jag har sett ”sista färden”, jag förstår att inavel inte blir bra. För att säkerställa att rätt individer skjuts känns det vettigt att lite spontant släppa 12 000 licenser till hämndlystna jägare. Förmodligen har de koll på vilka djur som bör skjutas och förmodligen kommer de låta bli att skjuta en ”frisk” varg till fördel för en svagare som kanske aldrig dyker upp. Att dirigera, koordinera och rapportera för 12 000 jägare vem som skjutit vad var, vika vargar som är bekräftat skjutna och vilka som irrar runt med en kula i benet, det tycker jag verkar svårt. Vargjakten ser i alla fall på åskådarbänk betydligt mer ut som en framhetsad vargslakt.

Kanske drar jag det för långt när jag jämför rovdjurspolitiken med vår fullständigt retarderade fiskeripolitik, men jag börjar se likheter. Jag ser två extremt starka och välorganiserade kårer som i mina ögon fått för mycket att säga till om. Jag ser yrkesfiskarna och jag ser Jägarna. Det handlar om grupper som ur ett samhällsperspektiv är ganska små, men där extremt starka lobbyister kört över det svaga motstånd en tämligen ointresserad allmänhet erbjuder. Precis som kortsiktiga yrkesfiskare nätat politikerna i sin jakt på de sista torskarna har nu jägarna lagt koppel kring samma förvirrade politiker för att driva igenom sin egen intressepolitik.

För att understryka att jag inte är någon fullständigt fanatisk inskränkt vargälskare (alltså en jägare, fast tvärt om;)) som vägrar inse att det kan bli problem med varg vill jag klargöra: Att skjuta individer som beter sig mystiskt, typ bor i folks soptunnor, det bör vara helt okay. Att skjuta vargar som attackerar tamboskap, eller annan egendom (typ fru) bör även det vara helt okay. MEN att använda löjliga argument för att hetsjaga på en fridlyst stam bestående av 220 vargar bör förbli icke okay.

Fiske Åmål söndagen samt måndagen. 4+1 godkänd.

2009-12-30T10:12:00.000-08:00

På annandagen slöt Don Jouan upp för en laxsatsning i mellandagarna utan dess like. Ett gediget snöande gjorde att vi fick spendera någon timme med att åka till kil och skotta fram båten inför söndagen. Det hela förflöt smärtfritt och vi kunde snart skymta en Crescent under snömassorna. Klockan 0600 kopplade vi på båten och styrde mot åmål. Temperaturmätaren visade -15 grader, kallt tyckte vi då men rena sommarvärmen jämfört med det som komma skulle.

I Säffle bestämde vi oss för att tanka, lite extra soppa är alltid bra, dumt att ligga på marginalerna. I säffle gled vi in under macken som är perfekt anpassad efter min båt. Bara centimeterar mellan masten och taket. Vi mötte några elgubbar som skulle åtgärda dalslands gigantiska elbekymmer. De tyckte vi var hårda och frågade om det verkligen gick att trolla när det var så kallt? Jajjamen förklarade jag världsvant och berättade att har man bara bra krut i batteriet och försöker undvika kondens i tanken så brukar det gå fint. De såg impade ut, vi var män i deras ögon. När vi tankat färdigt smög jag ut från macken men hörde snart ett et ovanligt olycksbådande "KLONK" ... Attans, macken var inte längre perfekt anpassad efter min båt, snön hade gjort det lite tight. Min mast gick fullständigt åt fanders och hela vår image såg inte längre lika världsvant ut. Vi klättrade ut lite smidigt och gjorde fast den avkörda masten med buntband runt ett relingsrör. Åkte sedan därfrån utan ett ord, elgubbarnas blickar var inte längre beundrande, de var idiotförklarande.

Fisket:

Väl i Åmål bestämmer vi oss för att knyta planerlinorna direkt i taket, det funkar skapligt. Lite låg höjd på pulklinorna resulterar i rejäla nerisningsproblem kring linutlösarna, men i övrigt är det inga bekymmer. Vi träffar ännu någon båt vi rampen och byter nummer med dess besättning. Kan vara fint att ha en livlina på sjön när det böjar gå dåligt. Rampen och Hamnen i Åmål är som vanligt föredömligt skottad och isfri, kanonbra! Vi bestämmer oss för att åka söderut mot Tössö, sjösätter prylarna och börjar leta fisk. Vid 10 snåret blir jag lite trött i ena ögat och bestämmer mig för en power nap. Don jouan får köra, Snart skriker han fisk. En trött Anders fightar en trött fisk och resultatet blir gädda på strax över kilot. Kanske inte det man vill ta av sig handskarna för... Strax efter drar det till lite bättre i ett innerspö. En Vildlax på gissningsvis 65cm har huggit över en actiondiscad lysskalle-löja med 80 gram bly. Laxen får snabbt friheten åter i det kalla vädret.

Vi kör vidare och snart hugger det på ett djupriggsspö. En bråkig fisk som rusar runt bakom båten. Det visar sig vara en fin fin lax på 6,3 kg som Don Jouan vevat upp. Fisken fann en löja i hemmamålad krippled skalle på 7 meter allt för frestande för att motstå. Vi trasslar lite efter fisken men avbryts av en glatt skrikande tekota rulle. Något har fattat tycke för en Ove-pimpad löjskalle målad i sal7 färgen. Fisken rusar friskt och går tungt en bra bit bakom båten, efter en spännande fight kan vi sluta håvnätet kring en kanonfin öring. Kanske inte i bästa kondis men den pressar ändå vågen till 6,5 kg och har en längd på runt 85 cm. Notera hårdrocks-posen

Sen blir det lungt ett tag. Vi fortsätter snurra i området och ser två andra båtar som drillar fisk på ungefär samma ställe. Det känns hett, vi letar oss lite längre norrut än vi fiskat förut. På kanten mellan 17-18 meter ner till närmare 30 står det mycket betesfisk, vi snurrar något varv och snart smäller det på ove pimpad skalle framför 30 gram bly. Fisken är inte riktgit i klass med de tidigare, men bjuder ändå på en segdragen tung fight. Jonatan fångat är en Öring som väger in på 3,8 kg. Vi börjar fundera på om det inte är dags för refrängen, men gör nått varv till, det brukar vara hett sista timmen. Snart suger det till igen, nästan på exakt samma ställe som den första öringen. En frusen rulle ger motvilligt ut lina till den hoppande fisken bakom båten. Jonatan som mycket gärna vill ha en 6kg öring (storfiskereg vikt) börjar skrocka om att "nu får du säkert en till". Han hade rätt, upp kommer en mycket välkonditionerad öring som presar vågen till 6720 gram, kanonfin fisk!

Bogsering:

Klockan har blivit 1540 och vi river grejerna, men avbryts av ett telefonsamtal. Båten vi bytte nummer med vid rampen har problem. Motorerna har dött! lyckligtvis ligger de bara några hundra meter från oss och vi kan snabbt glida dit och vara behjälpliga. Deras båt, en Rival/roccad 706 ligger och driver i vad som ser ut att vara ett härligt trassel av pulklinor planerspön. Vi håller oss på avstånd så de kan få upp allting i båten. De berättar att motorerna bara dött och nu gick de inte att starta. Något elfel gjorde att motorerna slutat ladda, eller något var fel med elen, enbart 9 volt kvar i batterierna. Hans dubbla 80 yamaha gav inte ett livstecken. Det fick bli bogsering till Åmål, en sträcka på kanske 8 distans...

Trots två Yamaha fick alltså Suzukin dra!:) Tänk på det när ni ska köpa motor;) Det blev en segdragen fantastsikt tråkig och ganska dunkel upplevelse att bogsera båten i 4 knop till åmål. Hade gärna sett att båten som gick sönder inte var så stor och tung:) strax över 2 timmar tror jag det tog... Man får vara lite behjälplig på sjön så här års, och annars också för den delen. Annars dör man nog ganska lätt.

Tisdag:

Dödligt trötta efter bogseringskvällen och fiskrensningsnatten satte vi oss i bilen och trailade till Åmål även på måndagsmorgonen. Vi hade sällskap av Team Wikström och Storfräsar-Strende. Vi trailade i Båten och spurtade ner til platsen vi fiskade på dagen innan. Det går anmärkningsvärt mycket fortare att åka sträckan utan en extra båt på släp. Vi sjösätter prylarna och kan snart konstatera att det är betydigt mindre med betesfisk på platsen än det var tidigare. Team Wikström rapporterar ganska tidigt in en lax på 75cm som slukat en löja bakom en vk2 falsher på 21 fot. Det verkar finnas fisk på platsen så vi väljer att stanna kvar. När klockan blir 10 är det åter dags för 10 tröttheten, 1000 är värsta tiden på dygnet, det går inte att vara pigg. Många är fisketurerna och för den delen även föreläsningarna som man powernapat under runt 1000. Så var fallet även idag, men jag hinner inte mer än slumra till innan Don Juan ropar fisk och börjar drilla en ganska snäll sävlig fisk. I samma veva hugger det på mitt innerspö, jag greppar spöet och i ndra änden sitter ännu en sävlig fisk. Inte en knyck fortplantar sig i spöet. Vi börjar ana ett dubbelhugg på gädda. Min fisk kommer först till båten och det är mycket ritkigt en gädda på några kilo. Fisken kan krokas av utanförbåten vilket jag tror dess ögon är tacksamma för. Mina frusna händer gillade också upplägget. Jonatans fisk närmar sig och vi ser att det blänker till, en identitetsförvirrad lax på 5 kg är det som visat sig. Fisken tog en Planerfiskad löja med jag tror 50 gram bly.

Sen är det dött, jäkligt dött. Ingen av de andra båtarna får något vidare. Vi bestämmer oss för att stanna ändå, det brukar som sagt komma en rusch på eftermiddagen. Efter några timmar rycker det till i ett innerspö! Men linutlösaren går inte att få att lösa ut och snart är fisken borta. Jäkla isproblem! Fisken högg en PLO VK skalle bakom 60 gram bly. Vi riggar om igen och fortsätter. Det hugger igen på samma spö men återigen går det inte att få loss linutlösaren och fiske försvinner... Bittert värre, vi suckar och riggar ut igen, då löser ett djupriggspö ut. En Toppskalle 737 som bara simmat några minuter har lockat fram en svårtrugad fisk. Fiskeländet lossnar dock den också. Livet är ibland inte bara hårt utan även orättvist. Förutom vår och Wikströms lax verkar många av de 7 båtarna kring oss ha gått bom, lite halvsegt fiske.

Tisdag Onsdag Torsdag:

Tanken var att vi skulle fiskat även tisdag onsdag och torsdag, men det var fördjävla kallt. Vi gick upp på tisdagen men möttes av 21,5 minusgrader på väg till båten. Vi skämdes lite när vi åkte hem och bäddade ner oss men kände ändå att vi växt som människor av detta sällsynt vuxna beslut.

Åmålsrampen är förmodligen helt körd nu, tjock is ända ut til fogden. Lillängshamnen är ungefär lika körd tror jag. Baggerud fungerar nog fortfarande, tänk dock på att bara för att det går at åka ut behöver det inte gå att åka in. Isflak kan komma fort och oväntat och jävligt fel så här års.

God Jul!

2009-12-24T01:32:00.000-08:00

Önskar alla en God jul! Försökte få till en fisketur idag men enligt min mor är jag oumbärlig och oersättlig under julfirandet så det är bara att åka hem och jula till det. Kommer fiska en hel massa mellan juldagen och Nyårsafton. Don jouan kommer på besök och vi ska hårdköra Vänern. Åmål eller skoghall blir det nog beroende på väder, vind och förmodad laxkoncentration:)

God jul alla!

Åmål idag!

2009-12-23T10:14:00.000-08:00

Passade på att doppa lite beten såhär dan före doppardagen. Fiskade tillsammans med UV-Eriksson och vi bestämde oss för att testa lyckan med Åmål som utgångshamn. Åmål (rampen vid Campingen) är fortsatt öppen, det börjar bli lite brist på öppna ramper. Mig veterligen går det att traila i vid lillängshamnen, baggerud och laxhall samt Åmål för den som är sugen.

Mäkta stolt över att äntligen ha hittat rätt på första försöket parkerade jag självsäkert utanför Ove:s hus och inväntade hans ankomst. Ett samtal senare var min prestation fullstänidigt tillintetgjord, Ove flyttade ju för nått halvår sedan... Snart var vi dock på väg på riktigt och styrde mot Kil som vi lämnade runt 0700. Anlände till ett snöigt Åmål och fick brottas med några isflak i rampen, Crescenten visade dock snart vem som var boss och skapade hänsynslöst vad Tyskarna brukar kalla "lebensraum" bland de ihopträngda massakrerade isflaken i hamnen.

I vårt kölvatten låg Hajpojken och Dilen som även de skulle leta på en dan före dan lax. Vi hade dock valt olika fiskeplatser, Hajbåten åkte österut i jakt på grönare gräs, vi åkte söderut. Vi möttes av ett ovanligt tillmötesgående vinterhav med nästan platt vatten och en helt okay temperatur. Vi susade neråt och var snart framme på fiskeplatsen. Vi riggade ut 10 löjor med lite olika skallar på lite olika djup.

Ekolodet börjar visa djup som inte finns på platsen. Efter att ha konstaterat att vattnet inte är 15 meter högre än det brukar, vi åker inte på en 15 meter hög våg, och det är inte 15 meter skräp under skrovet står det smärtsamt uppenbart att ekolodsgivaren fått en törn av ett isflak. Förvisso ganska lätt fiskat, men det ska fortfarande ner armar under vattenlinjer, kaaaaallt! Efter att ekolodgivarens fixats och armen skakats liv i får vi snart första hugget. Ett våldsamt skakande i ett innersspö med 80 gram plus vk skalle resulterar i absolut ingenting mer än en brutalt avrättat redan död löja. Vi letar vidare på platsen men det känns inte rätt och riktigt. Vi lämnar och åker vidare.

Eter lite puttrande får Ove hugg på en av sina pimpade löjskallar med egenhändigt gjorda hål och nagellack finish fiskad bakom 30gram bly. Första rusningen är det bra fart i, men sen liksom dör fisken. Den simmar med mot båten och flera gånger tror vi oss ha mist den. Det blänker dock snart till bakom båten och vi kan håva dagens första lax på 5,5 kg. Vi riggar ut och kör igen, eller jag försöker rigga ut men allt krånglar. När jag äntligen fått ut allt hugger en mås som lyckas kroka sig och tycks ha hamnat i en besvärlig sits då den plogar genom vattnet... Jag hatar verkligen måsar och har en lätt fobi för allt som flyger, vare sig det är taljoxar måsar eller havsörnar. Ove löste dock situationen och snart kunde måseländet flyga iväg för att kroka sitt dumma huvud en annan dag.

Nästa hugg faller för ännu en Pimpad Ove skalle fiskad med återigen 30 gram by framför. Fisken är dock alldes för liten och krokas av bredvid båten. Vi snurar vidare i området som verkar hålla lite fisk, ekolodet målar upp en mer lovande undervattensvärld. I elfte timmen, hugger det igen. Denna gång på ett Spruttspö med 80 gram och inte helt oväntat är det en pimpad Ove skalle som lockat till hugg. Efter en överdrivet omständlig håvning innefattande halvtgenomförda 180:is och fiskar bland djupriggsvarjar och runt alla möjliga och omöjliga linor kan vi håva lax nummer två: 5,7 kg vältrimmad Åmåls lax. Vi gör ett varv till bara för att men inser snart att det är mörkt, och förmodligen blir det mest bara mörkare inom överskådlig framtid. Så vi kastar in prylarna och skuttar hemmåt.

Inte helt oväntat uppstår instrumentbräda haveri på vägen in. ekolodsfästet är förlåtet då det numera bara är tejpat. Plotterfästet är dock fortfarande fullt fungerande, men ändock fantastiskt långt under all kritik. Rattarna går inte att skruva på tillräckligt mycket, plottern blir löst och vinklas därför fel(neråt) i varenda jävla våg. Att använda ett så värdelöst fäste till en i övrigt helt okay plotter (Garmin182) är tjänstefel på hög nivå.

Hajen och dilen landade en 65 cm öring samt bärnde en bra lax och en fin fin öring stax bakom Båten. Otur! 2 smällar på löjor och 30-40 gram och den godkända på riggen.

Stooooorlax! 12kg!

2009-12-20T12:02:00.000-08:00

Adam tillbringade den småkyliga söndagen på vänerhavet i Pontus Lindbergs Örnvik, jag spenderade den i sängen. Lördagens något bistra jul-lax tävling i baggerud hade fått mig att temporärt tröttna på minusgrader och båtfiske... Strax innan 12 ringer en glad adam och pratar om lax som får vågen att pendla mellan 11 och 13kg i båten... Jävligt troligt tänkte jag och sov vidare. Ringde upp senare när jag vaknat och Adam var fortsatt lika glad, det började gå upp för mig att det inte var fejk för att göra människorna på land bittra, det var sanning, och det gjorde verkligen en trött Anders bitter över att vara på land.

12,00 kg vägde fisken in på efter vägning i land på en elektronisk foxvåg. De 12kilona fördelades på 93 välbyggda centimeter. 93! Sjukt vältrimmad fisk. Laxen bet en siklöja i en vk skalle vattenmelon fiskad med 50 gram bly framför. Fångstplatsen var strax öster om Prickgrund utandför hammarö. Mig veterligen den största prickgrundslaxen någonsin?

Skicka ett grattis sms till Adam så bir han glad
0734412257

Saker går sönder...

2009-12-17T14:41:00.000-08:00

Ekolodet...
Under söndagens utfärd laddade vi friskt ut genom farleden och vips var vi utomskärs. Båten lättade rejält i en våg och efter nedslaget pickar Wikström junioren på mig. - "Jaha, va vill du, det är inte farligt att flyga!?"
Oj då... Ekolodsfästet är numera inte bara sprucket, det är helt jävla av. Ekolodet hänger och dinglar framför pulpeten, en föga optimal placering av ett rent visuellt så viktigt instrument. Händig som man är gick jag in i det gungande fiskluktande utrymme som kallas ruff (tror jag?) Kikade över problemet och konstaterade för mig själv att det här uppdraget skulle komma att kräva både skruv och eltejp. Fick i en skruv lite halvt i ena benet, sedan tog jag fram min ständige bundsförvant eltejpen. 10-15 varv senare så såg kanske inte ekolodsmonteringen ut som ny, men det var i alla fall monterat, och fästet är numera elastiskt, de e ju bra. Ännu en detalj i båten som sitter fast med eltejp. Varför gör man inte bara allt av eltejp från början, då kan det ju inte gå sönder?

Telefonen…
Att jag och telefoner inte funkar har konstaterats förut. Det är hemska ting man gjort sig beroende av. Nuvarande telefon har under veckan som gått tagit sig ännu närmare pension. Det är nu enbart en fråga om dagar innan tålamodet fullständigt tryter och telefonen massakreras på oförtjänt brutalt sätt. Den senaste defekten på min stackars telefon är att knappsatsen lossnat. Den lossnade under fredagsnatten. Jag hittade knappsatsen igen men den blir sig aldrig lik:( Högra hörnet på knappsatsen har upphört att existera, knappsatsen lossnar därför hela tiden. Även om den sitter i så kan man inte trycka på knapparna längst upp till höger. Några av mina favorit knappar återfanns i högra hörnet.

Glasögonen:
Smarteyes, billiga glasögon säljer de onekligen, 990 kr för kompletta brillor låter lockande för en sniken student. Smarteyes imponerar dock föga. Förra glasögonen hade den lätt irriterande funktionen att de lossnade från huvudet varenda gång jag böjde mig ner, lämnade in dem men problemet kvarstod. Orkade inte bråka mer utan lärde mig att leva med det hela. Löste situationen genom att gå runt med hakan högt upp i vädret på det sätt som förväntas av kaxiga fastighetsmäklarstudenter. Dessa glasögon dog i samband med en fisketur där jag glömde av mig och tittade ner utanför båten, plums! Det gjorde mig inte så mycket, de var ju ändå trasiga och nu kunde jag fixa nya.
En "drummelförsäkring" gjorde att jag kände mig försäkrad om att det skulle gå enkelt, men ack så jag bedrog mig... Jag var tvungen att polisanmäla min förlust. Fick lite dåligt samvete över alla skattepengar jag slösade när jag ringde in och förlustanmälde mina glasögon. – ”De ligger I Vänern, djupt… Lägg inte ner någon energi i frågan, ge mig ett kvitto bara”. När polisen sedan ringde och ville ha ännu fler uppgifter, typ vilken färg det var på glasögonen, vilket märke och vart på Vänern jag tappade dem. försvann mitt dåliga samvete. De nog hade slösat bort pengarna även utan min hjälp. Jag fick nya glasögon till slut. Dessa har framförallt en funktion jag inte kan se det praktiska med: glasen ramlar ur. Helt plötsligt ser man sämre än man borde och då ska man med den ofrivilligt nedsatta synen börja leta efter en genomskinligglaslins på golvet, fruktansvärt ohållbart koncept, bokstavligen.

Om vi dessutom väger in det faktum att Smarteyes glasögon tillverkas i Kina, förmodligen av små barn under pistolhot, är det lätt att börja tvivla på upplägget...
Barnarbete är vedervärdigt och fullständigt förkastligt, barn har uppenbarligen ingen känsla för kvalitet och borde inte ha något med glasögontillverkning att göra.

Hjullagret:
Sist men inte minst ska vi slå ett slag för bilens hjullager som börjar sjunga allt högre. De sjunger dock inte på sista versen än. Jag vill minnas från tidigare hjullagerhaverier att det finns ett antal toner kvar att sjunga. Jag gick precis från steg ett, ett intetsägande vinande som lätt kan förklaras bort genom ”jag har vinterdäcken på” till steg två som är ett mer distinkt sjungande som möjligtvis kan förklaras bort med ”jag har jäkligt dåliga vinterdäck på” Inom kort kommer ljudet att eskalera ytterliggare och någon möjlighet att förklara bort det finns inte. Då börjar bli bytdags för efter ton tre kan det gå fort. Jag har ringt min bror och informerat om att det snart är dags för honom att utföra sina broderliga förpliktelser.

Rapport fredag och söndag

2009-12-15T10:54:00.001-08:00

Fredag:

Har återigen slarvat med uppdateringar, men bättre sent än aldrig som Sahlin säger när hon betalar skatt. I Fredags var jag utanför åmål och fiskade i den beryktade bassängen. Med i besättningen fanns Andreas Dilen. Dagen startade bra och redan strax före 0900 hade vi landat första laxen. En 5,2 kg fisk som högg en Specialare. Sen segnade det till med besked. Vi snurrade lite och hittade efter ett tag ett område som såg bra ut, betesfisken återfanns något högre upp i vattnet. Andreas Riggspö (30fot) löste ut och vi kunde snart landa fisk nummer två, en lax på 5,4kg. En Vk-skalle stensson vill jag minnas att det var. I samband med håvningen av Andreas fisk blåste min mössa av, en fin sån rysk variant (se bild). Vi håvade fisken och skulle sedan vända och hämta mössan, den flöt ganska bra. Mitt i svängen hugger det rejält! Mösstricket har funkat igen, flera gånger förut har jag fått hugg när jag ska hämta mössan. (den blåser av oftare än önskvärt...) Linan tickar ut och det är rejält jäkla tungt. Tyngden släpper inte, fisken rusar vidare, förvisso i en allt sävligare takt men linspridaren vandrar tillsynes helt obehindrat mellan gavlarna.. Vad är det här tänker vi och tittar på varandra med storlax i blicken. 90 meter bakom båten åker en laxfena av gigantiska mått runt och kryssar i ytan. Lite nervös börjar jag öka pressen...

Shit pommes!? Jag får inte in någon lina, fisken går fortsatt tungt och börjar hamna farligt nära framför pulkan. Andreas rycker in den sidan och vi kan sedan drilla fiskan liggandes i sidsjö, precis så det sträcker upp grejerna. Vid här laget börjar det dock anas en och annan uggla i mossen. Det är lite för tungt, framför allt är det är lite för tungt för ofta. Laxar brukar förr eller senare släppa efter lite, ladda mot en propeller, djupriggsvajer annan båt eller dyligt. Den här fisken står numera envist still och allt vi ser är en stjärtfena? Tålamodet prövas och snart ökas pressen ytterligare på fisken. Meter för meter kommer den in och motståndet känns fortsatt helt fel. Snart skymtar vi nått grönt bakom båten... Inget ont om gäddor men de kan väll i alla fall hugga med munnen och inte med ryggen. Helt hopplöst att vincha in gäddor krokade i ryggen... Gäddan har kommit lodrätt i vattnet, därför stjärtfenan synts hela tiden... Mössan såg vi föga överaskande aldrig mer skymten av.

Vi riggar ut grejerna igen, Andreas väljer några riktigt stora visten siklöjor från min låda till sin sida. Jag väljer mindre löjor från Andreas låda. När det gäller betesfisk är det löjligt enkelt att veta vad som är bäst för tillfället, det är naturligtvis de man har minst av. Andreas Saknar siklöjor i sitt kylskåp, jag saknar vanliga löjor. Det ter sig därför helt naturligt att vi byter med varandra. Det är en hårfin gräns att ha rätt mängd betefiske av varje sort. Har man för många blir de oheta och har man för få så tar de snabbt slut.

Andreas får snart ett hugg på ett ytterspö i samma område där djupriggslaxen högg. Den kliver dock av fort. Snart hugger det igen! Även den hoppar av precis när spöet greppats. Tredje gången gillt tänker naturligtvis vän av ordning, men så var det inte. Även fisk nummer tre kliver av... Samtliga på planerfiskade VK skallar med 50-80 gram framför. Något mer hinner vi inte innan mörkret anländer.

Söndag:

Även söndagen spenderades på Vänern. Wikström Junioren fick bli medfiskare. Återigen var det Dalbosjön som fick ett besök, det hör till att släpa runt på båten lite. Känslan inför fisketuren var sådär, var inte riktigt på topp då jag arbetat upp en rejäl sömnbrist under veckan. Försöket räckte inte heller särskilt långt utan allt som hände var att två löjor blev tuggade... Nederlaget var ganska väntat, det hade gått lite för bra där ett tag. Flyter det för mycket kan man ge sig sjutton på att det snart är dags att sjunka. Det känns skönt att komma ner under jorden igen.

Åmål i morgon!

2009-12-10T13:05:00.001-08:00

I morgon blir det Vänerhavet igen! Skjuter lite på skolarbetet och tänker på vad de gamla romarna brukade säga: "gör aldrig idag det du kan göra imorgon, det leder oundvikligen till att du i framtiden blir ofrivilligt sysslolös och fullständigt meningslös" Det vill man ju inte...

Så i morgon trailas det till Åmål. Med i bilen återfinns Anderas Dilen en 80-talist som besitter de teknikkunskaper som förväntas. I morgon blir det därför live rapportering på Andreas blogg: http://salmontroll.blogspot.com/

Kanske blir en liten rapport här på kvällen om det finns något att tillägga från fisketuren:)

Mycket Pastasallad och några laxar

2009-12-09T12:39:00.000-08:00

För den som inte orkar läsa allt nedanstående kan vi samanfattar: Mycket pastasallad, jobbig väg, Fint väder, 4 godkända fiskar, 2 laxar runt 65 och två något större på runt 5 kanske.

Trollingmatsäck, det är är lättare sagt än gjort. Allt blir så tråkigt tillslut, mackor i oändlighet... Det spelar ingen roll hur varierat det är, i slutändan är det ändå alltid frusna, blöta tråkiga deformerade mackor som ligger längst ner i påsen och simmar med divese paket med betesfisk... Det blir inget bra. Alla mina mattermosar har dött och inga nya har införskaffats, så termospizzor och andra godsaker får vänta.

Ibland tänker man skrämmande tankar, igår kom en sådan. Jag kände ett behov av att göra en sallad och ta med ut. Jösses, vad händer? Det plötsliga infallet att det var sallad som skulle göra min dag höll sig envist kvar och blev till slut en envist malande tanke i min i vanliga fall så konservativa och enkelspåriga mathjärna. Döm mig nu inte för snabbt, utan lyssna till det ljuva resultatet. Jag köpte en färdig grillad kyckling (30% rea i begagnat korgen, kap!) hackade upp den, hackade upp gurka, bytte bunke till en större, hackade ner ost och sallad, bytte bunke till en större och avslutade med lite pasta och Creamfraich. Härligheten vägde in på 1,64 kg med bunke och påse. Visst det var ingen stek direkt, men det var ingen vanlig sallad heller. Jag somnade med en känsla av att jag uträttat något stort att mitt nytänkande vänt uppochner på salladsvärlden as we know it.

0445 ringde klockan och i vanlig ordning blev det en battle för att ta sig upp. Delar av mig ville helt klart ligga kvar. Dagens fiskekamrat Stefan Karlsson, (ni vet killen med det fina båtrekordet från Vättern?) ringde och snart var jag uppe på benen. 0600 åkte vi från Kil och Styrde mot Ekenäs. Att åka till Ekenäs går bra i början, fram till säffle är det typ raka spåret. Sen kommer den, världens längsta 4 mils väg! Eländet tar aldrig slut, kurvorna hinner aldrig räta ut sig utan det handlar om 4 mils konstant rattande. Det är nått visst med eländiga vägar och båtramper. Vägen till Rampen i Sundsveden (singö) var hemsk, fanns inte en möjlighet att möta någon, trailern låg i diket i varje innerkurva. Vägen till rampen på brommö, även den fantastisk. Eller varför inte favoriten baggerud, helst under källossningen med gropig asfallt och lerig grusväg. Gärna i kombination med en sympatisk strofräsarflotta och deras jeepar som klättrar runt i skogen och kör över små tyska bilar. Nog om detta, vi kommer till sak. Stefan och jag anlände till ekenäs vid 0800.

Vi lastade i båten och hälsade på en båt från Arvika(?) som skulle fiska i samma område, bytte nummer, alltid trevligt att ha någon att kolla läget med på sjön. Vi fick första hugget vid strax efter 1030. Ett riktigt trött hugg som knappt spände upp linan. Efter en nästan lika trött fight med bara några knyck och iofs ett snyggt hopp landade vi en lax på 67 cm. Fisken nöp en oblyad Toppskalle i 737 färg med en liten löja i. Precis efter att vi håvat fisken högg det på stefans innerspö. Linan tickade tungt ett tag men när Stefan greppade spöet blev det tomt. En gädda hade knipsat tacklet.

Vi fiskar vidare och ser lite måsar som börjar dyka, inga väldiga dyk men något verkar vara i görningen. Vi styr mot måsarna som dyker ungefär där den första fisken tog och snart tjongar det till i Stefans ytterspö. En 5 kg lax har fattat tycke för en oblyad guldfärgad Bomber. Ett favoritbete hos herr Karlsson. Vi snurrar vidare på platsen som känns het, men inget händer. Stundtals massor av betesfisk och sporadiska måsdyk., men det tar sig inte. Vi beger oss ut på nygamla jaktmarker och siktar på punkterna som gav fisk senast i helgen.

Halvvägs dit hugger den så klassiska transportlaxen. Transportlaxar är tråkiga, de liksom bara förstör tänket. Laxar ska hugga när man kommer fram, inte när man är på väg. Laxar har dock en tendens till att hugga under transporten, bara gilla läget och låtsas att så var planen hela tiden. Jag höll på att kontrollera min sida, hade precis lagt ut specialaren på innerspöet och ryckte därför lös det och la det rakt bakåt medans jag kollade de andra spöna. När jag vevat upp resten av spöna såg jag bakspöet nicka till i ögonvrån! Specialren hade levererat igen, specialaren är en föga speciell självlysnade minnowskalle med action disk och 80-90 gram bly. Fisken mäts in på runt 64 cm. Är det soligt byts med fördel den självlysnade skallen mot en guldskalle. Actiondisc och 80-90 gram bly är det viktiga i samanhanget. Viktigt också att helst aldrig starta med specialaren, utan ta fram den först efter ett tag.

Klockan närmar sig 1500 och mörkret börjar bli påtagligt. Stefan pratar om 15oo hugget och ungefär samtidigt hugger det på Stefans sida, nästan på specialaren, fast utan disk, mindre bly(50gram) och med en sån vedervärdig styrfena framför. (med andra ord bara huvudet som var samma) Stefan visar återigen att gammal inte bara är 37, utan även äldst genom att dra upp en lax på runt 5 kg igen. En lax som bjöd på bra fight. Vi snurar ett varv till men får snart ge upp då höstmörket anfaller vänerhavet skoningslöst. Vägen in blir gudomlig i jämförelse med helgens åkturer. Som att åka i smör!? Eller spegelblankt vatten helt enkelt. En inventering av båten visade att på den något skakiga turen in i söndags lossnade Plottern, Ekolodsfästet gick av!? och trim/tiltmätaren hoppade ur...

Fiske i morgon!

2009-12-08T11:35:00.000-08:00

Åker på fiskarfänge i morgon! Förstående sympatiska grupparbetsmedlemar har bestämt sig för att släppa iväg mig. De inser nog att en fiskeintresserad och ofokuserad Anders inlåst på Universitetet enbart resulterar djupa suckar och bittra blickar över vindstilla trädkronor. Så med ett löfte om att vara sällsynt produktiv på Torsdag blev det en fiskedag i morgon! I vanlig ordning är jag fullständigt inkompatibel med bloggning via mobilen. I samband med att min förra telefon dog och byttes mot en ännu äldre har det nu även blivit teoretiskt omöjligt att telefonblogga. Man får vara nöjd om telefoneländet klarar att ringa utanför kommunen. Nyfikna läsare får alltså troget vänta tills i morgonkväll för att få reda på hur många laxar som hamnade i the balja/cooler.

Adventspecial två låter vänta på sig. Inte blivit någon än, men den dyker säkert upp här framöver:)

Jullax äran räddad.

2009-12-07T02:45:00.000-08:00

Klockan ringde 0445, Anders var (som vanligt?) lite trött efter att återigen "tvingats" kombinera sina studier med detta så tidskrävande fiskarfänge. En något urspårad tentafest avslutades oväntat kontrollerat med den så viktiga kebaben vid 0200. Vilket ger imponerande 2,5 h sömn ungefär, en perfekt uppladdning för att möta ett höstigt blåsigt Vänern. Vi laddade termosarna med dagens massäck som bestod av korv med bröd och gav oss iväg mot Kil, krokade på båten och lämnade kil strax före 0600. Vi styrde mot Ekenäs och förlitade oss på den inom trollingfiske alltid lika idiotsäkra planen om lä, det borde finnas lä från den västliga vinden en bit norr om Ekenäs? Båten trailades i och vi stack ut på sjön strax efter 0800. Möttes av ganska snäll sjö till en början men snart låg vi bland vågor som inte skämdes för sig. Det snittade 12-13 sekundmeter under dagen och vår läteori tycktes inte riktigt fungera i praktiken.

Lite struligt att få ut grejerna, vi passade på att fiska med löja när det ändå var grisigt skitväder. Det får inte bli för lätt. Första hugget kom runt 1100. Ett ganska bra hugg på en ljusblå UV-VK skalle med 50 gram bly framför. Fisken bjöd på en bra och inte helt oproblematisk fight i det blåsiga vädret. In i båten den kom den och det visade sig vara vara en lax på 5,2 kilo.

Vi fortsatte fiska så gott vi kunde, men det var inte många minuter i sträck vi hade 10 beten i vattnet. Ett evigt trasslande. Jag var sjösjuk, förkyld, frusen, blöt och en gnutta bakfull och fokuserade på att båten inte skulle snurra runt, samtidigt som Don Jouan hade fullt upp med att kolla löjor och trassla. Vi missade ett hugg på en 3 tum tomic i propellersprutet. Sen högg det på ett planerspö, återigen 50 gram bly men den här gången en UV grön k skalle. Fisken hoppade av efter att ha varit tung ett tag. Luktade lite gädda men tacklet kom upp oskadat?

De började mörkna och vi styrde så sakteliga hemåt. Vid 1530 högg det igen! En Lax på 5,6 kg hadew tagit samma VK skalle som den första med 50 gram bly. Vi riggade ut igen och tog det smått efterblivna beslutet att ta något varv till. Det blir mörkt fort så här års... Blev mörkernavigering in i hamnen. När vi rev grejerna såg vi att bägge löjorn på riggen var kapade, vi hade haft hugg som vi inte märkt... Oturligt. Vi trailade upp och åkte hem.

Väl i Karlstad fileade vi laxarna och sen bar det iväg på äventyr igen. Ex storgäddprofilen Daniel i Kil hade gallej, hans tjej fyllde 30. Så där var vi fram till 23 innan vi åkte hem. Knöt lite löjtackel, inför morgondagen skulle det toppas med ljusblåa Vk-skallar och 50 gram bli. Somnade strax före 0100 och vaknade återigen trött vid 0500. Dock bara att bita ihop, idag blåste det vara 10 sekundmeter. Nästan vindstilla. Vi trailade i båten 0800 och åkte mot platsen där vi haft gårdagens sista hugg. Fick snart ett bra hugg på inenrspöet, Grön UV-vk skalle och 90 gram bly. Fisken klev dock av efter några minuter fight, synd den kändes bra. Nästa varv högg det igen på gårdagens bäste skalle och 50 gram. En öring på 3,4 kg landades efter en fantastisk strulig fight bland vågor och djupriggsvajrar.

Sen dog det av, vi gjorde en lov och utforskade området lite. Tanken var att återkomma till platsen på eftemiddagen och pricka eftermiddagsruschen. Mycket måsar fanns i området och vi försökte förgäves jaga ifatt dem, tar lite tid att vända ett trollingekipage i jobbiga vågor. Det blev dock ingen eftermiddagsrusch. Vi tappar en förmodad liten fisk på ett ytterspö, det är allt som händer. Den långa dödperioden var dock inte enbart av ondo. Den nya fantastiska trollingleken "ett ben" har nu lanserats. Man skall helt enkelt stå på ett ben så länge man kan i en gungig trollingbåt, helt bedrövligt svårt. Regerande världsrekord är uppskattningsvis typ 5 sekunder. Varsågoda att testa:)

Kompisbåten Dilen låg i samma område som oss under dagen. De fiskade betydligt bättre med en 7+ öring i topp och två godkända fiskar till! Fint fiskat:) Det blev inget mer på söndagen för oss. Då vi lärt oss av grådagens mörkermiss gav vi oss några minuter tidigare. Sjön på vägen in var dock tråkigare så vi kunde inte köra så fort vilket innebar att det blev ännu mörkare än dagen innan...

Fiske i dagarna två!

2009-12-04T09:34:00.000-08:00

Usch, världens tråkigaste tenta avklarad sedan några timmar tillbaka. Nu stundar obligatoisk Tentafest, jag skulle säga minst lika viktigt, om inte vikitigare att prestera bra på den. I kväll ansluter Don Jouan till den förlovade staden Karlstad. Vi ska fiska i morgon och på söndag. 10 sekundmeter östligvind och blötsnö i morgon känns optimalt. Vi letar oss nog ut på Ekenäs men den klassiska förhoppningen om att det säkert är lä där. Kilsudde är ett annat alternativ. Vi får se åt vilket håll vi styr bilen i morgon... I kväll åker vi hur som uppåt:) Rapporter kommer!

Advenstspecial ett!

2009-11-29T14:57:00.000-08:00

Mal och karpfiske i Rio Ebro, Spanien

Det var ganska sent på hösten, jag tror 05 eller 06. Min gamla klasskamrat Elias hade sommarjobbat på en fiskecamp i Mequinenza, Spanien. Campen låg bredvid Rio Ebro, ungefär där Rio Segre rinner in i tidigare nämnda flod. I Ebro fiskas framförallt Mal och Karp. Malarna växer sig brutalt stora och strax innan min avfärd hade Elias fångat en fisk på över 240 cm. Malarna släpps som regel tillbaka och att väga dessa vidunder är aningens omständligt, därför mäts Malar allt som allt oftast i längd. Under ett telefonsamtal med Elias berättade han att han var ledig några veckor och om jag ville kunde jag komma ner och fiska mer eller mindre gratis.

Jag hade precis slutat Sportfiskegymnasiet i Forshaga. Efter att ha forslats ut i verkligheten genom den milt pinsamma spöparaden (sån som typ militärer har med svärd och gevär, fast vi kör med fiskespön.) Möttes jag av ungefär lika många jobberbjudanden som när jag 3 år senare gick ut som fastighetsekonom mitt i Finanskrisen. Jag hade med andra ord tid, massor av tid. Så jag räknade lite på resan och insåg att det här inte behövde bli så dyrt. Ryan Air var villiga att ta mig från Nyköping, Skavsta till Spanien, Barcelona tur och retur för 800 kr. Anmärkningsvärt billigt sa Elias och föreslog att jag bokade illa kvickt. Hittade billiga bussbiljetter som visserligen innebar en natt på flygplatsen, men det var det värt. Så det var bara att skrida till verket, här skulle fiskas mal!

Efter att ha spenderat en ruggigt seg natt på Skavsta lyfte jag förväntansfullt och påbörjade min resa till Barcelona. Landade efter 5 timmars ganska trivsam flygfärd. Väl på plats i Spanien ringde jag Elias och berättade att jag landat och stod i terminalen. Va bra sa han, jag är snart framme och kommer in och hämtar dig. Tiden gick men det dök inte upp någon Elias. Jag ringde igen, han såg mig inte, jag såg inte honom heller. Vi stod i olika terminaler. Vi bestämde en ny mötesplats, men ingen Elias. Servicepersonalen tröttnade ganska snabbt på mig då jag envist frågar efter Terminal 3C som enligt dem inte finns. Hjärndöd jäkla Servicepersonal, Elias står ju i Terminal 3C!?… Jag frågade efter en terminal som hette nått med C? En terminal med en trea? Men icke, den tröga Servicepersonalen hade inte ens koll på sin egen flygplats. Vi bestämde några egna mötesplatser. Parkeringsplatser, höga master, reklamskyltar mm, Vi höll på så ganska länge. När Elias börjar prata om flygledartorn, som ligger så långt bort att man knappt ser dem börjar det dock kännas riktigt riktigt fel.

Då går det upp ett ljus. Tänk om… Alltså tänk om Barcelona har mer än en flygplats? Ungefär samtidigt som ljuset går upp dör batteriet i Elias telefon. Jag frågar servicepersonalen om det finns fler flygplatser? Jojomensan det finns en till 30 mil österut. Det går bra nu tänker jag och funderar på nästa steg, men jag kan inte göra så mycket. Efter någon timme ringer Elias, han har kommit fram till samma slutsats, vi är på olika flygplatser. Han är inte helt nöjd över att behöva åka 30 mil helt åt fel håll för att hämta mig... Efter ganska många fler timmar kan han plocka upp mig. Vi är inte helt överens om vems fel det är men jag hävdade envist att man bör upplysa besökare om det finns två flygplatser i samma stad. Elias däremot lägger sin vikt i argument som att om en flygplats heter Girona/Barcelona så ligger den framförallt i Girona, inte Barcelona.
Vi anländer till Campen sent på natten och somnar kvickt i vår lilla stuga. När vi vaknar på morgonen berättar Elias att det finns en plats som fiskat jäkligt bra på Mal senaste tiden. Den platsen är tyvärr upptagen i några dagar, så Elias föreslår att vi ska fiska Karp istället, tills platsen blir ledig. Inte mig emot, jag hade knappt landat en karp innan och har nog aldrig landat någon efter heller. Karpen i Rio Ebro är inte naturlig utan den är precis som Malen inplanterad och återfinns nu i mycket stora nägder. Karparna blir rejält stora och fiskar över 20 kilo är inte helt ovanliga.

Karpfiskarna som kommer till Ebro har fiskat mycket hårt med Halibut-pellets. Ett slags fiskfoder som ursprungligen används till hälleflundraodlingar i Norge. Det har mäskats flitigt med det och Karparna är rejält inkörda på betet, så vi väljer att fiska på såna pellets i första hand även om vi har med lite vanliga Boilies också (pastabollar typ). Vi fiskar från båt och använder oss av vanliga karputrustningar. Vi ankrar upp båten och kastar ut våra beten. Vi mäskar lite med hjälp av PVA-påsar. (små nätpåsar man fyller med godsaker, påsen löses sedan upp i vatten och godsakerna hamnar runt betet). Det tar inte många minuter innan första fisken hugger. Karpfisket verkar löjligt lätt, det blir väll iofs kanske så när man fiskar med en infiskad guide på uppmäskade platser under bra förutsättningar. Något man borde pyssla mer med på hemmaplan kanske:) Det nappar karpar hela natten, betena får inte ligga stilla särskillt länge. största fisken hugger på ett av mina spön. en karp på dryga 13 kg. Vi landar säkert över 10 fisk första kvällen.

Dag två spenderas på liknande sätt, vi fiskar från båt på ungefär samma ställe. Vi har under dagen diskuterat lite olika teorier om stora karpar. Vi bestämmer att de största karparna nog gärna vill gå djupare. Kanske följer de kanterna mot det riktigt djupa delarna av floden på något Braxliknande vis. Vi lägger båten lite längre ut och kan på så sätt träffa både mäskplatserna och djupkanter. Vi lodar omgivningen och kastar ut några markeringsboj, det strömmar ganska bra och varken beten eller båt hamnar där det är planerat. Men nu har vi bestämt oss, vi ska i alla fall prova. Vi har redan landat ett flertal karpar över 10 kg och är ganska nöjda, fungerar inte taktiken gör det inte så mycket. Måste erkänna att den i teorin så perfekt genomarbetade taktiken i praktiken kändes måttligt het. Att slänga en liten liten pellets mitt ut i ingenting kändes som ett riktigt långskott, så vi knöt på två pellets...

Efter en stunds totalt stilltje får Elias ett hugg på sitt ”djup spö” spänningen stiger men när den krokats ser vi att fisken förmodligen inte är särskilt tung. Jag ska precis håva den när Elias börjar låta nervös. Det är nått visst med den här karpen. Det har inte med storlek att göra, utan det här är en "fully Scaled" vilket typ är Karparnas svar på en Crescent Crown, ett riktigt jäkla praktexemplar. Det är liksom stora fjäll över hela fisken vilket är mycket ovanligt. Oftast är det ingen komplett fjällsamling, utan enbart sporadiska fjäll. Där i ligger den enastående skillnaden. En Fully Scaled är en fisk som man i många vatten bara fångar någon enstaka gång under sin livstid. Det var därför Elias log som en katolsk präst på kollo när fisken håvats.

Dag tre ska vi fiska mal! Till vår hjälp har vi några rejäla 8,6 fots malspön bestyckade med Tekota 800 rullar. Manliga prylar, helt klart. Vi ska ro ut våra beten, spöna och rullarna går inte att kasta med. Vår båt är den imponerande skapelsen ”Navigator Zwei”, en tysk kvalitets gummibåt på strax över metern med limmade plaståror. Jag tror båttypen är optimerad för folk kortare än 190 cm och den används förmodligen med fördel i något mindre, lugnare vatten än Rio Ebro.

Malarna har lärt sig gilla karpfiskarnas frikostiga mäskkampanjer. De dammsuger gärna en mäskplats, det är enkelt och näringsriktigt. Pellets har dessutom svårare att simma undan än fisk. Därför kommer vi att använda oss av Pellets även när vi fiskar mal. Vi använder en tjock kevlartafs med en kraftig enkelkrok på. Efter enkelkroken trär vi en serie pellets på en linstump, typ5-10 stycken. Detta rors sedan ut till den tilltänkta fiskeplatsen. Där tacklet kopplas till en brottlina (ca 0,20) som fäst i en tung sten (2-4kg) När fisken sedan hugger rycks brottlinan av och fighten kan börja. I teorin kastar man i en hink pellets på platsen där man släpper stenen. En hård ström och en i bästa fall halvbra båt gör att utförandet blir mycket svårt. När stenen är placerad sticks spöna ner i backen och spänns upp ordentligt med stenen som motvikt.

Jag får äran att ro ut första betet. Jag måste erkänna att hade jag fått välja båt på den öppna marknaden och inte varit tvingad till det något begränsade båtutbudet i Elias bil, då hade jag valt en annan båt. Det stack ut väldigt mycket Anders över kanten när jag rodde ut betena. Minst sagt svårt att ro i strömmen med halva kroppen utanför båten. När jag lagt ut första spöet och vände tillbaka för att hämta spö nummer två högg det på första spöet! Löjligt! Jag hoppade snabbt ur båten och kunde snart landa resans första mal, en fin fisk på 180 cm. Fantastiskt, min resa var typ gjord, en häftig mal var fångad och jag var klar. Fisket fortsatte och vi landade flera malar redan första kvällen. Jag fick äran att drilla kvällens och resans största fisk,en mäktig mal på hela 227 cm! (bilden till höger och de två nedanför) En grymt stark fisk som kunde besegras efter ca 15 minuters hård press. Malarna är riktigt starka, de gör kanske inte långa snabba laxrusningar, men när de väl bestämt sig för att simma någonstans, då jäklar simmar de. Maxad slirbroms och tumme på spolen hjälper föga om malen vill åt andra hållet. Ofta tar de även hjälp av den kraftiga strömmen i delar av floden.

Under kvällen får jag även den tvivelaktigt trivsamma uppgiften att landa några Malar åt Elias. Tumgreppet på abborrre har man ju hört talats om, på malar använder man en annan vidarutveckald form av tummgreppet. Den som skall landa malen går helst ut i vattnet, får tag på tafsen och leder försiktigt malen mot kroppen. Sen Sträcker man in händerna i malens gap... Självbevarelsedriften säger att händerna inte bör vara där, men det skulle visst vara lungt påstås det från stranden. Så det var bara att ta tag i underkäken och hålla tummarna på att få behålla dem. Sen brottade man upp fisken på land. Tricket är att hålla i underkäken stenhårt, är det ett halvdant slabbigt handslag man fått till gör det ont när malen skakar på huvudet, händern glider då över malens alla tänder... Allternativet är ju att använda handskar men ska man vara på det humöret kan man lika gärna flugfiska.

Vi fiskade en bit in i mörkret men det var svårt att fiska när det blev för mörkt. Hela ro ut betesproceduren blev mycket komplicerad i mörkret. Det ganska hårt

strömmande vattnet gjorde det svårt att höra vad killen på land sa, och kroppsspråk kräver visst ljus för att kunna avläsas med någorlunda säkerhet. Vi gav oss och åkte mycket nöjda hemåt. Kommer inte ihåg hur många fiskar vi landade första kvällen, tror det var 4.

Även andra maldagen blir succé. Vi fångar flera malar och den största fångar Elias på 204 cm, en sällsynt tjock fisk. Malarna har överlag ökat i kondition sen användandet av pellets blivit allt mer omfattande. När det mörknar visar Elias en av anledningarna till att det är så mycket mal på platsen, när vi lyser med en stark ficklampa över den nattsvarta vattenytan fullkomligt exploderar den av småfisk. Malarnas smackande (de glider upp underifrån och stänger munnen men en högljud smäll vid ytan) berättar att det går åt ganska många småfiskar i minuten, ett mäktigt nästan kusligt ljud. Insikten i småfiskarnas öde och malarnas jaktteknik gör att det känns sådär halvbra att glida runt i Navigator zwei med armar och ben utanför båten. Uplevelsen resulterar i att jag på fullt allvar kan säga att jag vet precis hur en torrfluga känner sig när den ligger och ser lättfångad ut på ytan.

Tredje dagen blir inte riktigt lika bra, men vi fångar mal då också. Vi fiskar alla dagar på samma ställe och det är fascinerande hur mycket mal det verkar finnas på platsen. Den har levererat dagligen i flera veckor! Jag tror att tredje dagen var sista dagen vi fiskade, vi avslutade resan med en liten spansk raket, så att man kunde pricka av det landet också.

Samanlagt under resan vill jag minnas att jag fångade 5 Malar över 180 cm och någon lite mindre. Ett resultat jag var mycket nöjd med. Sett till hur häftigt det var och vad det kostade så är det med lätthet den bästa fiskeresa/utlandsresa jag varit på.

För den som är sugen på en fiskeresa till rimliga pengar kan jag varmt rekommendera Rio Ebro. Jag är iofs osäker på hur fisket har utvecklats, om det är lika bra eller bättre eller sämre. http://www.bavarian-guiding-service.de/index.html där är Campen jag bodde på. Ska väll kanske nämnas att det finns många olika camper i området.

Åmål Idag!

2009-11-29T11:59:00.001-08:00

Efter Fredagens otvivelaktigit rejäla insats inder årefesten kände jag att jag var klar med dumheter för den här helgen. Lördagen spenderades med att läsa bloggar och reka läget. Under lördagen verkade det ha landats en del ganska fina fiskar utanför Åmål så vi bestämde oss att det var dit vi skulle på söndagen. Lämnade stan 0600 och satte kurs mot Kil för att sedan fortsätta till Åmål. Krånglade lite i kil och fortsatte krångla lite när vi kom fram till Åmål, hade stora gäddartilleriet på spöna och fick knyta ordning lite löjtackel. Senaste vänerturernas minst sagt medelmåttiga resultat (tror det är 4 turer utan fisk över måttet...) har uppnåts genom att fiska med plast. Så för att försöka höja självförtroendet i alla fall i början öppnade vi med 10 fin fina Siklöjor. Krånglandet ledde till att vi inte var ute och hade sjösatt grejerna i den så kallade "bassängen" förens strax efter 10.

Såg ganska snabbt några av båtarna som rapporterat fisk igår i området. Även betesfisken verkade hemma när vi snurrade över några gamla waypoints. Det här tycktes lovande. Snart visste vi dock bättre, det här var inte ett dugg lovande. Fick en rapport som berättade om två andra båtar i området som inte haft en stöt. Det hade inte vi heller. Dagens fiskekamrat Hajen tog en powernap samtidigt som han eftertänksamt erkände att hans "några öl hemma" igår hade slutat i något stureplansefterliknande storfräsartrick då han avslutat med att beställa en flaska mouserande vin(!?) som han svept lite stiligt på krogen strax innan stängning.

Försökte hålla modet uppe och riggade om, bytte lite skallar och skiftade från siklöja till nors på några spön. Min kreativitet förblev obelönad, båtarna började skingras och de dykande måsarna dök aldrig upp. Vi höll oss kvar på banan fram tills det var nästan mörkt, en ansträngning som föga förvånande var helt resultatlös. Vi åkte in och nådde rampen strax innan det blev helt bäckmörkt. Tenta vecka nu... Nya tag kanske på fredag eftermiddag och i helgen.

Trisst med inlägg som säger inget fiske?

2009-11-27T04:27:00.001-08:00

Jo, här kommer ett till, det fiskas precis ingenting... Helt hopplöst blåsigt ute! Nästa vecka går det kanske att se slutet på detta blåsiga elände, men då börjar samtidigt nästa elände. På fredag nästa vecka är det dags för jordens mest meningslösa och värdelösa tenta. Inte nog med att den är meningslös och fullständigt vansinnig i sitt innehåll, det tycks också bli den svåraste tenta jag skrivit. Det är mycket matte och matte är inte min grej. Så här i efterhand önskar man att man inte fiskat bort typ alla matte B och matte C lektioner på gymnasiet. (fick på fullt allvar godkänt i kurserna med motivationen: "Anders, jag tror faktiskt du kanske skulle ha kunnat förstått det här". Detta efter att ha presterat ett högst medelmåttigt 2 poäng på nationella provet.) Men men, det var roligt att fiska också.

Ikväll är det Kils-sportfiskeklubbs årsfets på glada killingen, det tror jag blir trivsamt. Fint att återvända till ursprungs stad och bejaka sitt kulturarv. En festkväll bland osmakligt raggarpimpade rishögar gör gott och är faktiskt häpnadsväckande studiemotiverande. Finns en vilande plan om fiske på lördag, men det ser, hmm ja just det, blåsigt ut... Hopplöst blåsigt. Enda gången det inte blåser är när det är kallt. Helt plötsligt förstår jag varför Sverigedemokrater envist önskar en vit jul. Då blir det i alla fall kallt och vindstilla.

Söndagen kan kanske bli fiskbar, en vänertur lockar om vindarna blir vad som nu lovas. I övrigt tog jag just beslutet att i brist på nuvarande fiskehistorier får vi rapportera om gamla fiskeäventyr istället. Som julspecial kommer det bjudas på ett reseminne varje advent:) Tror vi kommer att avhandla malfiske i Spanien, lite olika fisken i thailand, tämligen spontana och händelserika nätter i Indien(Inte nödvändigtvis fiskerelaterat) samt nått norskt äventyr kanske.

Abort, abort, abort!

2009-11-20T09:34:00.001-08:00

Den i tidigare inlägg omnämnda blåsten visar inga tendenser att ge vika, vi kastar in lördagshanduken redan nu. Kommer att blåsa mycket i natt, även om det ger sig att blåsa kommer det nog rulla in rejäla vågor under morgondagen, blir ett riktigt gränsfall, släpper de iväg oss kommer vi inte ta oss någonstans. Dessutom står ett gäng Corona, någon Falcon lite Carlsberg osv i kylen och väntar. Denna samling argument från både Spanien, Sverige och Danmark förenklar beslutet. Tanken är att fiska på söndag i alla fall. Vi skjuter upp fisket och under tiden skjuter vi upp:)

Tävlingsdags

2009-11-19T13:38:00.001-08:00

Det stundar tävling! Grums Vinterträff går av stapeln i helgen och målsättningen är att deltaga. Tävlar gör jag tillsammans med UV-Eriksson. Vi hoppas kunna återupprepa succen från Ekenäs och motbevisa den där tesen om att blixtrar aldrig slår ner två gånger. Lördagen ser utomordentligt blåsig ut, men söndagen ser ut att vara åkbar. Det passar oss utmärkt. Endagarstävlingar har blivit något av en specialitet för oss, vi vann en engång.

Taktikmässigt känns situationen tämligen oklar, men jag anar och misstänker att vinden kommer bestämma åt oss vart vi ska fiska. Långturer i högsjö är något vi helst inte sysslar med, det kräver en helt annan logistik än den Anders vanligtvis jobbar med. Det hoppar och studsar prylar överallt, och allt hamnar längst bak i stora okontrollerade högar. Ibland lossnar
det grejer, typ hyllor och stolar och sånt. I sådana lägen överväger man att släppa på gasen, men ska man visa en dubbelt så tung Beason vart skåpet ska stå så ska man. Det handlar inte om hur bra båtar går i sjön, det handlar om hur mycket kapten och båtsman kan uthärda.

Ett litet gäddförsök

2009-11-16T06:34:00.001-08:00

Jag fick tag på många fina siklöjor i Visten, klockrent, enklare än att meta. Vet inte riktigt hur mycket längre de ska dra den där noten men de håller hus på västbynäset. Där kan man köpa siklöjor för 30 kr kilot. Är man så finsk pedant med uppfattningen att ett tappat fjäll automatiskt innebär en helt värdelös löja ,är hela konceptet med att fånga siklöjor i not inte att rekommendera De tappar både ett och två fjäll. Wobbler har å andra sidan inga fjäll alls, å inte skedar heller. Men vad vet jag, jag är blott en speleman.

Vänerfisket såg tidigt ut att blåsa bort. Kanske hade funkat att traila runt sjön och på så vis någorlunda smärtfritt kunna gå ut från någonstans som inte är längst norrut i sydvästvindarna. Men jag var inte riktigt inställd på en långtur. Bestämde mig för att fiska gäddor istället. Min teori var enkel ofelbar och idiotsäker. Det lekte löjor i Visten, och en kompis rapporterade gäddor som var "sanslöst välkonditionerade och knottriga på magen" från en annan sjö. Om det lekte löjor på två ställen gjorde det nog det på Fryken också tänkte jag. En miljard vilt gökande siklöjor i en silverblänkande orgie borde locka fram en och annan gädda.

Funderade först på att fiska med siklöjor från visten. Insåg dock fort att jag saknade wireförsedda tackel. Det kändes krångligt och jag bestämde mig då för att löjor nog inte var så bra ändå. Finns det miljarder gökande siklöjor behövs säkert nått som utmärker sig. En död siklöja i en färgglad löjskalle som rör sig på de mest osedvanliga sätt är nog inte tillräckligt i ögonfallande. Wobbler fick det bli.

Hade prylarna i sjön strax efter 8 och bestämde mig att fiska några platser där man nätade löjor förr i tiden. De borde ju leka på ungefär samma ställen nuförtiden. Men väl på plats var inte löjkoncetrationen riktigt var jag hade önskat mig. Det syntes lite mer stim än vanligt och jag tror att man lite förhastat skulle kunna påstå att man såg mindre fisk som "hängde" pelagiskt ute i sjön. Så jag letade vidare efter de enorma löjstimmen jag kallt räknade med skulle finnas. Hittade ganska fina bollar hyfsat nära land över 50 meters djup, jag bestämde mig för att det var siklöjor. Började snurra där och nöp snart en 3 kg gädda på en super shad.

Fortsatte fiska och snart nappade en något större gädda på bortimot 5 kg, den föll för en 30 cm balzergädda. Riggade om betena, tog ett tag då det hade börjat blåsa onödigt mycket. Precis när jag var klar högg det igen, på en yu-zurei denna gång. Ett hugg som hade rätt tyngd, började få lite bra vibbar och kände mig ganska nöjd med tillvaron. Fisken kom visserligen med allt lättare, men det kändes fortsatt bra. Byggde upp en bild i huvudet om en charmigtrund höstmadamm att gosa lite med. Snart bröt en gädda vattenytan. Fisken såg betydligt mindre ut än jag trott, jag inspekterade den och ryckte till!. Fisken saknade stora delar av den estetiskt så viktiga överläppen och såg överlag vanskapt ut på vänstersidan. Inte vad jag väntat mig. Avkokningen gick snabbt, smärtfritt och utan kunde turligt nog ske utan fysisk kontakt. Efter tredje gäddan blev det intet mer. Kastade in handuken och åkte hem 1530.

Bananer...

2009-11-13T04:29:00.001-08:00

Jag kommer aldrig mer kunna äta bananer. Det började med att en av kils större ranchägare påpekade att bananer sedan urminnestider haft en oroväckande utseendemässigt likhet med en manslem (kalla mig gammeldags, men jag var inte sen att hålla med om att sådant skall hållas borta från ansiktsregionen, och flera andra regioner också för den delen) Bananer har även marknadsförts hårt som den värstaste av värsta otursfaktorer i en trollingbåt. Som om ovanstående inte vore nog förknippas nu även bananer med det tråkigaste i lektionsväg Karlstads Universitet har att erbjuda. Vi pratar skatterelaterade mikrouppgifter, vi pratar om samhällets nyttomaximering i förhållande till hur många bananer varje individ får, vi pratar dödviktsförluster skatterna ådstakommer osv osv. Det är hemskt. Mikroekonomi överhuvudtaget är ett mycket, mycket, myyycket överskattat ämne. Det handlar om olika fullständigt verklighetsfrånvarande teorier som försupna gubbar i djupa fåtöljer tänkt fram. Teorier som får mig att minnas den gamla godbiten "varför behövs egentligen ekonomer". Länkar till den här nedanför och passar på att fundera över mitt karriärval...

http://www.youtube.com/watch?v=_cpo4JKtXf4

Inget fiske har det blivit heller. Var på väg upp i morse men sov vidare, knappt ens med dåligt samvete som följd Tappar verkligen stinget, lutningen i uppförsbacken tycks ha ökat. I kväll ska det i alla fall dras not och fångas siklöjor. Då får man nog många, siklöjor gör sig fint i löjskallar. Framförallt de lite större blir mumsiga mumsbitar som kan fås att göra lååååånga svängar i VK skallar. Har man lite tur får man även se gammal värmländsk biotopvård i sitt esse när gäddor som fångats i noten spikas upp på ett träd till allmänhetens jubel.

Det finns vissa tankar på en vänertur i helgen, men det ser blåsigt ut. Det blåser typ jämt nuförtiden. Inte ens den tidigare så självklara "måndags stilltjen" återfinns. Kanske är det så att det finns för många arbetslösa nuförtiden, arbetslösa som kan använda "stilltje mådagen" till att faktsikt fiska. Lagen om all jävlighet funkar inte då, fler blir glada av att det är vindstilla än antalet som sitter bittra på jobbet över att inte söndagen var lugn istället. Fenomenet "måndags stilltje" tycks därigenom ha upphört. Lågkonjunkturen visar upp nya skrämmande effekter.

Om vänerturen uteblir anar jag att det blir en gäddfisketur någonstans. Något måste man ju göra?

Klubbkampen

2009-11-08T09:08:00.000-08:00

Det såg mycket osäkert ut om det skulle bli någon tävling i lördags eller inte. Prognoserna på fredagskvällen skvallrade om en kommande dag med verkliga gränsfallsförhållande. Klubbkampen är en tävling som går mellan karlstad hammarö båtfiskeklubb, grums trollingklubb, och kils-sportfiskeklubb. De tre bästa båtarna från varje klubb räknas. Kil ställde upp med 3 båtar, övriga 19 i tävlingen fördelades på hammarö och grums. Kil hade med andra ord en liten uppförsbacke att starta i. Jag hade till min hjälp fått Peter ifrån team UPO i båten. tillsammans skulle vi visa vart skåpet skulle stå.

Starten gick från en regnig lillängshamn vid 0800, vi gasade på mot pricken. Taktiken var vid startögonblicket fortfarande tämligen osäker, vi åkte mot pricken och sen beroende på väder och vind skulle vi kanske fortsätta någon annanstans Men att åka längre var inget som lockade, det slog ordentligt i motsjön när sydostvinden tryckte på med sina 8 sekundmeter. Vi la i grejerna ganska direkt vi kom i höjd med hammarö sydspets. Fler verkade använda sig av samma taktik och vi låg snart 5-10 båtar på rad och kasta ut prylarna.

När vi slog av gasen upptäckte jag att vi gjort bollen. Bollen är när man sätter beten på rullarna på taket, och betena sedan studsar loss i vågorna och snurrar runt varandra i en kaotiskt flätningsliknande rörelse. Bollen, till skillnad mot högen, är alltså i huvudsak ett lintrassel. Löste bollen hyfsat kvickt, en liten utmaning var det då det dagen till ära fanns några flätline spön intrasslade. Fick ut prylarna och hade lite sjösjukekänslor ett tag. Började mumsa brago kex och återfick snart kontrollen över mag och tarmfunktioner igen.

Körde mot ett måsdyk, det såg hett ut. Fast när vi kom närmare såg vi att vi blivit blåsta på konfekten, det var yrkesfiskare fransson som gjorde måsdyk när han grejade med sina löjnät. Hittade ett område på västra kanten utanför pricken med mycket betesfisk. Bestämde oss för att punktmarkera området. Det gick sådär. Vi fick en nästan godkänd lax tillslut. Eller ja, den var uppenbart förliten, felkrokad och tappades 10 meter bakom båten, men det var ju nära. Dåligt med måsdyk på sjön, var som om fisken inte riktigt jagade? Såg en mås som dök en gång, men vi konstaterade i efterhand att den förmodligen bara halkade.

Tävlingen vanns av Grums trollingklubb och Karlstadhammarö blev tvåa. Kil blev otvivelaktigt jätte sist. Så här i efterhand anar jag konspirationer, kanske placerades Peter i min båt som sabotör av Karlstad hammarö? Sammanlagt på tävlingen kom det upp 3 eller 4 godkända fiskar. Det är ett sådär halvkasst facit. Kom några stora gäddor , två stycken på runt 10 kg. Resultatlista finns här: http://khbfk.se/news.php

Vänerfiske och 4-dagars exedition.

2009-11-04T04:39:00.001-08:00

Öppnade torsdagen stenhårt med en tenta i materiell företagsbeskattning, kändes hyfsat faktiskt, men man ska inte ropa hej innan man blivit tjej som transvestiten sa. Efter tentan väntade ett vinterdäcksbyte och efter vinterdäcksbytet blev det fiskeklubbsmöte och efter fiskeklubbsmötet var det obligatorisk tentafest. Efter en stabil insats med sänggång runt 0300. Det var det en småtrött Anders som svarade i telefon 0530 när storfräsarstrende ringde.

Vänern:

Upp kom jag och vi kunde vid 0600 navigera storfräsarekipaget mot lillängshamnen. Det skulle fiskas speedade plastbeten utanför Prickgrund. Väl i rampen mötte vi meriterade Team Wikström som också skulle ut. Vi knöt på våra beten, en blandning av tomic bomber tourmentor och andra säkra kort innan vi gasade utåt.

Jag fick ut mina ytbeten förhållandevis smärtfritt och skulle ta tag i djupriggen. Då kom den, den där välbekanta illamående känslan. Ett målmedvetet tokstirrande på horrisonten hjälpte föga och snart kunde jag mäska upp båtens barbordssida ordentligt. Jag vet inte riktigt vad som är värst, att vara en landkrabba och bli sjösjuk, eller att vara en vekling och bli bakfull? Så förmodligen var det något jag ätit.

Det ser ganska bra ut på ekolodet, mycket betesfisk på ganska koncentrerade områden. Team Wikström rapporterar in två godkända fiskar och några för små. Jag och Strende känner att det nog är nära nu och börjar snurra i området.

Första hugget lät vänta på sig och jag utnyttjade luckan till att ta en liten tupplur. Jag vaknar av ett rullskrik och hoppar upp från beason båtens durk i ett cirkusliknande trick. Enligt Strende såg jag lika förvånad ut som en "nekrofil som fått motjuck" Ett uttryck som på ett förvånasvärt bra sätt beskrev min känsla. Fisken fortsätter rusa tungt, men inte särskilt explosivt. När sedan ett välbekant gap börjar glida runt i ytan bakom båten förstår vi att det är en gädda som stört mig i min förmiddagslur. Gäddan låter sig inte besegras helt smärtfritt utan rusar ytterligare några gånger innan vi kan landa den. En fin fin gädda som vägs till 10060 och föll för en bomber 15a i 2,7 knop. Klassiskt storgäddeknep.

Efter gäddan blir det lugnt igen, jag utnyttjar lugnet till en liten liten powernap innan lunch. Efter lunch passar jag på att sova lite middag. Vi får därefter ännu en gädda, och strax efter den bränner vi ett hugg på ett spruttspö armerat med 90 gram bly och en tourmentor. Vi hinner även landa en för liten öring (tomic 103) innan vi efter att ha gjort det nära på obligatoriska desperata försöket där man går innanför valfri grundpinne och ska fånga en öring, åker hem.

Expedition:

Det blir inget mer och vi åker hem där det väntas en mycket välkommen pizza. Efter pizzan inser jag att min plånbok ligger kvar i strendes båt, detta tillsammans med massa annat krångel drar ut på tiden och först klockan 2200 lyckas jag styra mitt eget ekipage mot nästa expedition. Målet är Ludvika, hemstad åt den glade spanjoren. Till Ludvika anländer jag 0015... Målet med resan är en liten gäddfiske expedition.

Dag1:

0500 smyger vi upp och drar iväg. Ingen lunch eller frukost har blivit fixad så en 24h statoil får fixa biffen. Vi väljer en 50 kr "grillad kyckling pastasallad" Pastasalladen visar sig vara det minst prisvärda sedan produkterna för att "millenium säkra datorer" dök upp på marknaden. Båten trailas i och grejerna är sjösatta till 0900, ungefär samtidigt äts pastasalladen upp och lämnar kvar en hungerkänsla av gigantiska mått. Vi landar ganska omgående en 4kg gädda på en Westinsjätte och fortsätter med en gädda i samma storlek på en sjunkande supershad. Sen händer inget, men vi hittar ett område som ser hett ut, mycket fisk på lodet och en tilltalande 60-20 meters kant lovar gott. Vi avslutar fisket strax innan mörkret och beslutar oss för att börja fiska på stället i morgon. Vi trailar hemåt och ser fram emot lite sömn, MEN på tv:n visas terminator 2 och det kan finnas nån dialog i den filmen man ännu inte kan utantill, så vi tittade på den.

Dag2:

Söndagen är det uppstigning 0430 för att försöka hinna med fiske i gryningen. Vi har dagen till ära laddat upp med grillade revbenspjäll, inte den vanliga tunna sorten, utan de riktigt tjocka. Det är med barnsliga leenden och förväntansfulla blickar vi tittar på varandra när vi pratar om dagens matsäck som i övrigt även består av delikatobollar och Risifrutti. Det kommer bli bra! Vi öppnar med en revbensjällsfrukost och snart kommer första hugget på en westins 23 i öringfärg. Även andra och tredje hugget kommer på samma wobbler och vi riggar snart ut fler av samma modell. Men gäddorna håller ingen imponerande snittvikt. 3-4-5kg fiskar är det som hugger våra beten. När dagen är slut kan vi summera 6 gäddor och 4-5 bommade. Vi trailar hem och undrar om det blir något fiske på söndagen, det lovades regn snö och blåst. Vi bestämmer oss för att ta ett beslut när vi vaknar i morgon.

Dag3:

Vaknar av klockan 0430. En kraftfull höstvind försöker tvinga huset i rörelse och framkallar knakande fogar och vinande kanaler i skorstenen. Regndroppar, grenar och löv kolliderar okontrollerat med fönstren på ett kaotiskt sätt... En perfekt dag att stanna hemma, lyssna på stillsam höstmusik, tända en brasa, krypa under filten, bada bubbelbad och öppna en flaska vitt. Eller?, Nääääe, så jobbar vi väll inte? Bara att hoppa upp och starta bilen. Vädret var faktiskt inte så illa som det först verkade och vi är snart påväg, 24h macken får bistå med frukost, stora mosmenyn vid 0545. Underbart. Första fisken biter en 30 cm Jaxxon Gädda. Även andra fisken föll för samma wobbler och vi riggar snart ut fler. Fiskarna håller dock fortfarande ingen storlek, 4-5kg fiskar. Vi börjar tappa lite tron på vår taktik. En fiskepolare uppmuntrar med kommentaren "ett klent hjärta vinner sällan fager dam" eller om det var "fagers dam". Efter någon timme kommer äntligen ett lite bättre hugg! Fisken har huggit en 30 cm jaxxongädda och följer ganska snällt med mot båten. Fisken visar sig väga 9,1 kg och mäter in på strax över 105cm. En bild kommer om Elias skickar, annars kommer ingen bild. Bränner ett rejält hugg strax efteråt men det lossnar. Anar felkrokning, enorm tyngd med patetiskt små knyckar pekar åt det hållet, fisken högg samma jaxxongädda som de tidigare. Ingen mer fisk hugger och klockan är snart mörkt.

Vi konstaterar så smått att vi knappt ätit något under dagen men ändå inte är hungriga? Vi har knäckt nöten. Man ska äta massor tidigt av saker man vanligvis inte äter till frukost. Då blir man sådär lagom illamående mätt/välmående mätt hela dagen. Klockrent!

Elias kastar in handuken då han har annat att pyssla med på tisdagen. Jag bestämmer mig för att fiska själv sista dagen och spendera en novembermysig natt sovandes i båten. Innan sovandet måste jag dock tanka både mig själv och båten så jag åker mot närmaste by och kollar utbudet. Där ställs jag inför ett svårt val, efter att noggrant ha vägt för och nackdelar gick jag tillslut in i butiken till höger. Natten var inte så kall som man kunnat tro, även om morgonen var lite smärtsam att möta utanför sovsäcken.

Dag4:

Möttes av ett ganska fint väder, började fiska enligt planen, över de djupa områdena men huggen låter vänta på sig. Det dröjer till 12 innan första fisken hugger. Får två gäddor si snabb följd som föga överaskande väger 4-5 kg. Fiskarna hugger en Jaxxongädda och en Sjunk Super shad. Landar en gädda till i standardformatet på en vit westins innan jag med bitter röst försöker förklara för mig själv att jag inte kommer få nått mer den här expeditionen. Men likt den sista bilen på storgatan en tidig söndagsmorgon vägrar jag inse att det är försent. Fiskar in i skymningen utan minsta resultat. Livet är hårt och orättvist. Jag trailade upp och åkte mina 20+ mil hemåt på vägar bepansrade av underkylt regn. Kul resa.

Dåligt med fiske..

2009-10-26T13:36:00.001-07:00

Det var en hemsk tid jag gick igenom, efter förra söndagens fiske visade det sig dröja en hel 7-dagars vecka innan det blev fiskarfänge igen. Anledningen stavas skatterätt, eller inte bara skatterätt, även fastighetsekonomi var inblandet. Skatterättens del i det hela är att någon lyckligt omedveten universitetsmänniska slängt in en mastodont tenta mitt i höstfisket, det är synd om människor som inte vet bättre.

Fastighetsekonomins del i det hela är kortare men intensivare. Det var nämligen "diplomsittning", en sorts fest för att fira att vi var klara med utbildningen. Det var en fredag men sviterna kändes långt in på måndagen, dvs idag, alltså typ nu. Jag noterade att en liten förkylning kom smygande på fredagsmorgonen. Föga oväntat blev förkylningen inte bättre av varken raketen eller söndagens fiske i snålblåst och regn. Några effektivare trick mot förkylning känner inte jag till. Då min kära mammamor numera läser denna blogg får jag tyvärr lov att utelämna detaljerna kring fredagskvällen;) Men söndagens fiske vore kanske lägligt att rapportera in.

Söndagens fiske var Gäddfiske på en sjö jag länge velat testa, resultatet blev varken fiasko eller succé Det nappade lite men det var inga jättefiskar. 4 gäddor på mellan 3 och 5 kg lyckades vi lura. Tre av dem högg en sjunkande Supershad rap i skamligt låg hastighet, en obehaglig upplevelse farligt nära b16 och elmotorer. Vi fick även en liten öring på samma supershad men jag misstänker att det hugget handlade mer om parning än om mat. Fanns inga möjligheter i världen att öringen skulle kunna äta betet, däremot var storleken lämplig för lite spontant överaskningssex. Första turen är dock alltid enbart en rekognosceringstur och förhoppningsvis kommer succen redan nästa gång. Vill man kan man iofs låta ganska många turer vara rekognosceringsturer, det är enklare att förklara uteblivna resultat då.

Den stora skatterättstentan är nu på Torsdag och med lite flyt kan man glida igenom. Har haft lite problem att komma in i pluggmode efter några veckor i lättja, hjärnan tycks befinna sig på sjön, i sjön eller kring sjön mest hela tiden. Men igår drömde jag om beskattnignskonsekvenser i samband med en underprisöverlåtelse i ett fåmansaktiebolag. Så nu är vi på gång.

Förhoppningsvis blir det fiske redan på fredagen, storfräsarstrende önskade eventuellt sällskap. Annars känns lördagen ganska bra, eller kanske söndagen, eller varför inte nästa vecka? Nu är det snart långt till nästa tenta igen:)

Premiären avklarad

2009-10-18T12:34:00.001-07:00

Då var premiären avklarad. Trailade i vid Kristinehamn runt 7 i morse, ett mycket kyligt Kristinehamn Är det verkligen alltid så här kallt på hösten? Bara att försöka bli van igen... Vi la i prylarna ganska tidigt kring sjöhälla och sågt enorma måsdyk. Det såg nästan lite för bra ut för att vara sant, och det var det naturligtvis också. Måsdyken var för stora, för nära land och hade för många abborfiskande gubbar i sig för att vara Lax/öring dyk. Vi gjorde några vändor men lyckades inte kroka på något. Fortsatte västerut mot djupare vatten och kunde snart titta på enorma stim av betesfisk på ekolodet. Bland det värsta jag sett! Ungefär samtidigt började rapporter om några landade fiskar kring härö att nå oss. Blev lite valet och kvalet om vi skulle åka dit eller inte. Det såg ju så bra ut här!?

Vi gjorde ännu en vända och krokade på två gäddor. Båtarna kring härö fortsatte att ha lite kontakter, så vi åkte dit. På vägen brände vi ett hugg på en Tomic 4tum 103 och fångade en alldeles för liten öring på samma wobbler. Anlände till kompisbåtarna (dilen och wikström) lagomt till att huggruschen tog slut. Ingen av båtarna fick längre något mer och de började snart att plocka upp och åka hem.

Skam den som ger sig tänkte vi och fortsatte snurra där de andra båtarna fått fisk. Avslutade med att göra ett öringtrick och gå upp bakom grundpinnarna i skymningen. Öringarna var dock föga imponerande av vår fantastiska inovationsförmåga och avstod våra delikat presenterade beten. Att härda ut in i det sista var dock inte helt bortkastat då det i alla fall han blåsa upp ordentligt, så vi slapp transportera oss till Kristinehamn i behagligt bleke.

Låter som fisket lite är på g i Värmlandssjön. Godkända fiskar landade både vid Häro, Grums och ner mot kilsudde idag vad jag vet om. Nya tag i veckan kanske, börjar dock bli farligt nära tenta, kan bli tight.

Premiär på Vänern i morgon!

2009-10-17T09:32:00.000-07:00

Imorgon blir det Premiär på Vänerhavet! Lutar åt att jag trailar i vid Kristinehamn. Ska bli jäkligt gott att komma ut, hoppas på måsdyk bland speedade Tomicar:)

Min Kära Kärra rullar igen!

2009-10-13T11:06:00.000-07:00

Igår plockade jag upp min käre bror och vi styrde mot Torsby och den havererade båtkärran. Det floppade dock rejält, Auto-ekonomi hade gett fel lager. Lagret passade likt en hollywood fru i mensa. Så det var bara att bryta ihop och åka hem. Vis av erfarenhet kring problematiken med hjullager och båtkärror tog jag med det trasiga lagret hem.

I dag skulle jag åka till järn och maskin och visa upp det gamla lagret. Hade lite svårt att hitta till butiken. Jag har aldrig riktigt trivts på industriområden, allt ser likadant ut och industriområdesbutiker tar alltid förgivet att alla som vill ha något i deras butik kan rutinen. Att ingången ligger på baksidan av butiken bakom en hög med oljefat och vägen dit kantas av stora skrotupplag och lastbilssläp är fullt naturligt. Alla vet att man går in så. En annan sak med dessa områden är att det alltid finns massa hetsiga industriarbetare i risiga raggarpimpade volvo:s som ligger ohällsosamt nära aktern på min bil . Dessa förare tycker det värsta som finns, förutom invandrare och att betala skatt är människor som inte kör fört på smala smågator med total avsaknad av logik i infrastrukturen Det är svårt att som förvirrad akademiker navigera bland blåställ, lastbilar och hydralolja med en vilt tutande Wounderbaumluktande Volvo strax bakom dragkroken.

Men lager fick jag och levande tog jag mig till Torsby där Boåsen i kombination med en slägga visade sig vara en dödlig kombination för fastkilade gamla hjullager. Tack för hjälpen:) Så nu rullar kärran och mellerud känns som en möjlighet, även om blåsandet ser ut att vara i grövsta laget. Fiske ska det nog bli i helgen i alla fall, senast i helgen!:)